Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlogsfartyg, Örlogsman, Krigsfartyg - Örlogsflagga - Örlogshem, Drottning Victorias - Örlogsman - Örlogsmannasällskapet i Karlskrona, Kungl. - Örlogspost - Örlogsvarv - Örmandlar - Örmevalla - Örn - Örnberg, Arthur - Örnberg, Lars Magnus Victor - Örnbräken - Örne, Anders Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1473
örlogsflagga—örne
1474
— Se vidare Hangar fartyg, Jagare 3,
Kryssare 2, Minfartyg,
Pansarfartyg, Torpedbåt och
Undervattensbåt. ö-g.
Örlogsflagga, se Befälstecken och
Flagga. 1761—1813 fanns i Sverige utom
den blågula ö. en helblå flagga med tre
spetsar. avsedd för arméns flotta. Ö-g.
Örlogshem, Drottning Victorias,
samlingslokal i Stockholm för flottans
manskap, tillkom 1908 på drottning Viktorias
initiativ.
Örlogsman, person, som gör krigstjänst till
sjöss; även örlogsfartyg.
örlogsmannasällskapet i Karlskrona,
K u n g 1., stiftades av sjöofficerare 1771 för
att arbeta på sjövetenskapens utveckling.
Dess medl. äro hedersled., arbetande led.,
högst 75, som skola tillhöra marinen, och
korresponderande led. ö. äger ett rikhaltigt
bibliotek m. m. — ö. utger sedan 1870
Tidskrift i Sjöväsendet (se d. o.). Se monogr. av
E. Holmberg (1921). ö-g.
örlogspost, post, som enl. internationella
bestämmelser sändes från el. till örlogsfartyg
i främmande farvatten. För Sverige omfattar
ö. fullt frankerade vanliga och
rekommenderade brevförsändelser, vanliga
postanvisningar, in- och utbetalningskort samt
post-abonnerade tidningar. I båda riktningarna
gäller svensk inrikestaxa. Försändelse skall i
allm. adresseras till Malmö, varifrån den
sändes till avhämtningsorten. E. G-e.
örlogsvarv, se Karlskrona, sp. 423 f.,
uch Stockholms örlogsstation.
Örmandlar, se Mandel 2, sp. 765.
örmevalla, äldre namn på ölmevalla (se d. o.).
örn. 1. (Zool.) Under benämningen örnar
sammanfattar man stundom en grupp bland
dagrovfåglarna, som utmärkes genom naken
vaxhud. Till ö. räknas bl. a. släktena Aquila
(se K u n g s ö r n s 1 ä k t e t), Ilaliaetus (se
Havsörn), Circaetus (se Ormörn),
Lo-phoaetus (se Tofsörn), üarpia (se H a
r-p y j a) och Pandion (se Fiskgjusar). L-e.*
2. ö. betraktades tidigt av de
indoeuro-peiska folken som fåglarnas konung, symbol
av kraft, seger och herravälde. I den grekiska
mytologien var den helgad åt Zeus. I N. T.
är ö. attribut för evangelisten Johannes. Som
fälttecken nyttjades den först i Persien, och
detta bruk övergick till Egypten under
pto-lemaierna. Hos romarna var den med blixtar
el. viggar väpnade ö. attribut åt Jupiter,
sinnebild av romerska staten såväl under
republiken som under kejsartiden. I senare tider
åtnjöt den romerska legionsörnen hart när
gudomlig dyrkan. Napoleon I återupplivade
i804 den romerska ö. som fälttecken.
Den heraldiska ö. (lat. a’quila, fr. aigle,
ty. Adler) intar främsta platsen bland
heral-dikens fåglar. Den har sin särskilda,
stiliserade typ, den s. k. fläkta örnen, vilken
alltid avses, då det i vapenbeskrivningar
talas om ö., såvida icke annorlunda påpekas,
ö. framställes alltid uppflygande och sedd
framifrån.
När ö. har två halsar och två från
varandra vända huvud, benämnes den
dubbelörn. Från förra hälften av 1300-talet
uppträder denna sporadiskt som symbol för
Tysk
romerska riket men blir från början av
1400-talet de romerska kejsarnas givna vapenbild,
under det att konungarna före
kejsarkrö-ningen alltid föra ö. med blott ett huvud. De
österrikiska kejsarna liksom de ryska förde
ävenledes dubbelörn, de tyska däremot ö. med
blott ett huvud. Polen och Österrike m. fl.
länder ha en ö. i vapnet. Den s. k.
napoleonska ö. (se ovan) är mera
naturalistiskt framställd än den heraldiska. Den är
gyllene med huvudet vanl. vänstervänt samt
sitter på en antik åskvigg. Marskalk
Bernadotte fick (liksom övriga marskalkar) insätta
napoleonska ö. i övre delen av sitt vapen som
furste av Ponte Corvo, och med detta kom ö.
att ingå i svenska riksvapnet.
Boktryckarna föra sedan gammalt ett
vapen med en fläkt ö.
I Sverige påträffas ö. f. ggn i Joar
Johanssons sigill (1222—30). Örebro stads sigill 1331
har ö. Delar av ö., särskilt vingar men
även huvud, fötter m. m., förekomma ofta i
svenska medeltida sigill. Se f. ö. Sköld och
Vapen. H. F-d.
örnberg, Arthur, militär (f. 1883 27/3).
Blev kommendörkapten 1921 samt kommendör
vid flygvapnet 1931 och i flottan 1933. ö. var
lärare vid Sjökrigsskolan 1914—23 och vid
Krigshögskolan 1916—22 samt chef för
artil-leridep. i Karlskrona 1923—26 och för 2:a
flygkåren 1926—29. Han tog internationellt
flygcertifikat 1927, var chef på pansarskeppen
»Sverige» och »Gustaf V» 1929—31 och blev
stabschef hos chefen för flygvapnet 1931. ö.,
som varit sakkunnig i flera sjömilitära
utredningar m. m., har bl. a. skrivit
»Undervattensbåtkriget» (1920) och »Sjökrigets
medel och mål» (1925). Han är medarb. i
Nordisk Familjeboks 3:e uppl. D. L-t.
örnberg, Lars Magnus Victor,
släktforskare (1839—1908). Tjänstgjorde i
Kammarkollegium, Kammararkivet och
Riksarkivet samt i Riksmarskalksämbetet och
Hovexpeditionen, där han 1894 blev
protokolls-sekr. Han fick 1894 hovintendents titel och
var 1899—1904 landsarkivarie i Vadstena, ö.
var 1885—90 sekr. i Svenska
autografsällskapet och redigerade dess tidskrift. Han utgav
anonymt »Svensk slägtkalender» 1885—88,
1—4 (tr. 1884—87), och — som bd 5—14 av
samma serie — »Svenska ättartal» (1889—
1908). Han blev genom dessa innehållsrika
och noggranna arbeten banbrytande inom
forskningen rörande svenska ofrälse släkter,
ö. utgav även bl. a. »Anteckningar om
kammarkollegiet» (1874) och
»Seraphimerriddare-längd 1748—1890» (1890). B. H-d.
örnbräken, bot., se B r ä k e n och P o 1
y-podiaceae.
örne, Anders Emanuel, publicist,
politiker, ämbetsman (f. 1881 1/io). Blev fil. kand,
i Uppsala 1907, var först tidningsman,
redigerade 1910—18 Kooperatören, 1914—18
Konsumentbladet och var 1917—21 och 1923—25 sekr. i
Kooperativa förbundet, ö. invaldes 1919 i
Första kammaren (socialdemokrat; tillhör
bevillningsutskottet), var juli—nov. 1920
stats-sekr. i Finansdep. och i Brantings andra
ministär (1921—23) kommunikationsminister;
1925 blev han generalpostdir. Han har varit
verksam i statskommittéer, särskilt i ekono-
XX. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
