- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1481-1482

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öronsjukdomar - Sjukdomar i ytterörat - Sjukdomar i mellanörat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öronsjukdomar 1481 inflammation. För att avlägsna en främmande kropp ur hörselgången bör man först pröva spolning med kokt vatten, svag borsyrelös-ning el. dyl.; misslyckas detta, måste instrument användas (dock endast av läkare). Ej sällan förekomma svampvegetationer i yttre hörselgången, otomykos; en sådan är förenad med avsöndring av tunt varliknan-de sekret samt med mången gång intensiv klåda. Denna tvingar vederbörande att riva sig i hörselgången, vilket lätt kan medföra svår inflammation i huden. Åkomman kräver intensiv och ofta långvarig läkarbehandling. Eksem av olika typer äro vanliga i hörselgångens yttre del. De framkallas el. förvärras ej sällan genom rivning med fingernageln el. annat hårt föremål i örat. Inflammation av trumhinnan (myrin-gitis) ensam är rätt sällsynt; vanl. angripes den samtidigt med närliggande organ. My-ringiten förväxlas lätt med kronisk varbildning i trumhålan. Till skillnad från denna lä-kes myringiten lätt och snabbt vid rätt behandling. — Vid häftig sammantryckning av luften i hörselgången (örfilar, explosioner) el. i trumhålan (häftig nysning el. hosta, luft-inblåsning genom örontrumpeten) el. vid kraftig stöt på huvudet kan trumhinnan brista, en s. k. trumhinneruptur uppstår. Trumhålan kommer därvid i öppen förbindelse med hörselgången, vilket innebär risk för infektioner utifrån av mellanörat. Vid trumhinneruptur bör örat icke spolas. Trumhålan skyddas för infektion medelst en steril bom-ullssudd i hörselgången. Om rupturen, som har till följd hörselnedsättning och susning, ej läkes på rimlig tid, insättes en cellofan-protes, som upphäver dessa symtom och ofta torde medföra läkning. Sjukdomar i mellanörat. En i synnerhet hos barn mycket vanlig öronåkomma (oftast beroende på snuva eller adenoida vegetationer) är tilltäppning av ö r o n t r u m-p e t e n genom katarral ansvällning av dess slemhinna (salpingitis). Detta försvårar, resp, upphäver, ventilationen av mellanörat, varvid lufttrycket i detta blir lägre än den omgivande luftens. Trumhinnan pressas härunder in i mellanörat och trycker på hörselbenen, varigenom funktionen hos den mekaniska delen av hörselapparaten försämras. Resultatet blir hörselnedsättning, stundom även vätskebildning i mellanörat, s. k. seröst transsudat. Känslan av »lock» för öronen och dövhet är därvid vanlig. Denna åkomma kan gå tillbaka av sig själv, men återkommer den ofta och försummas, kan den för all framtid medföra nedsättning av hörseln. Det är därför synnerligen viktigt att i fråga om barn ha uppmärksamheten riktad på eventuell närvaro av adenoida vegetationer samt avlägsna dessa, om det visar sig, att ett barn periodiskt besväras av hörselnedsättning. Sal-pingiten med eller utan katarr i trumhålan behandlas med luftinblåsning. Till de betydelsefullaste ö. räknas den s. k. mellanöroninflammationen i akut el. kroniskt tillstånd (otitis media acuta vel chro-nica). Infektionen förmedlas antingen genom eustachiska röret el. genom yttre hörselgången (vid defekt på trumhinnan) el. (mera sällan) genom blodet, s. k. hematogen infektion; dess 1482 yttersta orsak är vanl. sjukliga processer i närgränsande organ till örat (jfr ovan, sp. 1480). Mot en dylik infektion reagerar organismen med temperaturstegring, hos barn ända upp till 40°—40,5° C. Framför allt då sjukdomen f. ggn uppträder, börjar örat oftast rätt snart rinna, då det i mellanörat bildade varet spränger sönder trumhinnan och rinner ut genom yttre hörselgången, varvid vanl. temperaturstegringen och smärtorna upphöra. Efter några veckor kan örat vara fullt återställt, perfora-tionen i trumhinnan läkt och funktionen normal. Den vid »barnsjukdomarna» och influensan framkallade och läkta akuta otiten efterlämnar då och då en torr perforation i trumhinnan (vilket annars är typiskt för den kroniska otiten), vilken orsakar hörselnedsättning och ej sällan öronsusning. Den behandlas bäst med en cellofanprotes el. liknande. Perfora-tionen undergår stundom en ärrläkning med ledning av protesen. Det har också lyckat» att på kirurgisk väg sluta en perforation (my-ringoplastik). Varavsöndringen kan dock fortfara, och då går sjukdomen småningom över i ett subakut el. kroniskt stadium. — Kronisk mellanöroninflammation förlöper i okomplicerat tillstånd med obetydliga subjektiva symtom; den sjuke besväras endast av varflytning (o t o r r é) och nedsatt hörsel. På trumhinnan finns vid dylika fall en substansförlust i form av runda, njur-el. hjärtformiga hål; ej sällan förekommer, t. ex. under scharlakansfeber, en fullständig nedsmältning av trumhinnan, s. k. totalperfo-ration. Särskilt i det akuta men även i det kroniska stadiet kan mellanöroninflammationen sprida sig till det s. k. vårtutskottet (mastoiditis acuta), varvid i regel kvarstående el. ökad temperaturstegring, smärtor samt ömhet över och ansvällning bakom öronmuss-lan inställa sig; ett spontant genombrott med varuttömning här är hos barn icke ovanligt vid avancerade, försummade fall. — Vid kronisk mellanöroninflammation bildas ofta från mellanörat el. dess omedelbara omgivning s. k. öronpolyper, olika stora och mer el. mindre röda svulster, som lätt blöda, varför varet blir blodblandat. De kunna hindra varets fria avlopp och tvinga detta att ta andra, farliga vägar. En annan komplikation är bildandet av s. k. öronkolesteatom, som bestå av avstötta epitelceller. vilka samlas till större, svulstliknande, illaluktande massor; dessa kunna genom retning av och tryck på omgivningen framkalla sjukdomens spridning till labyrinten och hjärnhålan. Flera bensjukdomar kunna även utbildas; hörselbenen kunna förstöras, t. o. m. helt och hållet avstötas; genom inflammations-processens övergång på eller passage genom benväggarna uppstår stor fara för dess spridning till labyrinten, hjärnhinnorna, hjärnan och dess blodkärl. — Såväl den kroniska mellanöroninflammationen, framför allt i okomplicerad form, som den akuta kunna läkas genom naturens egen kraft, men denna sjukdom är förenad med sådana risker, att läkare genast bör rådfrågas. Vanl. gör denne ett snitt i trumhinnan (paracentes, myringotomi, tympanotomi), så snart exsudat hopats i trumhålan. Under pågående flytning hålles örat rent med spolning genom hörsel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 27 18:28:35 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0935.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free