1497 österby—östergren, A. 1498 borgs stift, ö. har 10 städer (Kristinestad, Kaskö, Vasa, Nykarleby, Jakob-stad, Gamlakarleby, Kajana, Brahestad, Uleåborg och Kemi). J. E. R.* Historia, ö. utgjorde in på 1300-talet en glest befolkad ödebygd, föremål för en svensk kustkolonisation, som mötte en invandring av bir-karlar och tavaster från s. ö. Trakterna ung. mellan Kemi älv och Pattijoki (el. möjl. Pyhäjoki) behärskades synbarligen av kareler även efter freden i Nöteborg (1323), men småningom införlivades området med det övriga Norrbotten, som ö. och Norrland kallades vid denna tid. Ryssarnas anspråk på det karelska området föranledde ömsesidiga härjningståg, som upphörde först efter freden i Teusina (1595). I kyrkligt och judiciellt avseende hörde ö. ihop med Åbo stift och Finland, men administrativt bildade det sedan 1300-talets slut ett hövdingedöme jämte det övriga Norrbotten under fogden i Korsholm. Trots en delning av hövdingedömet 1441 kom ö., som det kallades från slutet av 1500-talet, att länge inta en särställning vid sidan om Finland, ibland förenat med Västerbotten, med egen lantprost och särskilda synodalmöten. Klubbekriget gav näring åt den österbottniska särkänslan. Stora ofreden medförde svåra lidanden, och befolkningssiffran sjönk starkt. Under frihetstiden bekämpade ö:s borgare och bönder stapeltvånget, som avskaffades först 1705. Länet ö. delades 1776 i Uleå-borgs och Vasa län. Storskiftet (1775) gjorde en snabb folkökning möjlig. Under kriget 1808 —09 var ö. den främsta krigsskådeplatsen. Frihetskrigets avgörande begynnelseoperationer skedde i Vasatrakten, där de frivilliga skyddskårerna (jan. 1918) avväpnade de ryska trupperna och skapade en bas för Manner-heims härorganisation. — Under senaste år har Lapporörelsen haft sitt centrum i den finskspråkiga delen av ö. — Litt.: K. Donner, »Förteckning över litteratur behandlande ö.» (1912); R. A. Krook, »ö:s ställning under Finlands förening med Sverige» (i Ilist. Tidskrift för Finland 1923). E-c A-i. österby, järnbruk i Films socken, Uppsala län. Till bruket höra bl. a. Rörbergs gruvor och delar av Vigelsbo malmfält, omfattande lantbruk samt omkr. 30,000 har skog. Produktionen, vars årsvärde uppgår till omkr. 4 mill. kr., utgöres av stål av olika slag samt sågar och maskinknivar. ö. nämnes 1335, ägdes senare av Gustav Vasa. Bruket anlades 1565 och arrenderades från 1626 av W. De Besche och L. De Geer, från 1633 av De Geer ensam. Denne köpte ö. 1643, inkallade valloner (se d. o. och litt. där) som smeder, och ö. blev ett av Sveriges främsta järnverk, ö. kom 1758 till släkten Grill och 1801 till P. A. Tamm (se släktart. Tamm), vars släkt ägde ö. till 1916, då det uppgick i Gimo-österby bruks a.-b. (se d. o.). — Litt.: P. Pehrsson i Upplands Fornminnes-fören:s Tidskr., XX, 1899; E. Hillerström i Julhälsningar till församlingarna i Ärkestif- Huvudbyggnaden på Österby bruk. tet 1920; E. W. Dahlgren i Med Hammare och Fackla, I, 1928. E. S. B.; B. H-d. österbygden, se Grönland, sp. 1187. österbygdens vattendomstol, vars kansli finns i Stockholm, har sitt domsområde kring Mälaren, Hjälmaren, Dalälven och Ljusnan. I domsområdet ingå Stockholms stad och län, Uppsala och Västmanlands län, största delarna av Södermanlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län samt smärre delar av Östergötlands, Skaraborgs, Jämtlands och Väs-ternorrlands län. C. G. Bj.* österdal, den n. om Elverum belägna delen av Glommens n.—s. dal i Hedmark (jfr d. o.) fylke, Norge, söderut fortsatt av Solör; omkr. 250 km lång, i s. omkr. 180 m ö. h., i n. vid Röros omkr. 600 m ö. h. Ax. S. Österfärnebo, socken i Gävleborgs län, Gästriklands ö. tingslag, huvudsaki. n. om den av Dalälven genomflutna Färnebofjärden; 357,70 kvkm, 3,111 inv. (1934). Kring den utmed Enköpingsåsen (Hedåsen) belägna kyrkbyg-den utbreda sig vida skogs- och mossmarker. Åsen bildar i fjärden många öar. 2,989 har åker, 19,387 har skogsmark. I ö. ligga Gy-singe (se d. o.) bruk och Grönsinka (se d. o.) f. d. bruk. Pastorat i Ärkestiftet, Gästriklands v. kontrakt. — Jfr V. Lindholm, »öster-Fernebo sockens krönika» (1932). östergarn, socken i Gotlands n. härad, på mell. Gotlands östligaste udde; 28,55 kvkm, 604 inv. (1934). Upptages av kalkstensplatåer samt en bördig dalslätt söder om Kattham-marsvik (se d. o.). 593 har åker, 782 har skogsmark. På östligaste udden Herreviks med statsmedel byggda fiskehamn. Ingår i ö:s, Ardre och Gammelgarns pastorat i Visby stift, Medelkontraktet. Om fyrarna se nedan. östergarn, fyrar, ö. östra, blixtfyr med ständig bevakning på ö. sidan av östergarns holme på Gotlands östkust. Två fyrljus; huvudfyrens ljusstyrka är 130,000 ilefnerljus. En mindre blixtfyr, ö. västra, finnes på holmens v. sida. ö:s 1817 uppförda fyr, som var Gotlands äldsta, är nu kasserad. östergren, August, ämbetsman (1832— 1914). Blev assessor i Göta hovrätt 1863, var 1866—71 expeditionschef i Civildep. samt 1874—76 byråchef i Justitiestatsexpeditionen och led. av Nya lagberedningen. 1876 blev han justitieråd. ö. tillhörde 1874—76 Andra och 1890—98 Första kammaren. Han inträdde 12 juni 1889 som justitieminister i D. A. G. Bildts ministär, kvarstod som sådan i G. Åkerhielms ministär och, från 1891, i E. G.