1485 Öronskydd—örsted, A. S. 1486 eller ett gevär, som avlossas nära örat. Den förebygges med antifoner (se öronskydd). Likartade äro de hörselskador, som drabba arbetare i fabriker med starkt och ihållande larm av olika slag. Denna s. k. y r-kesneurit är mestadels dubbelsidig. Det har beräknats, att åtm. 30,000 arbetare i Sverige äro utsatta för sådana skador. De mest framträdande symtomen äro dövhet och allmän nervositet. Även yrsel förekommer härvid. Sjukdomen är obotlig men kan förebyggas framför allt medelst antifoner i öronen under arbetet. — Den vid cirkulationsrubbningar i innerörat förekommande neuriten företer olika former. Den av åldersdegeneration betingade kallas presbya-cusis. Två hithörande symtombilder erbjuda ett särskilt intresse, näml. M é n i è r e s och L e r m o y e z’ syndromtyper. Den förra (Mé-nières sjukdom) kännetecknas av anfallsvis uppträdande susningar el. andra subjektiva biljud och yrsel, omedelbart el. strax åtföljda av dövhet. Dövheten tilltager för varje anfall för att slutligen bli total. Därefter bruka anfallen utebli. Sjukdomen är i regel obotlig, och operativa ingrepp äro av tvivelaktigt värde. Orsaken är blödningar (t. ex. leukemi) el. hypotona tillstånd i innerörats kärl. Lermoyez’ typ uppstår vid kärlkramp i innerörat, varför den också är tacksam för behandling med kramplösande medel (amyl-nitrit, sedativa, diet). Dövheten utvecklar sig småningom och löses plötsligt i och med ett yrselanfall. Den är mindre vanlig än Mé-nières typ. — Den hysteriska dövheten liksom tumörskadorna på hörselnerven i bakre skallgropen (vanl. s. k. acusticustumörer) höra strängt taget ej hit. Den förra är ett delsymtom av allmän hysteri och behandlas som denna sjukdom, acusticustumörerna behandlas kirurgiskt. V. Nsl. öronskydd, proppar av växlande material, avsedda dels att skydda mot störande ljud (antifoner), dels att utestänga vatten vid bad, dusch o. dyl. V. Nsl. öronsälar, zool., se S ä 1 d j u r. örontrumpeten, anat., se Eustachiska röret. Örontvist, zool., se Tvestjärtar. örråg (ör = yr), råg, infekterad av en parasitsvamp, Sclerotinia el. Stromatinia temu-lenta, med en särskild konidieform. Endoconi-dium temulentum, som med sitt giftiga myce-lium genomväver rågkornet, ö. i mjöl framkallar huvudvärk, svindel, synrubbningar o. a. om kolosförgiftning påminnande symtom, dock i regel av övergående natur. I-m. Örserum, ö:s brunn, se Gränna, sp. 1158. örsjö. 1. Socken i Kalmar län, S. Möre härad, i skogsbygden närmast v. länsgränsen, kring Hagbyåns sjörika lopp; 87,48 kvkm, 1,293 inv. (1934). 950 har åker, 4,907 har skogsmark. Ingår i Madesjö och ö. pastorat i Växjö stift, S. Möre kontrakt. 2. Socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad, på slättbygden v. om Ystad; 11,52 kvkm, 980 inv. (1934). 979 har åker; skog saknas. Egendom: örsjögården. Ingår i Villie och ö. pastorat i Lunds stift, Ljunits och Herrestads kontrakt. örskär, blixtfyr med ständig bevakning på Örskär utanför öregrundsgrepen, på Upp landskusten. Ljusstyrka 90.000 Hefnerljus. Anlädes 1687. Nuv. torn uppfört 1738. örslösa, socken i Skaraborgs län. Kållands härad, v. om Lidköping; 28,64 kvkm, 734 inv. (1934). Småkullig slättbygd, svagt sluttande mot den långgrunda Vänerkusten i v. 1,605 har åker, 853 har skogsmark. Ingår i ö., Söne, Väla och Gillstads pastorat i Skara stift, Kållands kontrakt. Örsprång kallas ofta nattetid uppträdande smärtor i hörselorganen, beroende på inflammatoriska processer framför allt i trumhinnan el. i mellanörats slemhinna. E. St-g.* Örsted (Oersted), Anders Sandö e, dansk statsman och rättslärd (1778—1860), bror till H. Chr. ö. Tog jur. ämbetsexamen 1799 efter grundliga studier bl. a. i filosofi. Han blev assessor i Höjesteret 1810, deputerad i kansliet 1813 och generalprokurör (se d. o.) 1825 samt 1835 kommissarie vid upprättandet av pro-vinsialständer och deltog i ständerförsam-lingarna i Roskilde och Viborg. De första åren var ö. synnerligen populär men miste sedan de liberalas sympatier genom att motsätta sig strävandena efter fri författning och understöd åt nordslesvigarnas dansk-hetsrörelse. Geheimestatsminister från mars 1842, fick ö. tills, m. P. G. Bang och K. Moltke efter Kristian VIII:s död (20 jan. 1848) i uppdrag att utarbeta en författning, gemensam för konungariket och hertigdömena (Slesvig och Holstein), men måste två månader senare taga avsked. I den grundlagsstif-tande riksförsamlingen röstade han emot den nya demokratiska grundlagen av 1849. I april 1853 ersatte han Bluhme som statsminister (blev samtidigt kultus- och inrikesminister) men övertog 1854 i stället justitiedepartementet. Oppositionen mot ministären stegrades ytterligt, sedan ö. 26 juli 1854 oktrojerat en reaktionär helstatsförfattning, och ministären avgick dec. 1854. Den åtalades inför riksrätt men frikändes febr. 1856. ö. har framför allt betydelse som rättslärd. I »Eunomia» (4 bd, 1815—22), »Haandbog over den danske og norske lovkyndighed» (6 bd, 1822—35) samt i en mängd avh. i de av ö. 1804—30 utg. tidskr. Juridisk Archiv och Juridisk Tidsskrift behandlade han nästan alla grenar av danska lagstiftningen. Han införde verklig metod i det danska rättsstudiet. Detta författarskap avbröts plötsligt 1826 av Fredrik VI, som av missnöje med ö:s fri-sinthet i kyrkligt avseende befallde honom att upphöra med sitt skriftställen. Med full rätt kallas ö. »danska rättsvetenskapens fader». Han hävdade ständigt betydelsen av traditionen och domstolarnas praxis emot den vetenskapliga tolkningen. Han yrkade på att de rättsliga förhållandena skulle avpassas efter livets krav och satte hänsyn till rättvisa högre än ärvda rättsformer. Lagens anda, de särskilda rättsfallens egen natur och samhällets väl borde sålunda alltid iakttagas vid