1455 örbyhus kontrakt—Örebro 1456 örbyhus kontrakt, i Ärkestiftet, omfattar 11 pastorat: Tierp; österlövsta; Älvkarleby och Skutskärs kapellförsaml.; Västland; Tolfta; Tegelsmora; Dannemora; Film; Hållnäs; Vendel; Söderfors. öre, i medeltidens Skandinavien namn på en vikt och ett räknemynt, vilka båda utgjorde 1/s mark (se d. o., sp. 901) och delades i 3 örtugar; i nyare tid namn på olika silver- och kopparmynt i de skandinaviska länderna. — Först Gustav Vasa lät (1522) slå 1-ören (i sil Bild 1. 1 öre i silver, slaget för Gustav Vasa 1523. På ätsidan Erik den heliges bild. ver; bild 1), de största i riket slagna mynten, tills daler myntades 1534. På 1540—70- och 1590-talet myntades även silverklippingar om 16, 15, 12, 8, 4 och 2 öre (se K 1 i p p i n g). Efter kopparmyntningens införande 1624 präglades 1624—27 2-, 1- och 1/2-ören i form av klippingar samt fr. o. m. 1627 1-, 1j2- och 1/«- Bild 2. Vé öre i koppar, slaget för drottning Kristina. ören (bild 2) i runt mynt. — På 1660-talet myntades bl. a. 21/2- och 2-ören i runt kopparmynt. Ända till 1778 präglades i koppar ören smt (»silvermynt») samtidigt med ören kmt. Emellertid fortgick präglingen av öremynt även i silver; halvören slogos sista gången 1615, varefter 1-öret blev Sveriges minsta silvermynt. 1690 och senare slog man även 5-ören, 1739—64 10-ören, 1770 ånyo 16-, 8- och 4-ören i silver, öremyntningen upphörde 1778, sedan skillingen införts 1776, och under Gustav IV Adolf ompräglades gamla 2- och 1-ören smt (av koppar) till en-och halvskillingar. 1855 avlystes skilling-myntningen; riksdalern delades i 100 öre, och 5-, 2-, 1- samt 1/2-ören slogos 1856—58, 1860 —67 och 1870—-73. 1873 bestämdes öret till 1/ioo av 1 krona, och koppar- (eg. brons-)myntet präglas sedan dess i stycken om 5, 2 och 1 öre, silveröremyntet i stycken om 50, 25 och 10 öre. 1917—19 slogos 5-, 2- och 1-ören av järn samt 1920—25 50-, 25- och 10-ören av nickel. — ö. ingår jämväl i Danmarks (Islands) och Norges myntordningar. Jfr Mark, Myntkonvention och ö r t u g. A. W-dt. Örebro, Närkes största stad och naturliga medelpunkt, säte för landshövdingen i Örebro län, vid Svartån, något ovanför dess utlopp i Bild 1. Örebro stads vapen. I fält av guld en vänstervänd, svart örn med röd näbb och röda klor, i stammen åtföljd till höger av en stjärna, till vänster av en avtagande månskära, båda blå. Hjälmaren; 2,184 har, därav 2,162 har land (inom stadsplan 453 har), 38,483 inv. (1934). Av Svartån delas ö. i två huvuddelar, »Söder» och »Norr», vartill komma de nyare stads-partierna »Väster», bortom järnvägsområdet, och »öster», nedåt Svartån. Efter branden 1854, då större delen av staden härjades, återuppfördes ö. efter en ny regelbunden stadsplan med breda, raka gator. Drottninggatan och Storgatan, förenade genom Storbron, bilda den förnämsta trafikleden, passerande Stortorget (staty över Engelbrekt av C. G. Qvarnström, 1865; bild 3) och Järntorget (bild 4), stadens centralpunkter. På en av holmarna i Svartån reser sig stadens märkligaste byggnadsverk, Örebro slott (se d. o.). De storstads-mässigt bebyggda kvarteren närmast s. och n. om ån bilda ö:s affärscentrum. Äldre byggnader äro Nikolaikyrkan (trol. påbörjad i slutet av 1200-talet, flera ggr restaurerad; bild 6, 10), den s. k. Gamla skolan (nu församlingshus; inrymde före 1809 katedralskolan) samt de på s. Svartåstranden återupp-förda Kungsstugan (se Bostad, bild 41) och Borgarstugan (trol. från 1500-, resp. 1600-talet). Bland nyare byggnader märkas s. om ån rådhuset (1859—62), Skandinaviska kredit-a.-b:s hus, ö. sparbanks nybyggnad (1934), post- och telegrafhuset (1915), konserthuset (med stadsbiblioteket; 1932; bild 8) samt Tekniska gymnasiet (1901). N. om ån ligga bl. a. det stora Centralpalatset (med lokaler för handelsgymnasiet m. m.), Karolinska läroverket (bild 9), Olaus Petrikyrkan (1912) samt de stora sjukhuskomplexen. Ett av prof. N. Sjögren 1934 utfört monument över Olaus och Laurentius Petri skall resas vid Olaus Petrikyrkan. Bland stadens många parker märkas Oskarsparken vid Stortorget och Centralparken på n. Svartåstranden (staty över Karl XIV Johan av A. Ohlson 1919). Vid Hov-stavägen n. om staden har en ny begravningsplats med krematorium anlagts. De flesta större fabrikerna ligga i de yttre kvarteren eller inom angränsande delar av grannkommunerna. Talrika villasamhällen omge ö., ss. Adolfsberg (med hälsobrunn) på stadens område, Rynninge, Hagaby, Holmen, Hjärsta m. fl. i Längbro socken samt Almby munici-palsamhälle i Almby socken. ö. är sedan gammalt ett viktigt handels-centrum för Närke och Bergslagen (jfr Hindersmässan) och numera även en av landets större fabriksstäder; 1931 funnos sammanlagt 153 arbetsställen med 4,845 arb. Framför allt har skoindustrien (sedan 1890-talet) i hög grad koncentrerats till ö. (ett 40-tal fabriker). Bland de större företagen märkas Skofabriks-a.-b. Oscaria (gr. 1908, 468 arb.), a.-b. J. Pehrson & co. (gr. 1901,