Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örne, Anders Emanuel - Örnehufvud (Svart, Gothus), Olof Hansson - Örneklou, Peter - Örnen (stjärnbild) - Örnestedt (Örnstedt), släkt - Örnfelt, Jonas Fredrik - Örnhiälm, Clas (Claudius Arrhenius-Örnhiälm, Kapfelman) - Örnlav - Örnsköld, Per Abraham (Löth-Örnschiöld)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1475
Örnehufvud—örnsköld
1476
miska frågor, är ordf, i
Kreditkassan (se d. o.)
och har i riksdagen och
den offentliga
debatten gjort bemärkta
inlägg i ekonomiska
spörsmål, ö. har även
deltagit i arbetet
inom Nationernas
förbund samt i
ekonomiska världskonferensen 1927. Han har bl.
a. utgivit en rad
skrifter om kooperationen,
ss. »Kooperativ samhällssyn» (1918) och
»Koo-peratismen» (1921), samt »Nationellt och
internationellt» (en saml. diskussionsinlägg; 1930).
örnehufvud (före adlandet Svart, skrev sig
även G o t h u s), Olof Hansson,
fortifika-tionsofficer, kartograf (1600—44), studerade i
Rostock, var kansliskrivare 1617—24,
utbildades därpå av Anders Bure (se d. o.) till
ingenjörofficer och kartograf. 1625—29
deltog ö. i fälttågen i Livland och Preussen,
blev 1630 ingenjör och 1632
generalkvartermästare vid armén i Tyskland, där han bl. a.
ledde alla viktigare befästningsarbeten. Genom
fullmakter 1634 och 1635 blev ö.
generalkvartermästare och chef för Fortifikationen på
ordinarie stat. Förstnämnda år utsändes han
på en inspektionsresa genom besittningarna
runt Östersjön och följde därpå De la Gardies,
Torstensons och Banérs arméer, ö. adlades
1635, återtog 1636 den ord.
generalkvarter-mästarbefattningen och var sedan rastlöst
verksam med befästningsarbeten,
stadsregle-ringar, slussarbeten m. m. i hemlandet. Under
kriget med Danmark generalkvartermästare
vid armén i Skåne, dog ö i pesten vid
belägringen av Malmö. De utmärkta kartor, som
han utarbetade över Preussen, Brandenburg
och Sachsen jämsides med operationerna, blevo
länge bestämmande för den internationella
kartlitteraturen. Hans karta över Skåne
efterbildades likaledes i tryck, ö. utförde
förlagorna till Merians stick över slagen vid
Breitenfeld och Lützen. — Litt.: L. W:son
Munthe, »Fortifikationens historia», I, II, VI
(1902—19); H. Richter, »Skånes karta» (1929);
B. Steckzén, »Krigskollegii historia», I (1930);
F. Wernstedt, »Originalkartor av ö.» (i
Globen 1932). Wdt.
örneklou [-klo], Peter, frih., krigare,
ämbetsman (1630-talet—början av 1700-talet),
genomgick graderna till major under Karl X
Gustavs krig och deltog som överste i Karl
XI :s krig. Kraft, djärvhet och tapperhet
karakteriserade ö. Han var även en god
ingenjörofficer. På riksdagarna närmast efter
kriget uppträdde han med stor våldsamhet för
enväldet och reduktionen, insattes av Karl
XI i sekreta utskottet och stora
kommissionen och blev landshövding i Skaraborgs län
1683 samt frih. 1687. På grund av
egennytta och våldsamhet, som eg. skulle ha
medfört åtal, måste ö. 1690 begära avsked. Av
miskund utnämndes han s. å. till
landshövding på ösel men visade sig oförbätterlig,
avskedades 1701 och rymde ur landet. Wdt.
örnen (lat. A’quila), stjärnbild omkring
himmelsekvatorn mellan 18h 6 och 2O.he samt
12° s. ocb 22° n. deklination. Ö. innehåller
139 stjärnor, ljusstarkare än 6™ oo. Dess
ljusaste stjärna, Atair (ofta orätt Altair), av
storleken 0m89, bildar en rät linje med /S, y
och /, vilket ger konstellationen ett mycket
karakteristiskt utseende. Genom ö. går ett
ljusstarkt parti av Vintergatan
(stjärnmolnet i Aquila). Stjärnan är en av de först
upptäckta cepheiderna. K. Lmk.
örnestedt (örnstedt), svensk släkt, urspr.
från Pommern. Frans Joel (1624—85)
adlades 1660 med namnet ö., blev 1674
kansliråd och 1680 hovkansler. Han var en av
fredsunderhandlarna i Lund 1679. Hans son
Carl Gustaf ö. (1654—1742) blev överste
för Skånska kavallerireg:tet 1704, deltog i
polska och ryska fälttågen, blev 1712
generallöjtnant och 1716 general av kavalleriet samt
trol. s. å. frih. (ointroducerad). Han blev 1719
fältmarskalk, tog avsked 1723 och slöt sin
ätt. Hans kusin Philip ö. (1674—1739)
var med vid Perevolotjna, tillfångatogs,
hemkom 1722 och blev 1727 frih. och
generalmajor av kavalleriet; han slöt sin gren (jfr
H. Almquist, »Karolinska anekdoter», i
Per-sonhist. Tidskr. 1916). Adliga ätten ö. utdog
på manssidan 1808. B. H-d.
Örnfelt, Jonas Fredrik, frih., sjömilitär
(1674—1733), urspr. S c h u 1 z e, adlad 1675
med namnet ö. Ingick 1690 vid örlogsflottan,
kom 1696 i engelsk, därefter i veneziansk
och österrikisk tjänst. Hemkommen 1704,
tjänstgjorde ö. på svenska eskadern i Finska
viken och deltog därvid bl. a. i anfallet mot
Retusaari. 1705—08 var ö. chef på ett
holländskt 50-kanonskepp i Medelhavet, med
vilket han utkämpade flera strider med kapare.
1709—12 tjänstgjorde ö. på örlogsflottan i
kriget mot Danmark. 1716 förde han befälet
över Stockholmseskadern. 1719 blev ö. amiral
och 1732 landshövding i Nyköpings län. ö-g.
örnhiälm, Clas (Claudius A r r h
e-n i u s-ö r n h i ä 1 m), kyrkohistoriker (1627—
95), eg. K apf elm an, tog sig namnet
Arrhe-nius (se d. o., sp. 167 f.) och adlades 1684
med namnet ö. Efter studier i Uppsala
vistades han utomlands 1664—67, var 1668—87
prof, i historia i Uppsala, blev 1669 därjämte
assessor i Antikvitetskollegium och 1679
riks-historiograf, 1687 universitetsbibliotekarie i
Uppsala och 1689 censor librorum. ö. utgav
bl. a. »Historia sveonum gothorumque
eccle-siastica» (1689), som omfattar tiden till
konung Sverker Karlsson, och »Vita illustrissimi
herois Ponti De la Gardie» (1690). I
handskrift efterlämnade han storartade bevis på
sitt forskar- och samlarnit, bl. a. Bullarium
och Diplomatarium (tillhöra Vitt.-akad.,
deponerade i Riksarkivet). I förening med andra
utarbetade han 1691 en relation om
kyrkogods och deras reduktion (tr. i Handlingar
rörande Skandinaviens Historia, d. 21 och 22,
1836—37). (E. Nwn.)
örnlav, botse Ochrolechia.
örnsköld, Per Abraham, frih.,
landshövding (1720—91). Hette urspr. L ö t
h-örnschiöld (fadern adlad 1719) och blev
frih. 1771 (ätten utdöd 1916). ö. inträdde
1746 i Bergskollegium och blev 1759 e. o.
bergsråd. 1762 blev han landshövding i
Väs-ternorrlands län, som då omfattade även
Jämtland, ö. uträttade mer för mell.
Norrlands utveckling än någon tidigare el. senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
