1469 Öreryd—öresundstullen 1470 Malmöhus län, vid Öresund, n. om Landskrona. Slottet, uppf. 1912—15 av C. Tran-chell, inköptes 1923 av greve F. Bonde, ö. gård avskildes 1922. öreryd, socken i Jönköpings län, Mo härad, invid Västergötlandsgränsen, kring Nissan och dess biå Västerån; 69,75 kvkm, 349 inv. (1934). Skogsbygd med mossar. 244 har åker, 4,258 har skogsmark. På gränsen till Källeryd ligger Nissafors fideikommiss. Ingår i Stengårds-hults, N. Unnaryds, ö:s, N. Hestra och Valds-hults pastorat i Skara stift, Redvägs kontr. Öresland, sedan äldre medeltid namn på en åttondel av ett m a r k 1 a n d (se d. o.). Ett ö. omfattade 3 örtugsland, ett ör-tugsland 8 penningland. Schg. öresten, kungsgård i örby socken, Älvsborgs län, nära Slottsåns mynning i Viskan; 980 har, därav 141 har åker; tax.-värde 276,400 kr. (1932). — ö:s slott, varav obetydliga rester finnas, anlades omkr. 1366, var 1384 förlänat till Bo Jonsson och kom efter slaget vid Falköping 1389 till ätten Svarte Skåning. Under Engelbrekts uppror förstördes det, återuppbyggdes mot slutet av Karl Knutssons regering och försvarades av Sten Sture d. ä. mot danskarna. Dessa brände ö. 1502; det återuppbyggdes, trol. under Sten Sture d. y., men torde ha raserats 1521. — Jfr S. Welin i Västergötlands Fornminnesförenings Tidskr., 2, h. 2—3, 1903. B. H-d. Öresund, mellan Skåne (se kartan vid d. o.) och Själland, det östligaste utloppet för Östersjön till Kattegatt; längd nära 100 km, bredd i n. mellan Gilbjerg hoved och Kullen 30 km, i s. mellan Stevns fyr och Falsterbo-udde 20 km, minsta bredd (vid Hälsingborg) 4 km. Djupet är i n. omkr. 25 m, vid den smalaste delen omkr. 30 m men stiger i en smal, längsgående ränna, örestvisten, till mellan 40 och 50 m. Mot s. är djupet mindre, och flera grunda partier uppträda omkring Saltholm, utanför Amager och vid Middel-grundet, Kalkgrundet och Oskarsgrundet nära den svenska sidan. Två rännor, Flintrännan (se d. o., med karta) och Drogden (se d. o.) leda till det omkr. 15 m djupa partiet utanför Köge bugt. Om Kogrundsrännan se d. o. Mitt i sundet ligger ön Ven. ö. utgör ett blandningsområde för det föga salta, utströmmande ytvattnet i s. Östersjön och salta inflöden från Kattegatt. Ytvattnet innehåller vid Falsterborev i medeltal knappt 8 °/Oo salt, vid Svinbådan utanför Landskrona nära 15°/oo, djupvattnet är betydligt saltare, undantagsvis ända till 34 %o. Skiktgränsen mellan den utströmmande ytströmmen och den inströmmande, salta underströmmen växlar mycket. Isförhållandena kunna vara mycket besvärande, och enstaka år lägger sig fast is över ö. Fisket i ö. är givande. Om ö:s uppkomst se Östersjön. A-lW-n. I äldre tid, då Danmark ägde sundets båda stränder, var ö. i sin helhet underkastat danskt herravälde, och Danmark upptog tull där (se öresundstullen). Genom Skånes förvärv i Roskildefreden 1658 erhöll även Sverige del i ö., men gränsen mellan de båda strandstaternas vattenområden fixerades först genom en deklaration 30 jan. 1932. Genom 1857 års traktat (se ö r e sund s t u 1-1 e n) förklarades genomfarten fri för handels fartyg. Genomfartsrätt för främmande örlogs-fartyg har erkänts i danska och svenska författningar rörande örlogsfartygs tillträde i fredstid till resp, staters områden samt genom de i båda rikena 1912 utfärdade neutralitets-reglerna; inskränkning häri gäller dock för Drogden (se d. o.), som hänföres till Köpenhamns krigshamn. Den större sjöfarten begagnade sig i äldre tid uteslutande av Drogden (numera fördjupad till 8 m); ang. Flintrännan se d. o. Under världskriget spärrades ö. genom ett av tyskarna i dess s. del utlagt minfält (jfr Kogrundsrännan). Fisket i ö. har alltid' varit gemensamt för svenska och danska undersåtar och har reglerats genom konventioner mellan de båda rikena, senast 31 dec. 1932. Tvistigheter mellan svenskar och danskar om rätt till lotsning i ö. (det s. k. lotskriget) löstes genom överenskommelse 14 aug. 1873; lotsningsrätten blev därigenom gemensam med undantag för Drogden, där den tillkommer Danmark ensamt, och farvattnet mellan Ven och svenska landet, där den tillkommer Sverige ensamt. T. G-l. öresundsbåt, odäckad, kosterliknande båt, som förekommer i öresundsfarvattnen. öresundslotsningen, se ö r e s u n d. Öresunds-Posten, tidning i Hälsingborg, uppsatt 1847 som Allmänna Öresunds-Posten av O. P. Sturzenbecker (se d. o.). Den övertogs 1855 av den framstående publicisten F. T. Borg (1824—95), som skaffade sig en rad dugande medarb. och gjorde bemärkta inlägg i representations-, rösträtts-, freds- och kvinnofrågorna m. m. Tidningen indrogs ett par ggr; namnet ändrades 1860 till Nyare ö., 1868 till Nyaste ö.; nuv. namn 1897; sedan 1874 utkommer den sex ggr i veckan. Fru Kristina Borg, F. T. Borgs maka, var utgivare till 1928. Sedan 1932 utges tidningen av Th. Jansson. Dess politiska hållning är fristående borgerlig. öresundstullen el. Sun ds tull en kallades den transitotull, som Danmark i äldre tid upptog av fartyg, vilka i Öresund passerade en linje mellan Helsingör och Hälsingborg (jfr Helsingör). Det exakta året för dess uppkomst är obekant, men den började säkerligen upptagas på 1420-talet, således under Erik av Pommern, ö. var under nästan hela sin tillvaro föremål för stark opposition från de sjö-fartsidkande nationerna, till en början från hansestäderna, vilka delvis också, ehuru blott för en kortare tid, lyckades erhålla befrielse från tullen. Urspr. en ren skeppsavgift, utgående med en rosenobel per fartyg, tillökades den sedermera med tullar på olika varor och bildade slutligen jämte expeditionsavgifter av olika slag ett ganska invecklat komplex av avgifter. En betydlig förhöjning innebar införandet 1567 av de s. k. lastpenningarna, som utgingo med ett visst belopp per läst varor. Svenskarna synas alltifrån början ha varit befriade från tullen; denna tullfrihet bekräftades traktatmässigt f. ggn i Stettinfreden 1570 och sedermera i en rad följ, traktater. Kristian IV företog kraftiga förhöjningar av Ö. men råkade också därigenom i konflikt med andra makter; holländare, engelsmän och fransmän protesterade mot tullen; argument mot densamma hämtades från principen om »havets frihet», som vid denna tid började förfäktas av Grotius o. a. Till opponenterna säl