1499 östergren, A.—Östergötland (Naturförhållanden) 1500 Boströms första ministär, vars främsta och pålitligaste konservativa kraft han ansågs vara. Hans vägran att ansluta sig till en av Boström förberedd proposition till 1896 års riksdag om en obetydlig utsträckning av den politiska rösträtten med tillämpning i viss mån av proportionellt val- system föranledde hans avgång 5 febr. 1896. ö. var 1896—99 president i Kammarrätten och blev 1893 jur. hedersdr i Uppsala. E. Spr. Östergren, August, agronom (f. 18 7 4 27/8). Genomgick Ultuna lantbruksinstitut 1895— 97 och Alnarps mejeriinstitut 1897—98; blev fil. kand. 1914. ö. var jordbruks- och mejerikonsulent hos Stockholms läns hushållningssällskap 1905—10, statskonsulent för det mindre jordbruket 1910—20 och för egnahems-väsendet 1920—26. Är v. ordf, i Jordbrukareungdomens förbund sedan 1921. Han har utgivit ett stort antal skrifter i jordbruk och ekonomi, bl. a. »Den naturliga gödseln» (1909; 7 :e uppl. 1928), »Jordbrukskassor» (1916), »Jordbruket och egnahemsfrågan samt nybildning av mindre jordbruk» (1919) och »Vägen till ekonomisk hälsa» (1922). H. J. Dft. östergren, Axel Reinhold, ämbetsman (1866—1929), häradshövding i Sunnervikens domsaga 1908, i Luggude domsaga 1918, justitieombudsman 1914—15 och militieombuds-man 1915—19 (den förste). Från 1921 var ö. president i Kammarrätten. Han medverkade i betydande mån i 1910-talets lagstiftningsarbete, särskilt i vad det rörde lagstiftning om fast egendom. E. Spr. östergren, Carl Ludvig, skald (1842— 81), med märket F j a 1 a r, led. av Namnlösa sällskapet (se d. o.), fil. dr och docent i Uppsala 1869, adjunkt i Gävle s. å. Han utgav »Dikter» (1871) och »Nya dikter» (1879), känslo- och stämningslyrik av klar och sångbar ton samt övers, av tyska skalder och Bret Harte. R-n B. östergren, Karl Olof, språkforskare (f. 1874 17/2), son till C. L. ö.; fil. dr och docent i Uppsala 1905. Av ö:s skrifter må nämnas »Stilistiska studier i Törneros’ språk» (1905), »Lärdhet och lärarbildning» (1906) och »Stilistisk språkvetenskap» (1908). Sedan 1915 utger ö. med offentligt understöd »Nusvensk ordbok» (går juni 1934 t. o. m. o s t r a), den mest omfattande svenska näst Sv. akad:s ordbok, ö. utger (jämte B. Hesselman) sedan 1921 tidskr. Nysvenska Studier. R-n B. Östergyllen, poetiskt namn för Östergötland. Östergötland, landskap i Götaland, mellan Vättern och Östersjön. Begränsas mot omgivande landskap i n. av Kolmården och Tylö- skogen samt i s. av Holaveden och anslutande höglänta skogstrakter. Landskapet motsvarar i stort sett Östergötlands län (jfr d. o.). 9,901,88 kvkm land, 310,471 inv. (1934). INNEHÅLL: sp. Naturförhållanden.... 1500 Geologi............. 1501 Klimat ............. 1502 Växtvärld........... 1502 Djurvärld........... 1502 sp. Kyrklig konst...... 1503 Etnografi ........... 1504 Förhistoria ......... 1504 Historia........... 1505 Litteraturanvi sningar. 1505 Om bebyggelse och näringsliv se Östergötlands län, sp. 1506 f. Naturförhållanden, ö. består av ett centralt slättbygdsområde, östgötaslätten, samt omgivande höglänta skogs- och bergsbygder i n. och s. Mot höglandet i n. begränsas slätten av en serie huvudsaki. öst—västliga, v. om Glan dock nord—sydliga förkastningsbranter. Vid deras fot genomflyter Motala ström i forsrikt lopp slättens lägsta delar med sjöarna Boren, Roxen och Glan samt utmynnar i den utmed Kol-mårdsbranten djupt inträngande Bråviken. Nedanför en liknande, mindre markerad ö.— v. brant går Göta kanal från Roxen till havsviken Slätbaken. Mest utpräglad är slättbygden närmast s. om nämnda sjöar och vattendrag samt inom silurområdet i v. (se berggrundskar-tan), där den når sin största n.—s. bredd. I ö., bl. a. på halvön Vikbolandet mellan Bråviken och Slätbaken, höja sig skogiga berg- och moränkullar över den odlade lerslätten, och i s. upplöses slätten i berglandet. Mellan Tåkerns utpräglade, grunda slättsjö i s. v. och Vättern reser sig brant Ombergs urbergshorst till 263 m ö. h. Längst i ö. utbreder sig en vidsträckt örik skärgård. Norra ö:s bergland, som i Tylöskogen når 261 m ö. h. och i Kolmården 155 m, består till största delen av mot s. branta men mot n. svagt sluttande platåskollor (jfr B råbo och Finspånga läns härad). Huvuddelen avvattnas av Finspångsån till Glan, de sjörika, mera småkuperade trakterna längst i n. samt på Kolmården till Nyköpings-ån och Bråviken. Södra ö:s kuperade bergland, vars högsta platåer i Holaveden nå 255 m ö. h. och sydligast i Ydre 327 m ö. h., genomdrages av mycket markerade, sjörika, n. v.—s. ö. dalsystem, i stor utsträckning odlade. Av sjöarna, som äro rika på vikar och fjärdar, avvattnas Sömmen av Svartån norrut till Roxen; Åsunden, Järnlunden m. fl. sjöar i Kinda kanalled avvattnas av Stångån till Roxen; Yxningen avrinner norrut till Slätbaken. Ett mindre område i sydligaste ö. avvattnas av Emmåns biåar. Många trakter och leder inom ö. äro högt skattade för sin naturskönhet, särskilt Omberg och Vätter-stranden, Kolmårdsbranten, Göta och Kinda kanalleder samt skärgården. G. R-ll. Bild 1. Östergötlands vapen. I rött fält en grip av guld med drakvingar och drak-svans, i vart och ett av sköldens fyra hörn åtföljd av en ros av silver.