1459 Örebro Dagblad 1460 Bild 12. Örebro under senare delen av 1600-talet enligt kopparstick i »Suecia antiqua et hodierna». narna, belägna uppe i staden; kajdjupet är överallt 2,1 m. ö. angjordes 1932 av 275 fartyg om 18,947 nettoton. Staden har tullkammare. ö. har ett högre allmänt läroverk för gossar (Karolinska läroverket; ett av landets största) och ett för flickor, tekniskt gymnasium, han-delsgymnasium, kommunal flickskola (f. d. Risbergska skolan), dövstumskola m. m. Dessutom finnas straffängelse, länslasarett, två epidemisjukhus (stadens och länets), V. Marks sjukhus (för sinnessjuka kvinnor; inrymt i f. d. Svea trängkårs kaserner) samt ett stadens sanatorium (i Ånsta socken, nära Adolfs-berg). ö. är förläggningsort för Livregementets grenadjärer; kasernerna ligga vid Ryn-ninge i Längbro socken. I ö. utgivas Nerikes Allehanda, Nerikes-Tidningen, Örebro Dagblad och Örebro-Kuriren (se dessa ord). Tax.-värdet å fastighet utgjorde 1932 163,088,200 kr., därav skattefri 14,435,100 kr., den tax. inkomsten 52,946,250 kr., stadens tillgångar vid årsskiftet 1931/32 26,068,529 kr. och skulder 19,740,233 kr. I kyrkligt avseende är ö. delat i Nikolai församling (20,728 inv. 1934) och Olaus Petri församling (17,755 inv.), som vardera bilda ett pastorat i Strängnäs stift, ö. kontrakt. S. F. Historia, ö. torde vara en av Sveriges äldsta städer. Det medeltida samhällets upp-blomstring inföll under Folkungatiden, då det blev en viktig transitoort särskilt för bergslagernas produkter samt en livaktig köpstad med delvis tyskt borgerskap. Hindersmässan (se d. o.) var länge en för landets centrala delar dominerande kommersiell tilldragelse. Under 1200-talet anlades i ö. en borg, sedermera Örebro slott (se d. o.), en ansenlig kalk-stenskyrka, Nikolaikyrkan, samt ett mynthus. En äldre kyrka, Längbro, fanns redan tidigare och ägde bestånd till slutet av 1500-talet. Från Folkungatiden omtalas herredagar o. a. möten i ö. 1291, 1308, då hertigarna Erik och Valdemar där ingingo förlikning med sin broder, konung Birger, 1333 och 1347, då Magnus Erikssons landslag utarbetades. Digerdöden och de efter denna följ, oroliga tiderna inneburo ett svårt avbräck i samhällslivets utveckling. 1464 fick det nödlidande ö. 6 års skattefrihet. Vasatiden medförde lugnare förhållanden och, ej minst tack vare den statligt gynnade bergshanteringens återuppblomstring och modernisering, stegrad välmåga. Järn-manufakturen blev vid sidan av köpenskapen en huvudnäring i och med ett i början av 1600-talet i ö. anlagt gevärsfaktori, som drevs till 1798. Sin politiska och strategiska betydelse miste staden i samband med riksstyrelsens centralisering. Dock höllos där 1529 års viktiga kyrkomöte, herredagen 1539—40 (se Olaus Petri, sp. 200) och riksdagarna 1606, 1608, 1610, 1614 samt 1617, vid vilken Örebro stadga (se d. o.) antogs. Ett tillfälligt återupplivande av dessa traditioner förekom i samband med 1810 och 1812 års betydelsefulla riksdagar. 21 aug. 1810 valdes i ö. Bernadotte till tronföljare, och 18 juli 1812 undertecknades i ö. frederna mellan Sverige och England samt mellan England och Ryssland. På 1840- och 1850-talet förlädes till ö. de s. k. örebromötena (se d. o.). Under 1700-talets slut och 1800-talets tidigare del gick staden raskt framåt, men utvecklingen hämmades av en förödande stadsbrand 1854. Mot årh:s slut, särskilt sedan skoindustrien på 1890-talet börjat skjuta fart, utvecklas dock ö. snabbt till en modern industristad. — Litt.: J. Wahlfisk, »Om ö. stad, dess utveckling och topografi i äldre tider» (i Meddelanden från Örebro Läns Fornminnesfören., III, 1904); B. Forssell, »ö. och dess utveckling» (2 bd, 1912 —16); [O. E. Salin,] »Den äldsta örebrobe-skrivningen» (1740-talet), utg. av J. L. Saxon (1926). B. W-n. Örebro Dagblad, tidning i Örebro, utges se