Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergren, August (ämbetsman) - Östergren, August (agronom) - Östergren, Axel Reinhold - Östergren, Carl Ludvig - Östergren, Karl Olof - Östergyllen - Östergötland - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1499
östergren, A.—Östergötland (Naturförhållanden)
1500
Boströms första
ministär, vars främsta
och pålitligaste
konservativa kraft han
ansågs vara. Hans
vägran att ansluta sig
till en av Boström
förberedd proposition
till 1896 års riksdag
om en obetydlig
utsträckning av den
politiska rösträtten med
tillämpning i viss mån
av proportionellt val-
system föranledde hans avgång 5 febr. 1896.
ö. var 1896—99 president i Kammarrätten
och blev 1893 jur. hedersdr i Uppsala. E. Spr.
Östergren, August, agronom (f. 18 7 4 27/8).
Genomgick Ultuna lantbruksinstitut 1895—
97 och Alnarps mejeriinstitut 1897—98; blev
fil. kand. 1914. ö. var jordbruks- och
mejerikonsulent hos Stockholms läns
hushållningssällskap 1905—10, statskonsulent för det
mindre jordbruket 1910—20 och för
egnahems-väsendet 1920—26. Är v. ordf, i
Jordbrukareungdomens förbund sedan 1921. Han har
utgivit ett stort antal skrifter i jordbruk och
ekonomi, bl. a. »Den naturliga gödseln» (1909;
7 :e uppl. 1928), »Jordbrukskassor» (1916),
»Jordbruket och egnahemsfrågan samt
nybildning av mindre jordbruk» (1919) och »Vägen
till ekonomisk hälsa» (1922). H. J. Dft.
östergren, Axel Reinhold, ämbetsman
(1866—1929), häradshövding i Sunnervikens
domsaga 1908, i Luggude domsaga 1918,
justitieombudsman 1914—15 och
militieombuds-man 1915—19 (den förste). Från 1921 var ö.
president i Kammarrätten. Han medverkade
i betydande mån i 1910-talets
lagstiftningsarbete, särskilt i vad det rörde lagstiftning
om fast egendom. E. Spr.
östergren, Carl Ludvig, skald (1842—
81), med märket F j a 1 a r, led. av Namnlösa
sällskapet (se d. o.), fil. dr och docent i
Uppsala 1869, adjunkt i Gävle s. å. Han utgav
»Dikter» (1871) och »Nya dikter» (1879),
känslo- och stämningslyrik av klar och
sångbar ton samt övers, av tyska skalder och
Bret Harte. R-n B.
östergren, Karl Olof, språkforskare (f.
1874 17/2), son till C. L. ö.; fil. dr och docent
i Uppsala 1905. Av
ö:s skrifter må
nämnas »Stilistiska
studier i Törneros’ språk»
(1905), »Lärdhet och
lärarbildning» (1906)
och »Stilistisk
språkvetenskap» (1908).
Sedan 1915 utger ö.
med offentligt
understöd »Nusvensk
ordbok» (går juni 1934
t. o. m. o s t r a), den
mest omfattande
svenska näst Sv. akad:s
ordbok, ö. utger (jämte B. Hesselman) sedan
1921 tidskr. Nysvenska Studier. R-n B.
Östergyllen, poetiskt namn för Östergötland.
Östergötland, landskap i Götaland, mellan
Vättern och Östersjön. Begränsas mot
omgivande landskap i n. av Kolmården och Tylö-
skogen samt i s. av Holaveden och anslutande
höglänta skogstrakter. Landskapet motsvarar
i stort sett Östergötlands län (jfr d. o.).
9,901,88 kvkm land, 310,471 inv. (1934).
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden.... 1500
Geologi............. 1501
Klimat ............. 1502
Växtvärld........... 1502
Djurvärld........... 1502
sp.
Kyrklig konst...... 1503
Etnografi ........... 1504
Förhistoria ......... 1504
Historia........... 1505
Litteraturanvi sningar. 1505
Om bebyggelse och näringsliv se
Östergötlands län, sp. 1506 f.
Naturförhållanden, ö. består av ett centralt
slättbygdsområde, östgötaslätten, samt
omgivande höglänta skogs- och bergsbygder i n.
och s. Mot höglandet i n. begränsas slätten
av en serie huvudsaki. öst—västliga, v. om
Glan dock nord—sydliga förkastningsbranter.
Vid deras fot genomflyter Motala ström i
forsrikt lopp slättens
lägsta delar med
sjöarna Boren, Roxen och
Glan samt utmynnar
i den utmed
Kol-mårdsbranten djupt
inträngande Bråviken.
Nedanför en liknande,
mindre markerad ö.—
v. brant går Göta
kanal från Roxen till
havsviken Slätbaken.
Mest utpräglad är
slättbygden närmast
s. om nämnda sjöar
och vattendrag samt
inom silurområdet i
v. (se
berggrundskar-tan), där den når sin
största n.—s. bredd.
I ö., bl. a. på halvön Vikbolandet mellan
Bråviken och Slätbaken, höja sig skogiga
berg- och moränkullar över den odlade
lerslätten, och i s. upplöses slätten i berglandet.
Mellan Tåkerns utpräglade, grunda slättsjö
i s. v. och Vättern reser sig brant
Ombergs urbergshorst till 263 m ö. h. Längst
i ö. utbreder sig en vidsträckt örik skärgård.
Norra ö:s bergland, som i Tylöskogen når
261 m ö. h. och i Kolmården 155 m, består
till största delen av mot s. branta men mot
n. svagt sluttande platåskollor (jfr B råbo
och Finspånga läns härad).
Huvuddelen avvattnas av Finspångsån till Glan,
de sjörika, mera småkuperade trakterna
längst i n. samt på Kolmården till
Nyköpings-ån och Bråviken. Södra ö:s kuperade
bergland, vars högsta platåer i Holaveden nå 255
m ö. h. och sydligast i Ydre 327 m ö. h.,
genomdrages av mycket markerade, sjörika,
n. v.—s. ö. dalsystem, i stor utsträckning
odlade. Av sjöarna, som äro rika på vikar och
fjärdar, avvattnas Sömmen av Svartån
norrut till Roxen; Åsunden, Järnlunden m. fl.
sjöar i Kinda kanalled avvattnas av Stångån
till Roxen; Yxningen avrinner norrut till
Slätbaken. Ett mindre område i sydligaste ö.
avvattnas av Emmåns biåar. Många trakter
och leder inom ö. äro högt skattade för sin
naturskönhet, särskilt Omberg och
Vätter-stranden, Kolmårdsbranten, Göta och Kinda
kanalleder samt skärgården. G. R-ll.
Bild 1. Östergötlands
vapen.
I rött fält en grip av guld
med drakvingar och
drak-svans, i vart och ett av
sköldens fyra hörn åtföljd
av en ros av silver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
