1487 örsted, A. S.—örtofta 1488 lagarnas tillämpning, enär rättsläran blott i samhället fick bestämdhet och giltighet. Genom omfattningen av sitt författarskap, som sträckte sig även till tyska lagstiftningen (»Abhandlungen aus dem Gebiete der Moral-und Gesetzgebungs-Philosophie», 3 bd, 1818 —26), och de många domar och lagtolkningar han lämnade och de lagförslag han utarbetade hann ö. under nära femtio år att utöva större inflytande än någon annan på rättsväsendets utveckling i Danmark. Särskilt gäller detta reformerna i strafflagstiftningen 1840. Ö:s senare skrifter voro dels av politisk natur: »Prövelse af udkast til en grundlov og til en valglov» (1849), »For den danske stats opretholdelse i dens heelhed» (1850) och flygskrifter 1852—57, dels historiska: »Af mit livs og min tids historie» (4 bd, 1851—57), »Til belysning af den nyeste tids skandinaviske politik» (1857) m. fl. Valda skr. utg. av T. G. Jörgensen (4 bd, 1930—33). — 1885—1906 utgavs »A. S. örsteds betyd-ning for den danske og norske retsvidenskabs udvikling» (1, I. Nellemann, »Processen», 2, H. öllgaard, »Privatretten», 3, C. Goos, »Mo-rallære og almindelig retslære samt straffe-retten»), — Litt.: Monogr. av F. Dahl (1927 och 1929) samt av T. G. Jörgensen (1933). E. Ebg.* örsted (Oersted), Anders Sandö e, dansk naturforskare (1816—72), brorson till H. Chr. ö. och A. S. Ö. Blev fil. dr 1854, docent 1858 och prof, i botanik vid Köpenhamns univ. 1860. På 1840-talet gjorde han forskningsresor i Västindien och Centralamerika. Hans därvid gjorda samlingar omfattade bl. a. många svampar, vilka bearbetats av Elias Fries (1851). Som prof, ägnade sig ö. själv åt mykologiska forskningar. Nästan samtidigt med de Bary (se d. o.) och oberoende av denne påvisade Ö. värdväxlingen hos rostsvamparna, i det att han klarlade utvecklingsförloppet hos flera arter av Gymno-sporangium (se d. o.). Flera av Ö:s arbeten behandla odlade växters sjukdomar och deras bekämpande. Th. Lfs. örsted (Oersted), Hans Christian, dansk fysiker (1777—1851), bror till A. S. ö. d. ä. Studerade vid univ. kemi och fysik men även estetik och blev fil. dr 1799. Som olönad universitetsadjunkt höll ö. föreläsningar i kemi 1800. Hans första skrift var »Grundtrækkene af naturmetaphysiken» (1799), i vilken han närmast ansluter sig till Schellings naturfilosofi. Efter en utländsk resa 1801—03 föreläste han över elektricitet, magnetism och galvanism och utnämndes till prof. 1806 (men blev först 1817 ord.). 1808 offentliggjorde han sina rön om klangfigurerna och utgav 1809 d. 1 av »Videnskaben om naturens almindelige love» samt 1812 »Ansicht der chemischen Natur-gesetze». 1820 upptäckte han elektricitetens magnetiska verkan, vilket gjorde honom världsberömd. 1829 blev ö. dir. för polytek-niska skolan, till vars inrättande han kraftigt bidragit. Han var sedermera mycket verksam för att få naturvetenskaperna upptagna bland skolornas läroämnen och hävdade realundervisningens betydelse emot den dittills allenahärskande klassiska riktningen. 1824 stiftade han Selskabet for naturlærens udbredelse och var 1839 en bland stiftarna av de skandinaviska naturforskarmötena, i vilka han senare verksamt deltog. Utom ö:s rent vetenskapliga avh. må nämnas den populärt filosofiska skriften »Aanden i naturen» (2 bd. 1849—50; sv. övers. 1850 och 1860), vari han framlägger sin världsåskådning, och »Luft-skibet» (1836), en dikt, vari han uttalade sin tro på luftseglingens framtid. Hans skrifter utkommo 1850—52 i 9 bd (i sista bandet biogr. av J. C. Hauch och bibliogr.). 1920 ut-gåvos ö:s naturvetenskapliga skrifter (3 bd), med två avh. om hans verk av Kristine Meyer, f. Bjerrum. Hans brevväxling utgavs 1870 och 1920. Se även D. Lauritsen, »H. ö.» (1909). — ö:s porträtt återges på vidstående plansch. E. Ebg.* örström, Olof Valfrid, historiker, publicist (f. 1869 2l/i2). Blev fil. dr i Lund 1899 på den statistiska avh. »Sexualproportionen», var 1899—1900 docent i statskunskap där, är sedan 1904 läroverksadjunkt, från 1912 vid Jakobs realskola i Stockholm, ö. har utgivit ett flertal populärhistoriska skrifter, bl. a. om världskrigets män (Vilhelm II och Frans Josef, 1914; Nikolaus II och Hindenburg, 1915; »Två Balkankungar», 1915, och Ludendorff, 1918), samt vidare skrivit bl. a. »Jerusalem— Kartago—Berlin» (1919) och i del 5 (1921—22) av E. Svenséns »Svenska historien» skildrat Karl XIV Johans tid och i del 6 (1925) industrialismen m. m. 1844—1925. ö. har även flitigt medarbetat i pressen, bl. a. i Aftonbladet, samt i Nordisk Familjeboks 3:e uppl. och även verkat som föreläsare. Örsundsbro, stationssamhälle i Fröslunda och Gryta socknar, Uppsala län, vid Uppsala—Enköpings järnväg och den lilla ör-sundaån; 294 inv. (1931). Bron över ån är en av de äldsta kända i Sverige, omtalad i Upplandslagen och använd vid eriksgatan. örsås, socken i Älvsborgs län, Kinds härad, huvudsaki. ö. om Ätran, kring dess biå Ass-man; 93.99 kvkm, 1,048 inv. (1934). Myrlänt skogstrakt, bebyggd främst utmed åarna. 665 har åker, 5.516 har skog. Småindustri. Ingår i Svenljunga, ö., Revesjö, Redslareds och Ulla-sjö pastorat, Göteborgs stift. Kinds kontrakt. Örtenblad, Olof Gustaf, skolman (f. 1854 3/i2). Blev fil. dr 1885, lektor i Vänersborg 1886 och vid Högre allm. läroverket å Södermalm i Stockholm 1898 samt var rektor där 1903—20. ö. var 1899—1902 även studierektor vid Whitlockska samskolan; 1905—31 var han led. av Nordiska museets nämnd. Ö. har skrivit åtskilliga pedagogiska och språkvetenskapliga avh. Fr. Sg. Örtenblad, Veit Torsten, skogsman, botanist (1855—1917), utexaminerades från Skogsinstitutet 1880, genomgick forstakad. i Eisen-ach 1882—83, blev överjägmästare 1900 och byråchef i Domänstyrelsen 1904. ö. inlade stora förtjänster om skogsskötseln särskilt i Norrland. Bland hans mest uppmärksammade skrifter märkas »Undersökningar om tallens tillväxt i Norrbottens län» (i Tidskr. för Skogshushållning, 14, 1886), »Om skogar och skogshushållning i Norrland och Dalarne» (i Bihang till Domänstyrelsens Underdåniga Berättelse rörande Skogsväsendet år 1893; 1894) och av de rent botaniska »Murgrönan i Sverige» (i Sveriges Natur 1915). C. Lmn.* Örtofta. 1. Socken i Malmöhus län, Har-jagers härad, s. v. om Eslöv; 13,26 kvkm, 676