1471 öresvinet—örlogsfartyg 1472 lade sig även Sverige, som trots tullfriheten hade åtskillig olägenhet av ö., bl. a. emedan Sveriges nyförvärvade provinser ej voro inbegripna i tullfriheten. Tvistigheter ang. ö. blevo den närmaste anledningen till svenskdanska kriget 1643—45. Genom Brömsebro-freden 1645 bekräftades Sveriges tullfrihet, och den utsträcktes till alla Sveriges biländer. Holländarna lyckades samtidigt få en ny tulltaxa fastställd, innebärande vissa tullsänkningar; tillämpningen av denna taxa (Kri-stianopeltaxan) utsträcktes småningom till övriga nationer. Sveriges tullfrihet bekräftades emellertid i fredsfördragen i Roskilde (1658), Köpenhamn (1660) och Lund (1679); i freden i Fredriksborg 1720 måste Sverige avstå från tullfriheten. 1700-talet blev en period av relativ stabilitet i sundstullens historia. I och med samfärdselns stigande intensitet på 1800-talet vaknade emellertid åter oppositionen mot ö., och krav på dess avskaffande framställdes inom handels- och sjöfartskretsar i Sverige, England o. s. v. Avgörande blev, att Förenta staterna 1855 förklarade, att de efter utlöpandet 1856 av sin dåv. handelstraktat med Danmark ej längre ämnade underkasta sig tullen. Det stod klart för danska regeringen, att ö. ej i längden kunde upprätthållas mot modern folkrättslig uppfattning och de sjöfartsidkande nationernas intressen. Den utfärdade nu inbjudan till en konferens i Köpenhamn för förhandlingar om tullens avlösning mot en penningsumma, och 14 mars 1857 undertecknades där en traktat mellan Danmark, Sverige-Norge, Belgien, Frankrike, Nederländerna, Preussen och sex andra tyska stater, Ryssland, Storbritannien och Österrike. Härigenom upphävdes ö. från 1 april 1857 mot att Danmark erhöll ett belopp av 30,476,325 rdr danskt rmt, som av de övriga makterna betalades i proportion till deras genom sundet gående handelsomsättning; Sverige hade att erlägga 1,590,503 rdr danskt rmt. — Litt.: J. A. Fridericia i dansk Hist. Tidsskr., 4 : 5, 1875 och »Danmarks ydre politiske historie 1629—1645» (2 bd, 1876—81); M. Rubin, »Sund-toldens aflösning» (i dansk Hist. Tidsskr., 7:6, 1905—06); amerik. monogr. av C. E. Hill (1926). Under red. av Nina Bang ha utgivits »Tabeller over skibsfart og varetransport gen-nem Öresund», 1497—1660 (I 1906; II 1922— 33, delvis jämte K. Korst) och 1661—1783 (I 1930); jfr Astrid Friis i dansk Hist. Tidsskr., 9: 4, 1925. T. G-l. Öresvinet, zool., se Valar, sp. 1303. öre älv, öreälven, vattendrag i s. Lappland och n. Ångermanland (se kartor vid dessa ord), h. o. h. i Västerbottens län, från Sten-sele socken till Bottenhavet; längd 190 km, flodområde 3.030 kvkm, disponibel medelvat-teneffekt 71,000 hkr, utbyggd effekt 400 hkr (1933). Genomflyter i s. Lappland sjön örträsket (169 m ö. h.) och har en mycket djup dalgång. Flottledernas längd var 1931 582 km, tillsläppt flottgods s. å. 182,971 kbm. S. J:s 1919 fullbordade järnvägsbro över ö. avbildas vid Bro (bild 27). Örgryte, församl. i Göteborg (se d. o., med kartor), inkorporerad 1922; 31,242 inv. (1934). Örgården, se ö r b e r g a. örja, socken i Malmöhus län, Rönnebergs härad, närmast ö. om Landskrona ; 9,73 kvkm, 877 inv. (1934). Slättbygd. 847 har åker; skog saknas. Ingår i Vadensjö och ö. pastorat i Lunds stift, Rönnebergs kontrakt. Örjan, se Göran. Örjan Karlsson, se Vinstorpaätten. Örjasæter, T o r e, norsk landsmålsförfat-tare (f. 1886). Har utgivit ett flertal diktsamlingar samt skådespel, av vilka »Anne på Torp» (1930) uppförts 1933. ö:s lyrik präglas av friskhet och omedelbarhet i kärleksdikter och naturstämningar från Gudbrandsdalen och tillhör med sin säkra form, ej utan inflytande från Fröding, det förnämsta inom norsk landsmålsdiktning. I hans större dikter skildras konflikten mellan det jordbundna hos människans drifter och plikter och hennes högre bildningssträvan. Ett urval ger »Eldringen» (1924). J. L-t. Örje, gränsort mot Sverige i östfold fylke, Norge, vid örjeelvs utlopp ur Rödenessjön. Vårdanstalt för manliga alkoholister, upprättad 1910 av Den norske lægeforening, sedermera övertagen av staten. Ax. S. ö. är ett viktigt pass, befäst sedan 1600-talet och ofta omstritt. I början av 1900-talet byggde norrmännen permanenta befästningar där, den s. k. ö r j e g r u p p e n, vilka raserats enl. konventionen 1905. L. af P. örjord, stenig och grusig matjord (på isälvs-grus och urbergsmorän). Jfr ö r. Örkelljunga, socken i Kristianstads län, N. Åsbo härad, på och kring östligaste delen av Hallandsås; 156,19 kvkm, 4,742 inv. (1934). Sjörik skogsbygd med vidsträckta mossmarker. 3,180 har åker, 8,590 har skogsmark. Egendom: Lärkesholm (se d. o.). I Hjelmsjö konfektionsfabrik. Kyrkbyn är stations- och municipalsamhälle; 118 har, 1,051 inv. (1934), tax.-värde å fastighet 2,556,500 kr. (1932), tax. inkomst 798,270 kr. Ingår i ö. och Rya pastorat i Lunds stift, N. Åsbo kontrakt. Örken, insjö i Ramkvilla socken, Jönköpings län samt Sjösås, Hornaryds och Drevs socknar, Kronobergs län; 26 kvkm, 188 m ö. h. Avrinner mot v. till Helgasjön i Mör-rumsåns flodområde. Örkened, Skånes nordostligaste socken, i Kristianstads län, ö. Göinge härad, mellan Immeln, Smålands- och Blekingegränserna; 238,86 kvkm, 4,582 inv. (1934). Skogsbygd med spridd bebyggelse, många mossar och söderut småsjöar. 2,189 har åker, 14,947 har skogsmark. Kyrkbyn är municipalsamhälle under namnet Lönsboda (se d. o.). Vid Gyls-boda granitbrott. Spånkorgsindustri. Pastorat i Lunds stift, ö. Göinge kontrakt. Örlen, insjö i Ransbergs socken, Skaraborgs län, avrinner över sjön Viken till Vättern; 15 kvkm, 94 m ö. h., 27 m djup. örlog (gammalt germanskt ord, urspr. = edsbrott, inlånat från nederl. oorlog, isl. or-Igg), krig, krigstjänst, särskilt till sjöss. Örlogsfartyg, örlogsman, Krigsfar-t y g. ö. indelas i stridsfartyg och trängfartyg (se d. o.). Stridsfartygen utgöras av artilleri-, torped-, min- och hangarfartyg. — Örlogsfartygsbeståndet anges i rullor och marinkalendrar, av vilka senare den engelska Janes »All the world’s fighting ships» och den tyska »Taschenbuch der Kriegsflotten» äro mest kända. Sv. flottans fartyg äro upptagna i svenska marinens rulla.