Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örsted (Oersted), Anders Sandöe (statsman) - Örsted (Oersted), Anders Sandöe (naturforskare) - Örsted (Oersted), Hans Christian - Örström, Olof Valfrid - Örsundsbro - Örsås - Örtenblad, Olof Gustaf - Örtenblad, Veit Torsten - Örtofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
örsted, A. S.—örtofta
1488
lagarnas tillämpning, enär rättsläran blott i
samhället fick bestämdhet och giltighet.
Genom omfattningen av sitt författarskap, som
sträckte sig även till tyska lagstiftningen
(»Abhandlungen aus dem Gebiete der
Moral-und Gesetzgebungs-Philosophie», 3 bd, 1818
—26), och de många domar och
lagtolkningar han lämnade och de lagförslag han
utarbetade hann ö. under nära femtio år att
utöva större inflytande än någon annan på
rättsväsendets utveckling i Danmark.
Särskilt gäller detta reformerna i
strafflagstiftningen 1840. Ö:s senare skrifter voro dels av
politisk natur: »Prövelse af udkast til en
grundlov og til en valglov» (1849), »For den
danske stats opretholdelse i dens heelhed»
(1850) och flygskrifter 1852—57, dels
historiska: »Af mit livs og min tids historie» (4
bd, 1851—57), »Til belysning af den nyeste
tids skandinaviske politik» (1857) m. fl. Valda
skr. utg. av T. G. Jörgensen (4 bd, 1930—33).
— 1885—1906 utgavs »A. S. örsteds
betyd-ning for den danske og norske retsvidenskabs
udvikling» (1, I. Nellemann, »Processen», 2,
H. öllgaard, »Privatretten», 3, C. Goos,
»Mo-rallære og almindelig retslære samt
straffe-retten»), — Litt.: Monogr. av F. Dahl (1927 och
1929) samt av T. G. Jörgensen (1933). E. Ebg.*
örsted (Oersted), Anders Sandö e,
dansk naturforskare (1816—72), brorson till
H. Chr. ö. och A. S. Ö. Blev fil. dr 1854,
docent 1858 och prof, i botanik vid
Köpenhamns univ. 1860. På 1840-talet gjorde han
forskningsresor i Västindien och
Centralamerika. Hans därvid gjorda samlingar
omfattade bl. a. många svampar, vilka bearbetats
av Elias Fries (1851). Som prof, ägnade sig
ö. själv åt mykologiska forskningar. Nästan
samtidigt med de Bary (se d. o.) och
oberoende av denne påvisade Ö. värdväxlingen
hos rostsvamparna, i det att han klarlade
utvecklingsförloppet hos flera arter av
Gymno-sporangium (se d. o.). Flera av Ö:s arbeten
behandla odlade växters sjukdomar och deras
bekämpande. Th. Lfs.
örsted (Oersted), Hans Christian, dansk
fysiker (1777—1851), bror till A. S. ö. d. ä.
Studerade vid univ. kemi och fysik men även
estetik och blev fil. dr 1799. Som olönad
universitetsadjunkt höll ö. föreläsningar i kemi
1800. Hans första skrift var »Grundtrækkene
af naturmetaphysiken» (1799), i vilken han
närmast ansluter sig till Schellings
naturfilosofi. Efter en utländsk resa 1801—03 föreläste
han över elektricitet, magnetism och galvanism
och utnämndes till prof. 1806 (men blev först
1817 ord.). 1808 offentliggjorde han sina rön
om klangfigurerna och utgav 1809 d. 1 av
»Videnskaben om naturens almindelige love»
samt 1812 »Ansicht der chemischen
Natur-gesetze». 1820 upptäckte han elektricitetens
magnetiska verkan, vilket gjorde honom
världsberömd. 1829 blev ö. dir. för
polytek-niska skolan, till vars inrättande han
kraftigt bidragit. Han var sedermera mycket
verksam för att få naturvetenskaperna
upptagna bland skolornas läroämnen och
hävdade realundervisningens betydelse emot den
dittills allenahärskande klassiska riktningen.
1824 stiftade han Selskabet for naturlærens
udbredelse och var 1839 en bland stiftarna av
de skandinaviska naturforskarmötena, i vilka
han senare verksamt deltog. Utom ö:s rent
vetenskapliga avh. må nämnas den populärt
filosofiska skriften »Aanden i naturen» (2 bd.
1849—50; sv. övers. 1850 och 1860), vari han
framlägger sin världsåskådning, och
»Luft-skibet» (1836), en dikt, vari han uttalade sin
tro på luftseglingens framtid. Hans skrifter
utkommo 1850—52 i 9 bd (i sista bandet
biogr. av J. C. Hauch och bibliogr.). 1920
ut-gåvos ö:s naturvetenskapliga skrifter (3 bd),
med två avh. om hans verk av Kristine
Meyer, f. Bjerrum. Hans brevväxling utgavs
1870 och 1920. Se även D. Lauritsen, »H. ö.»
(1909). — ö:s porträtt återges på vidstående
plansch. E. Ebg.*
örström, Olof Valfrid, historiker,
publicist (f. 1869 2l/i2). Blev fil. dr i Lund 1899
på den statistiska avh. »Sexualproportionen»,
var 1899—1900 docent i statskunskap där, är
sedan 1904 läroverksadjunkt, från 1912 vid
Jakobs realskola i Stockholm, ö. har utgivit
ett flertal populärhistoriska skrifter, bl. a.
om världskrigets män (Vilhelm II och Frans
Josef, 1914; Nikolaus II och Hindenburg, 1915;
»Två Balkankungar», 1915, och Ludendorff,
1918), samt vidare skrivit bl. a. »Jerusalem—
Kartago—Berlin» (1919) och i del 5 (1921—22)
av E. Svenséns »Svenska historien» skildrat
Karl XIV Johans tid och i del 6 (1925)
industrialismen m. m. 1844—1925. ö. har även
flitigt medarbetat i pressen, bl. a. i
Aftonbladet, samt i Nordisk Familjeboks 3:e uppl.
och även verkat som föreläsare.
Örsundsbro, stationssamhälle i Fröslunda
och Gryta socknar, Uppsala län, vid
Uppsala—Enköpings järnväg och den lilla
ör-sundaån; 294 inv. (1931). Bron över ån är en
av de äldsta kända i Sverige, omtalad i
Upplandslagen och använd vid eriksgatan.
örsås, socken i Älvsborgs län, Kinds härad,
huvudsaki. ö. om Ätran, kring dess biå
Ass-man; 93.99 kvkm, 1,048 inv. (1934). Myrlänt
skogstrakt, bebyggd främst utmed åarna. 665
har åker, 5.516 har skog. Småindustri. Ingår
i Svenljunga, ö., Revesjö, Redslareds och
Ulla-sjö pastorat, Göteborgs stift. Kinds kontrakt.
Örtenblad, Olof Gustaf, skolman (f.
1854 3/i2). Blev fil. dr 1885, lektor i
Vänersborg 1886 och vid Högre allm. läroverket å
Södermalm i Stockholm 1898 samt var
rektor där 1903—20. ö. var 1899—1902 även
studierektor vid Whitlockska samskolan;
1905—31 var han led. av Nordiska museets
nämnd. Ö. har skrivit åtskilliga pedagogiska
och språkvetenskapliga avh. Fr. Sg.
Örtenblad, Veit Torsten, skogsman,
botanist (1855—1917), utexaminerades från
Skogsinstitutet 1880, genomgick forstakad. i
Eisen-ach 1882—83, blev överjägmästare 1900 och
byråchef i Domänstyrelsen 1904. ö. inlade stora
förtjänster om skogsskötseln särskilt i
Norrland. Bland hans mest uppmärksammade
skrifter märkas »Undersökningar om tallens
tillväxt i Norrbottens län» (i Tidskr. för
Skogshushållning, 14, 1886), »Om skogar och
skogshushållning i Norrland och Dalarne» (i Bihang
till Domänstyrelsens Underdåniga Berättelse
rörande Skogsväsendet år 1893; 1894) och av
de rent botaniska »Murgrönan i Sverige» (i
Sveriges Natur 1915). C. Lmn.*
Örtofta. 1. Socken i Malmöhus län,
Har-jagers härad, s. v. om Eslöv; 13,26 kvkm, 676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
