Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öronsjukdomar - Sjukdomar i innerörat - Öronskydd - Öronsälar - Örontrumpeten - Örontvist - Örråg - Örserum, Örserums brunn - Örsjö - Örskär - Örslösa - Örsprång - Örsted (Oersted), Anders Sandöe (statsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1485
Öronskydd—örsted, A. S.
1486
eller ett gevär, som avlossas nära örat. Den
förebygges med antifoner (se öronskydd).
Likartade äro de hörselskador, som drabba
arbetare i fabriker med starkt och
ihållande larm av olika slag. Denna s. k. y
r-kesneurit är mestadels dubbelsidig. Det
har beräknats, att åtm. 30,000 arbetare i
Sverige äro utsatta för sådana skador. De
mest framträdande symtomen äro dövhet och
allmän nervositet. Även yrsel förekommer
härvid. Sjukdomen är obotlig men kan
förebyggas framför allt medelst antifoner i
öronen under arbetet. — Den vid
cirkulationsrubbningar i innerörat
förekommande neuriten företer olika former. Den av
åldersdegeneration betingade kallas
presbya-cusis. Två hithörande symtombilder erbjuda
ett särskilt intresse, näml. M é n i è r e s och
L e r m o y e z’ syndromtyper. Den förra
(Mé-nières sjukdom) kännetecknas av anfallsvis
uppträdande susningar el. andra subjektiva
biljud och yrsel, omedelbart el. strax
åtföljda av dövhet. Dövheten tilltager för varje
anfall för att slutligen bli total. Därefter
bruka anfallen utebli. Sjukdomen är i regel
obotlig, och operativa ingrepp äro av
tvivelaktigt värde. Orsaken är blödningar (t. ex.
leukemi) el. hypotona tillstånd i innerörats
kärl. Lermoyez’ typ uppstår vid kärlkramp
i innerörat, varför den också är tacksam för
behandling med kramplösande medel
(amyl-nitrit, sedativa, diet). Dövheten utvecklar sig
småningom och löses plötsligt i och med ett
yrselanfall. Den är mindre vanlig än
Mé-nières typ. — Den hysteriska dövheten liksom
tumörskadorna på hörselnerven i bakre
skallgropen (vanl. s. k. acusticustumörer) höra
strängt taget ej hit. Den förra är ett
delsymtom av allmän hysteri och behandlas som
denna sjukdom, acusticustumörerna behandlas
kirurgiskt. V. Nsl.
öronskydd, proppar av växlande material,
avsedda dels att skydda mot störande ljud
(antifoner), dels att utestänga vatten vid bad,
dusch o. dyl. V. Nsl.
öronsälar, zool., se S ä 1 d j u r.
örontrumpeten, anat., se Eustachiska
röret.
Örontvist, zool., se Tvestjärtar.
örråg (ör = yr), råg, infekterad av en
parasitsvamp, Sclerotinia el. Stromatinia
temu-lenta, med en särskild konidieform.
Endoconi-dium temulentum, som med sitt giftiga
myce-lium genomväver rågkornet, ö. i mjöl
framkallar huvudvärk, svindel, synrubbningar o. a.
om kolosförgiftning påminnande symtom, dock
i regel av övergående natur. I-m.
Örserum, ö:s brunn, se Gränna, sp. 1158.
örsjö. 1. Socken i Kalmar län, S. Möre
härad, i skogsbygden närmast v. länsgränsen,
kring Hagbyåns sjörika lopp; 87,48 kvkm,
1,293 inv. (1934). 950 har åker, 4,907 har
skogsmark. Ingår i Madesjö och ö. pastorat
i Växjö stift, S. Möre kontrakt.
2. Socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad, på slättbygden v. om Ystad; 11,52
kvkm, 980 inv. (1934). 979 har åker; skog
saknas. Egendom: örsjögården. Ingår i Villie
och ö. pastorat i Lunds stift, Ljunits och
Herrestads kontrakt.
örskär, blixtfyr med ständig bevakning på
Örskär utanför öregrundsgrepen, på
Upp
landskusten. Ljusstyrka 90.000 Hefnerljus.
Anlädes 1687. Nuv. torn uppfört 1738.
örslösa, socken i Skaraborgs län. Kållands
härad, v. om Lidköping; 28,64 kvkm, 734 inv.
(1934). Småkullig slättbygd, svagt sluttande
mot den långgrunda Vänerkusten i v. 1,605
har åker, 853 har skogsmark. Ingår i ö.,
Söne, Väla och Gillstads pastorat i Skara
stift, Kållands kontrakt.
Örsprång kallas ofta nattetid uppträdande
smärtor i hörselorganen, beroende på
inflammatoriska processer framför allt i
trumhinnan el. i mellanörats slemhinna. E. St-g.*
Örsted (Oersted), Anders Sandö e,
dansk statsman och rättslärd (1778—1860),
bror till H. Chr. ö. Tog jur. ämbetsexamen
1799 efter grundliga studier bl. a. i filosofi.
Han blev assessor i
Höjesteret 1810,
deputerad i kansliet 1813
och generalprokurör
(se d. o.) 1825 samt
1835 kommissarie vid
upprättandet av
pro-vinsialständer och
deltog i
ständerförsam-lingarna i Roskilde
och Viborg. De första
åren var ö.
synnerligen populär men miste
sedan de liberalas
sympatier genom att
motsätta sig strävandena efter fri
författning och understöd åt nordslesvigarnas
dansk-hetsrörelse. Geheimestatsminister från mars
1842, fick ö. tills, m. P. G. Bang och K.
Moltke efter Kristian VIII:s död (20 jan.
1848) i uppdrag att utarbeta en författning,
gemensam för konungariket och hertigdömena
(Slesvig och Holstein), men måste två
månader senare taga avsked. I den
grundlagsstif-tande riksförsamlingen röstade han emot den
nya demokratiska grundlagen av 1849. I april
1853 ersatte han Bluhme som statsminister
(blev samtidigt kultus- och inrikesminister)
men övertog 1854 i stället
justitiedepartementet. Oppositionen mot ministären stegrades
ytterligt, sedan ö. 26 juli 1854 oktrojerat en
reaktionär helstatsförfattning, och ministären
avgick dec. 1854. Den åtalades inför riksrätt
men frikändes febr. 1856.
ö. har framför allt betydelse som rättslärd.
I »Eunomia» (4 bd, 1815—22), »Haandbog over
den danske og norske lovkyndighed» (6 bd,
1822—35) samt i en mängd avh. i de av ö.
1804—30 utg. tidskr. Juridisk Archiv och
Juridisk Tidsskrift behandlade han nästan
alla grenar av danska lagstiftningen. Han
införde verklig metod i det danska rättsstudiet.
Detta författarskap avbröts plötsligt 1826
av Fredrik VI, som av missnöje med ö:s
fri-sinthet i kyrkligt avseende befallde honom att
upphöra med sitt skriftställen. Med full rätt
kallas ö. »danska rättsvetenskapens fader».
Han hävdade ständigt betydelsen av
traditionen och domstolarnas praxis emot den
vetenskapliga tolkningen. Han yrkade på att de
rättsliga förhållandena skulle avpassas efter
livets krav och satte hänsyn till rättvisa
högre än ärvda rättsformer. Lagens anda, de
särskilda rättsfallens egen natur och
samhällets väl borde sålunda alltid iakttagas vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
