Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örenäs - Öreryd - Öresland - Öresten - Öresund - Öresundsbåt - Öresundslotsningen - Öresunds-Posten - Öresundstullen el. Sundstullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1469
Öreryd—öresundstullen
1470
Malmöhus län, vid Öresund, n. om
Landskrona. Slottet, uppf. 1912—15 av C.
Tran-chell, inköptes 1923 av greve F. Bonde, ö.
gård avskildes 1922.
öreryd, socken i Jönköpings län, Mo härad,
invid Västergötlandsgränsen, kring Nissan och
dess biå Västerån; 69,75 kvkm, 349 inv. (1934).
Skogsbygd med mossar. 244 har åker, 4,258
har skogsmark. På gränsen till Källeryd
ligger Nissafors fideikommiss. Ingår i
Stengårds-hults, N. Unnaryds, ö:s, N. Hestra och
Valds-hults pastorat i Skara stift, Redvägs kontr.
Öresland, sedan äldre medeltid namn på
en åttondel av ett m a r k 1 a n d (se d. o.).
Ett ö. omfattade 3 örtugsland, ett
ör-tugsland 8 penningland. Schg.
öresten, kungsgård i örby socken,
Älvsborgs län, nära Slottsåns mynning i Viskan;
980 har, därav 141 har åker; tax.-värde
276,400 kr. (1932). — ö:s slott, varav
obetydliga rester finnas, anlades omkr. 1366,
var 1384 förlänat till Bo Jonsson och kom efter
slaget vid Falköping 1389 till ätten Svarte
Skåning. Under Engelbrekts uppror
förstördes det, återuppbyggdes mot slutet av Karl
Knutssons regering och försvarades av Sten
Sture d. ä. mot danskarna. Dessa brände ö.
1502; det återuppbyggdes, trol. under Sten
Sture d. y., men torde ha raserats 1521.
— Jfr S. Welin i Västergötlands
Fornminnesförenings Tidskr., 2, h. 2—3, 1903. B. H-d.
Öresund, mellan Skåne (se kartan vid d. o.)
och Själland, det östligaste utloppet för
Östersjön till Kattegatt; längd nära 100 km,
bredd i n. mellan Gilbjerg hoved och Kullen
30 km, i s. mellan Stevns fyr och
Falsterbo-udde 20 km, minsta bredd (vid Hälsingborg)
4 km. Djupet är i n. omkr. 25 m, vid den
smalaste delen omkr. 30 m men stiger i en
smal, längsgående ränna, örestvisten, till
mellan 40 och 50 m. Mot s. är djupet mindre,
och flera grunda partier uppträda omkring
Saltholm, utanför Amager och vid
Middel-grundet, Kalkgrundet och Oskarsgrundet nära
den svenska sidan. Två rännor, Flintrännan
(se d. o., med karta) och Drogden (se d. o.)
leda till det omkr. 15 m djupa partiet
utanför Köge bugt. Om Kogrundsrännan se d. o.
Mitt i sundet ligger ön Ven. ö. utgör ett
blandningsområde för det föga salta,
utströmmande ytvattnet i s. Östersjön och salta
inflöden från Kattegatt. Ytvattnet innehåller
vid Falsterborev i medeltal knappt 8 °/Oo salt,
vid Svinbådan utanför Landskrona nära
15°/oo, djupvattnet är betydligt saltare,
undantagsvis ända till 34 %o. Skiktgränsen
mellan den utströmmande ytströmmen och
den inströmmande, salta underströmmen
växlar mycket. Isförhållandena kunna vara
mycket besvärande, och enstaka år lägger sig fast
is över ö. Fisket i ö. är givande. Om ö:s
uppkomst se Östersjön. A-lW-n.
I äldre tid, då Danmark ägde sundets
båda stränder, var ö. i sin helhet
underkastat danskt herravälde, och Danmark
upptog tull där (se öresundstullen).
Genom Skånes förvärv i Roskildefreden 1658
erhöll även Sverige del i ö., men gränsen mellan
de båda strandstaternas vattenområden
fixerades först genom en deklaration 30 jan. 1932.
Genom 1857 års traktat (se ö r e sund s t u
1-1 e n) förklarades genomfarten fri för
handels
fartyg. Genomfartsrätt för främmande
örlogs-fartyg har erkänts i danska och svenska
författningar rörande örlogsfartygs tillträde i
fredstid till resp, staters områden samt genom
de i båda rikena 1912 utfärdade
neutralitets-reglerna; inskränkning häri gäller dock för
Drogden (se d. o.), som hänföres till
Köpenhamns krigshamn. Den större sjöfarten
begagnade sig i äldre tid uteslutande av
Drogden (numera fördjupad till 8 m); ang.
Flintrännan se d. o. Under världskriget
spärrades ö. genom ett av tyskarna i dess s. del
utlagt minfält (jfr Kogrundsrännan).
Fisket i ö. har alltid’ varit gemensamt för
svenska och danska undersåtar och har
reglerats genom konventioner mellan de båda
rikena, senast 31 dec. 1932. Tvistigheter mellan
svenskar och danskar om rätt till lotsning i
ö. (det s. k. lotskriget) löstes genom
överenskommelse 14 aug. 1873; lotsningsrätten blev
därigenom gemensam med undantag för
Drogden, där den tillkommer Danmark ensamt, och
farvattnet mellan Ven och svenska landet, där
den tillkommer Sverige ensamt. T. G-l.
öresundsbåt, odäckad, kosterliknande båt,
som förekommer i öresundsfarvattnen.
öresundslotsningen, se ö r e s u n d.
Öresunds-Posten, tidning i Hälsingborg,
uppsatt 1847 som Allmänna Öresunds-Posten av
O. P. Sturzenbecker (se d. o.). Den övertogs
1855 av den framstående publicisten F. T.
Borg (1824—95), som skaffade sig en rad
dugande medarb. och gjorde bemärkta inlägg i
representations-, rösträtts-, freds- och
kvinnofrågorna m. m. Tidningen indrogs ett par ggr;
namnet ändrades 1860 till Nyare ö., 1868 till
Nyaste ö.; nuv. namn 1897; sedan 1874
utkommer den sex ggr i veckan. Fru Kristina Borg,
F. T. Borgs maka, var utgivare till 1928.
Sedan 1932 utges tidningen av Th. Jansson.
Dess politiska hållning är fristående borgerlig.
öresundstullen el. Sun ds tull en kallades
den transitotull, som Danmark i äldre tid
upptog av fartyg, vilka i Öresund passerade en
linje mellan Helsingör och Hälsingborg (jfr
Helsingör). Det exakta året för dess
uppkomst är obekant, men den började säkerligen
upptagas på 1420-talet, således under Erik av
Pommern, ö. var under nästan hela sin
tillvaro föremål för stark opposition från de
sjö-fartsidkande nationerna, till en början från
hansestäderna, vilka delvis också, ehuru blott
för en kortare tid, lyckades erhålla befrielse
från tullen. Urspr. en ren skeppsavgift,
utgående med en rosenobel per fartyg, tillökades
den sedermera med tullar på olika varor och
bildade slutligen jämte expeditionsavgifter av
olika slag ett ganska invecklat komplex av
avgifter. En betydlig förhöjning innebar
införandet 1567 av de s. k. lastpenningarna, som
utgingo med ett visst belopp per läst varor.
Svenskarna synas alltifrån början ha varit
befriade från tullen; denna tullfrihet
bekräftades traktatmässigt f. ggn i Stettinfreden
1570 och sedermera i en rad följ, traktater.
Kristian IV företog kraftiga förhöjningar av
Ö. men råkade också därigenom i konflikt med
andra makter; holländare, engelsmän och
fransmän protesterade mot tullen; argument
mot densamma hämtades från principen om
»havets frihet», som vid denna tid började
förfäktas av Grotius o. a. Till opponenterna
säl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
