1479 örnsköldsviks Allehanda—öronsjukdomar 1480 BMd 3. örnsköldsviks vapen. I fält av silver en av en vågskura bildad, blå stam och däröver en naturlig, svart örn, som med gyllene näbb och klor uppbär en blå sköld med Oskar II :s monogram av guld. arb.) och Jerfeds mek. verkstads a.-b. (gr. 1878, aktiekap. 150,000 kr., 100 arb.) med Bonässunds slip. 1 stadens omgivningar ligga de s. k. Kempeska verken m. fl. träindustriorter. I ö. finnas sparbank och två andra bankkontor, sam-realskola, länslasarett och länssanatorium. I ö. utgivas örnsköldsviks Allehanda och Örnsköldsviks-Posten (se dessa ord). Tax.-värdet utgjorde 1932 13.561,300 kr. å skattepliktig och 2,440,400 kr. å skattefri fastighet, den tax. inkomsten s. å. 6,855,980 kr., stadens tillgångar vid årsskiftet 1931/32 2,743.140 kr. och skulder 2,189,971 kr. Sedan 1907 pastorat i Härnösands stift, ö:s kontr. G. R—11; E. H. R-r. Enl. kungabrev av 6 okt. 1842 anlades på ett av kronan inköpt hemman i Själevad en köping, som fick namn efter P. A. örnsköld (se d. o.) och trots flera eldsvådor raskt uppblomstrade. ö. fick 1893 stads- och 1894 sta-pelstadsrättigheter. örnsköldsviks Allehanda, tidning i Örnsköldsvik, utg. från 1901 som forts, på örnsköldsviks Nyheter, gr. 1894; utkommer sedan 1926 sex ggr i veckan, dessutom i en varannandagsuppl. Red. är sedan 1933 M. A. J. Andersson (f. 1899). I politiskt avseende är tidningen frisinnad. örnsköldsviks kontrakt, i Härnösands stift, omfattar 6 pastorat: Själevad; Örnsköldsvik; Arnäs; Gideå; Trehörningsjö; Grundsunda. Örnsköldsviks-Posten, gr. 1890, utkommer sedan 1932 sex ggr i veckan. Den uppsattes av J. A. Lönnberg (red. till 1902); nuv. red. är O. G. E. Häggström (f. 1889; sedan 1926). Tidningen är politiskt konservativ. örnstedt, se ö r n e s t e d t. öron, se Hörselorgan, örongamar, zool., se Gamfåglar, öronmäkier, zool., se G a 1 a g o s. öronmandlar, anat., se Mandel 2. öronmanet, zool., se M a n e t d j u r, bild 1. Bild 4. Storgatan i Örnsköldsvik. Öronmask, zool., se Tvestjärtar. Öronsjukdomar äro synnerligen vanliga. Många ö. förlöpa med så lindriga symtom, att de lätt förbises och försummas, varvid de kunna medföra menliga följder för såväl barn som vuxna. Om ett barn förlorar sin hörsel under de första 4—7 levnadsåren, blir det dövstumt (se Dövhet och Dövstumhet). ö. äro ofta förenade med s. k. ö r o n s u s-n i n g, subjektiva hörselförnimmelser av växlande styrka och karaktär (sjungande, ringande, pipande, klingande, kokande el. sjudande); dessa, som kunna förnimmas såväl dag som natt, bli ofta, särskilt hos nervösa individer, en svår plåga. Autofoni är ett alltför tydligt hörande av den egna rösten med ökad resonans i huvudet. Sjukliga processer i vestibularapparaten medföra ett symtomkomplex, som sammanfattas såsom svindel. ö. leda stundom till inflammation i hjärnhinnorna, till hjärnabscesser, inflammation och propp i hårda hjärnhinnans blodledare och allmän blodförgiftning. — ö. kunna framkallas av vanlig förkylning, åtföljd av katarr i övre delen av respirationsorganet, av andra sjukliga processer i detta, t. ex. ulcera-tioner och svulster i näsan, varbildning i dess bihålor och av adenoida vegetationer (se Nässjukdomar, sp. 83 f.). ö. äro vidare vanliga komplikationer till de flesta infektionssjukdomar, t. ex. scharlakansfeber, influensa, mässling, difteri, nervfeber, syfilis och tuberkulos. Sjukdomar, som leda till cirkulationsrubbningar (hjärtfel, vissa lung-, lever- och njursjukdomar), kunna ha menligt inflytande på hörselorganen liksom vissa läke- och njutningsmedel samt buller (se nedan, sp. 1484—85). Sjukdomar i ytterörat. Av öronmusslans sjukdomar må nämnas missbildninga r-n a, som äro vanställande och kunna minska dess funktion som ljudsamlare (behandlas med plastisk operation) — missbildning av hörselgången förekommer vanl. tills, m. missbildning av musslan och även av mellanörat —. de elakartade tumörerna (behandlas kirurgiskt och fototerapeutiskt) samt ö r o n-blodsvulsten (othaematomet), som vanl. förekommer hos brottare och boxare (behandlas konservativt el. kirurgiskt). Vid för riklig ö r v ax avsö n d r i n g bildas proppar, som kunna avstänga hörselgången, varvid minskad hörsel, känsla av tilltäppning, smärta, susning och ibland yrsel uppstå. Är proppen mjuk, kan den avlägsnas genom spol-ning med ljumt vatten; i annat fall måste den först uppmjukas genom indrypning av något lösande ämne. — Inflammation i hörselgången kan vara antingen diffus, d. v. s. utbredd över en större yta, el. begränsad till ett mindre parti av denna (otitis externa diffusa vel circumscripta); i det senare fallet har den karaktären av en vanlig s. k. finne (öronfurun-kel). Förr el. senare avsöndras varig vätska. Under användning av isblåsa el. våtvärmande omslag kan åkomman gå tillbaka. Furunkeln bör helst få tömma sig spontant under konservativ behandling, någon gång är det bättre att öppna den med kniven. Barn ha stor benägenhet att införa främmande kroppar i hörselgången, dit även vissa insekter kunna inkomma. Vanl. uppstår därvid snart