Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östbo och Västbo domsaga - Östen - Öster - Österberg, Edvin Per Vilhelm - Österberg (Bergman-Österberg), Martina Sofia Helena, f. Bergman - Österbitterna - Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1495
östen—Österbotten
1496
Värnamo) samt Västbo härad (tingsställe:
Reftele).
östen, se ö y s t e i n.
öster, meteor., se Väderstreck.
österberg, Edvin Per Vilhelm,
skolman (1850—1917). Blev fil. dr 1886, var
medlem av Nordisk Familjeboks redaktion 1874
—76, adjunkt vid Nya elementarskolan i
Stockholm 1892—1906 och lektor 1906—15,
därunder 1908—12 rektor vid statens
samskola i Trälleborg; han var 1905—06
kronprinsessan Margaretas lärare i svenska, ö.
var livligt verksam för den s. k. imitativa
eller direkta metodens införande i
språkundervisningen. Han utgav läroböcker samt
skrifter i pedagogiska o. a. ämnen. Om ö:s maka,
Martina Sofia Helena ö., se nedan. Fr. Sg.
österberg (B e r g m a n - ö.), Martina
Sofia Helena, f. Bergman,
gymnastikdirektör (1849—1915), g. m. E. P. V. ö.
Genomgick Gymnastiska centralinstitutet i
Stockholm (1881) och bosatte sig därefter i
England. Hon blev gymnastikinspektris vid
Londons folkskolor och grundade 1885 ett institut,
Hampstead physical training school, för
utbildning av gymnastiklärarinnor enligt Lings
svenska metod i förening med engelska
friluftslekar samt införde svensk gymnastik i
Englands högre flickskolor. Hennes institut,
sedermera förlagt till Kingsfield, Dortford,
Kent, vann utomordentligt anseende och
utvecklades snabbt. Det överlämnades i
testa-mentarisk gåva till engelska staten. Till den
svenska Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt skänkte hon (1911) 50,000 kr.
till samhällskurser för landsbygdens kvinnor.
Till Fredrika-Bremer-förbundet donerade hon
Apelryd (se d. o.) vid Båstad till
trädgårdsskola för kvinnor samt 160.000 kr. till
yrkes-och studiestipendier för kvinnor. A. Th-n.
österbitterna, socken i Skaraborgs län,
Laske härad, i skogs- och jordbruksbygden n.
om Herrljunga; 25,88 kvkm, 533 inv. (1934).
895 har åker, 984 har skogsmark. Ingår i
Bitterna församl. (se V ä s t e r b i 11 e r n a).
Österbotten, fi. Pohjanmaa, landskap i n.
Finland (se kartan vid d. o., sp. 367), vid
Bottniska viken; 113,307 kvkm (Us av hela
Finland). Gränsen mot Västerbotten gick före
1809 utmed Kaakama älv mellan Torne och
Kemi älvar Inre delarna, kring Ule träsk,
kallades fordom K vän land (Kainuu; jfr
K v ä n e r). — ö. bildar en täml. jämn
sluttning från vattendelaren i ö. ned mot
Bottniska viken i v., genomskuren av många
älvar, utnyttjade som flottleder. Kusten
kantas av skärgård, störst utanför Vasa
(Kvar-ken). Landhöjningen är i kusttrakterna
mycket stor (något mer än 1 m på ett årh. i
Vasa-trakten).
I ö. urskiljas följ, geografiska områden:
Kuusamohöglandet, även kallat Finlands
Schweiz, i ö. med lågfjäll intill 585 m ö. h.,
det något lägre, kuperade Kajanaområdet
kring Ule träsk, det småkuperade skogs- och
myrlandskapet Nordbotten längst i n. kring
Kemi och Ijo älvar, Uleåborgstraktens jämna,
av Ule älv m. fl. älvar genomflutna kustland,
som i s. sträcker sig till gränsen mellan Vasa
och Uleåborgs län, samt det relativt flacka,
av rullstensåsar genomdragna Sydösterbotten
s. därom.
Kopparmalm har anträffats i Kuusamo och
linattivaara, täljsten på Vuokatti, fin
sandsten på Lauhanvuori på gränsen mellan
Hon-kajoki, Isojoki (Storå) och Kauhajoki, i vilka
socknar därför ock goda kvarnstenar
tillverkas. — Klimatet är i det inre mer
kontinentalt än vid kusten. Vid kusten finnas
vidsträckta ängsmarker (L i m i n g o äng),
likaså i många för översvämning utsatta n.
floddalar. Skogarna äro i de inre delarna av
landskapet ännu stora. I norra ö. äger
staten vidsträckta skogsområden med mycket
goda skogsbestånd. I de n. älvarna fångas
rikligt lax, sik och harr, i havet utmed
kusten strömming, gädda, abborre, lax, mört,
id, braxen och nors. I de vidsträckta
skogarna i ö. och n. delarna jagas björn, varg, lo,
räv, ekorre, hare, skogsfågel och någon gång
järv. I havet idkas sälskytte. Om näringsliv
m. m. se Uleåborgs län och Vasa
län. ö:s kustland är en av Finlands
förnämsta svenskbygder (se kartan vid art.
Finland, sp. 375). österbottningen är religiöst
anlagd, och många andliga rörelser ha utgått
därifrån el. där vunnit stor spridning, t. ex.
pietismen och læstadianismen. Emigrationen
har tidtals varit mycket stor. 1904—13
emigrerade 72,841 pers, från ö. I flera av
Syd-österbottens kommuner finnas 30 pers, per
kvkm, i Nordbottens och Kuusamotraktens
ödsligaste socknar blott 1 per kvkm. ö. är
delat på Vasa län och Uleåborgs län
samt Åbo ärkestift, Borgå stift och Uleå-
ÖSTBO H Q
Skala 1:800000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
