Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland - Djurvärld - Kyrklig konst - Etnografi - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östergötland (Kyrklig konst—Förhistoria)
1503
Stammen av älg är riklig och av rådjur god.
Dovhjort finns på två ställen. Tysk hare
och fasan ha införts. Fågellivet i sjöarna är
rikt, svanar häcka flerstädes. Tåkern (se d.
o.) är den förnämsta fågelsjön.
Skogsfågeltillgången är växlande olika år, järpe finns
blott sparsamt. I ö. träffas de flesta svenska
sötvattensfiskar. Reliktraser av hornsimpa
finnas i Vättern, örn och Åsunden. Lönnb.
Kyrklig konst. ö:s äldsta romanska konst
är inspirerad från Skåne, vilket särskilt
framträder i de äldre partierna av Vreta klosters
(se d. o.) kyrka. Den äldsta domkyrkan (se
Linköpings domkyrka) följer samma
förebilder, liksom de något yngre
kungsgårds-kyrkorna från 1100-talet i Kaga, Herrestad,
Askeby och ö. Skrukeby m. fl. Stormännen
byggde också kyrkor vid samma tid, t. ex.
Bjälbo, Hagebyhöga och Rogslösa.
Karakteristiska äro tornen, försedda med flera
kamrar och ibland med läktare mot kyrkan
(Bjälbo och Källstad). Sockenkyrkorna uppfördes
efter i huvudsak samma schema (ss. Appuna
och Landeryd) med långhus, kor och absid.
Rundkyrkor funnos i Vårdsberg (bevarad)
samt Tjärstad (riven). Materialet var
kalksten, som senare under inflytande av
cister-ciensbyggnadskonsten blev föremål för fin
behandling och murning. Cisterciensklostren i
Alvastra och Vreta samt 1200-talets
byggnadsarbeten vid domkyrkan ha avsatt nya
spår i kyrkorna, t. ex. i Heda (se d. o.),
Rogslösa (detaljer) och Vårdsberg (koret). De
gotiska kyrkobyggnaderna, som uppfördes i
skogsbygderna i n. och s. (Godegård, Risinge
och Torpa bäst bevarade) med klosterkyrkor
(t. ex. Skänninge Vårfrukyrka) som
förebilder, ha rak koravslutning. Vid denna tid
(omkr. 1300) var sockenbildningen färdig.
Senare tillkommer främst Vadstena klosters
(se d. o.) kyrka. — Målningar från romansk
tid finnas bevarade i Kaga, Lillkyrka,
Forn-åsa, Veta och Skönberga, Vreta kloster samt
ö. Eneby. Björsäters stavkyrkas målningar
(plankor bevarade) representera en fransk
gotisk stil (omkr. 1350), och sengotikens
måleri exemplifieras bäst i Risinge, örberga,
Veta, ö. Eneby och Ask (»Risingemästaren»
och hans skola). Enklare figurmålningar från
1400-talets senare hälft finnas bevarade i
Veta, Kaga, ö. Eneby m. fl. Samma gotiska
dekorationskonst lever kvar ända till början
av 1600-talet (Hägerstad, Lillkyrka, Åtvid).
En betydelsefull målarskola fanns i Vadstena
kloster, där även textilier förfärdigats.
Nyare tidens kyrkliga byggnadskonst
börjar eg. först med de stora ombyggnaderna på
1700-talet, då hälften av ö:s medeltidskyrkor
revs och stora klassicistiska tempel
uppfördes (Kimstad 1733, Grebo, Hycklinge med
rokokointeriörer o. s. v.). Samma stil, vid
sekelskiftet företrädd av byggmästaren C.
Seur-ling (bl. a. S:t Lars i Linköping 1801—02),
fortsatte under 1800-talets förra hälft, då
bröderna Nyström från Kristberg voro de
verksammaste byggmästarna (Rök, Vallerstad
m. fl.). Nygotiken är sparsammare företrädd
(Åtvid 1885, av A. K. Mellander,
Matteus-kyrkan i Norrköping m. fl.). Bland nyare
tidens ledande konstnärer märkas bildhuggaren
N. österbom (predikstolar i domkyrkan m. fl.)
och målaren Pehr Hörberg (se d. o.). B. C-s.
1504
Etnografi. ö:s folkkultur har i flera
hänseenden en påfallande modern prägel. Äldre
skikt saknas sålunda nästan alldeles inom
folkkonsten och dräktskicket. Endast i
bergslagen i nordvästra ö. har en mera
särpräglad folkdräkt varit använd. På
heminredningens område framträder ö:s avancerade kultur
framför allt i en kraftig påverkan från de
högre stånden. Medeltidsartade element
inom möbelkulturen saknas så gott som helt
och hållet. På många områden var det också
just inom ö., som den borgerliga kulturens
inverkan i Sverige först kom till synes på den
folkliga odlingen. Genom böndernas burgna
ställning och måhända i lika hög grad genom
de livliga förbindelserna över Östersjön med
Tyskland har redan i gammal tid en mängd
kulturnyheter vunnit spridning och
förträngt äldre element. Det har sålunda
påpekats, att i ö. ryggåsstugor försvunno redan
på 1600- och 1700-talet och väggfasta bänkar
redan för mer än hundra år sedan.
Åtskilligt förbinder landskapets gamla
odling med de övriga götiska landskapen,
framför allt med Västergötland. Gårdsformen är
alltså i regel den götiska med skiljestängsei
mellan man- och fägård, köksplaceringen i
parstugan likaledes götisk med köket på
kammarens plats etc. I de närmast Vättern
belägna bygderna har t. o. m. den västsvenska
framkammarstugan vunnit någon spridning.
Allt detta utesluter emellertid icke, att spår
också finnas av äldre kulturförbindelser och
landskapets samhörighet med uppsvenska
bygder. Sålunda har ö. flera kulturelement
gemensamma med ö. Svealand, något som både
gäller bebyggelsen och de inom arbetslivet
brukade metoderna.
Inom ö. verkar sedan 1864 ö:s
fornminnes-och museiförening med museum i Linköping.
Dessutom finnas i landskapet flera smärre
bygdemuseer. G. Brg.
Förhistoria. Från början av Litorinatiden
(jfr Litorinahavet) härrör ett stort
antal grönstensyxor av typ, som antyder,
att ö. befolkats från s. v. Till detta skede
höra även flera boplatser, den äldsta från
Bergsmo i Borgs socken med bl. a. ett par
flintyxor av kökkenmöddingtyp. Något yngre
äro de vid Sjövik v. om Finspång samt
vid sjön Emten. Från yngre stenåldern äro
omkr. 2.000 fynd kända, flertalet från Aska
och Dals härader, ehuru de yngre typerna spritt
sig över slätten, i den mån denna höjt sig ur
havet. Även yngre stenåldern uppvisar flera
boplatser, särskilt koncentrerade till den
forna havsstranden på Kolmårdens
sydsluttning och kännetecknade av riklig keramik.
Av annan karaktär är den på en väldig flotte
i s. ändan av Dagsmosse anlagda boplatsen vid
Alvastra. Åkerbrukskulturen företrädes bl. a.
av ett tiotal hällkistor, över 80 båtformiga
stridsyxor, sannolikt till övervägande del från
rubbade enmansgravar, samt mer än 500
simpla skafthålsyxor. — Till bronsåldern höra
omkr. 200 föremål, flertalet redskap, vapen och
smycken av metall. Betydligt jämnare än
sten-åldersfynden utbreda sig bronserna över
slättbygden, dock huvudsaki. s. om Motala ström.
På fyra grupper (Vikbolandet,
Norrköpings-och Linköpingstrakten samt området utmed
Vättern) fördela sig de nyligen uppspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
