Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland - Förhistoria - Historia - Litteraturanvisningar - Östergötland (hertigdöme, titel) - Östergötlands Dagblad - Östergötlands enskilda bank - Östergötlands Folkblad - Östergötlands län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östergötland—Östergötlands län
1505
hällristningarna, Sveriges största grupp av
detta slag näst Bohusläns. — Järnåldern är
i början fyndfattig men framemot Kr. f.
jämförelsevis rik med betydande gravfält,
bl. a. vid Alvastra, Sjögestad och Halleby i
Skärkinds socken. Alvastragravfältet
uppvisar även gravar från början av romersk
järnålder (Kr. f.—400 e. Kr.). Till senare delen
av detta skede hör det rika gravfyndet från
östervarv i Varvs socken med bl. a. ett
vackert importerat glashorn. Även från
folk-vandringstiden (400—800) uppvisar ö. många
fynd, däribland åtskilliga av guld. Bland
dessa märkes garnityret av nio brakteater
från N. Torlunda i Vånga socken. Till denna
tid dateras även ett par fornborgar. Bland
fynd från vikingatiden (800—1050) intas
främsta platsen av ett par till 800-talet
daterade märkliga runristningar, Rökstenen (se
d. o.) och den ytterst intressanta från
Ols-lunda i ö. Husby socken. G. E-m.
Historia. Landskapets lag, som redigerades
omkr. 1290, ger de första upplysningarna om
den administrativa indelningen. Jämte n.
och ö. Småland utgjorde ö. en lagsaga med
landsting i Linköping. Den kyrkliga
indelningen, Linköpings stift, hade större
omfattning och delade ö. i två prosterier,
Västan-stång (med säte i Skänninge) och östanstång
(med säte i Söderköping). Konungens
förtroendeman var länsmannen, som hade uppbörden
om hand. Vid sidan om honom nämnas också
fogdar. Under Gustav I:s tid omtalas tre län,
Linköpings, Stegeborgs och Vadstena. Efter
honom fick prins Magnus Västanstång samt
två härader i ö. med Norrköping till
hertig-döme. Hertig Johan mottog sedan detta i
för-läning jämte Stegeborgs län och innehade det
till sin död 1618. Pfalzgrevarna innehade
sedan Stegeborgs län under 1600-talet. Först
1719 blev ö. ett län.
ö. blomstrade vid medeltidens början under
Sverkerska och Folkungaätterna, då den
kyrkliga utvecklingen leddes av kungarna och
biskoparna i Linköping och stadsväsendet
började utvecklas. De förnämsta städerna voro
först Söderköping och Skänninge för handel
och hantverk samt Linköping för den
kyrkliga kulturen, senare även (från 1300-talets
slut) Vadstena. Jämte boskapsskötsel och
åkerbruk i ö:s mell. del började bergsbruk
bedrivas i n. redan vid medeltidens mitt.
Från krigets hemsökelser har ö. varit ganska
skonat. Flera av Folkungarnas strider samt
fejderna med danskarna utkämpades dock här
liksom Dackestriderna; en dansk invasion
gjordes av Rantzau 1567—68. 1598 stod vid
Linköping den avgörande kampen mellan
hertig Karl och Sigismund. Med 1600-talet ryckte
Norrköping upp till ledande industristad. Tack
vare moderna kommunikationer uppkommo
under 1800-talet nya samhällen, Motala och
Mjölby. B. C-s.
Litteraturanvtsningar. Bibliogr. av Hj.
Lundgren i Biblioteksbladet 1917. —
Geografiska och allmänna arbeten: A. Ridderstad,
»ö.» (3 dir, 1913—20); »En bok om ö.», utg.
av B. Mörner och Alice Trolle (1915); M.
Sjö-beck, »ö.» (1929); O. Sjögren m. fl., »Sverige»,
2 (1931); »ö., en hembygdsbok» (1934). —
Växtvärld: N. C. Kindberg, »Östgöta flora»
1506
(4:e uppl. 1901). — Kyrklig konst: E.
Lundberg i Medd. från Östergötlands
Fornminnes-fören. 1927—28; »Sveriges kyrkor, ö.», bd 1,
h. 1, 2 (1921); A. Lindblom, »Östergötlands
museum. Vägledning i afdelningen för
kyrklig konst» (1915). — Förhistoria: B. Nerman,
»ö:s stenålder» (i Medd. från Östergötlands
Fornminnesfören. 1911); A. Nordén, »ö:s
bronsålder» (1925) och »ö:s järnålder», 1
(1929). — Historia: Utom Ridderstads ovan
angivna arbete: O. Janse, »Medeltidsminnen
från ö.» (1906); Medd. från Östergötlands
Fornminnesfören. 1903 ff.; Acta Ostrogothica 1926
ff. Jfr även H. Rosman, »Bjärka-Säby och
dess ägare» (3 bd, 1923—27).
Östergötland. 1. Hertigdöme, se d. o., sp.
945 f. — 2. Hertig av ö., titel, som burits av
Gustav III:s bror Fredrik Adolf 1772—1803
och sedermera konung Oskar II 1829—72;
den bäres nu sedan 1911 av prins Karls,
hertigens av Västergötland, son Karl.
Östergötlands Dagblad, gr. 1890 i
Linköping, utges sedan 1895 i Norrköping; den
utkommer sex ggr i veckan som morgontidning.
Den uppsattes som liberalt frihandlarorgan,
redigerades 1890—96 av A. V. Södergren,
1896—97 av lektor J. Bergman och 1897—
1913 av K. Hammarberg, under vars ledning
tidningens politiska hållning närmade sig
högerns. 1914—16 redigerades den av H. V.
Millqvist, 1916—30 av G. Gustafsson (se dessa
ord); dess nuv. huvudred, är fil. dr A. I.
Anderson (se d. o., även i suppl.). Tidningens
politiska ståndpunkt är moderat höger.
Östergötlands enskilda bank grundades 1837
under namn av östgötha bank, vid förnyade
oktrojer ändrat 1847 till östgötha enskilda
bank och 1857 till nuv. namn. ö. övertog 1879
delvis Vadstena enskilda bank, 1889
Stockholms enskilda banks kontor i Linköping,
1920 Bank-a.-b. Mellersta Sverige, 1921
Motala sparbank och sammanslöts 1920 med
Norrköpings enskilda bank, gr. 1856.
Huvudkontor i Linköping, filialer i Stockholm och på
29 andra platser. O. Ä.
Östergötlands Folkblad, socialdemokratisk
tidning i Norrköping, gr. 1905, utges sedan
dec. 1906 sex ggr i veckan. Dess red. ha
varit fil. kand. A. L. Andersson (1906—10) och
riksdagsmännen S. Persson (1910—19) och K.
Ward (f. 1888; sedan 1919).
Östergötlands län omfattar landskapet
Östergötland (se d. o., med karta) och Kvarsebo
socken, som stundom räknas till landskapet
Södermanland; 11,049,22 kvkm, därav 9,971,66
kvkm land, 311,284 inv. (1934), därav i
städerna 113.268 inv., 31 inv. per kvkm.
Residensstad: Linköping.
Tidigare folkmängd: 128,911 inv. 31 dec. 1751,
158,057 inv. 1800, 222,484 inv. 1850, 279,449 inv.
1900, 305,742 inv. 1920.
Befolkningens fördelning efter yrken (1920) :
Jordbruk med binäringar 56,4 %, industri och hantverk
23,6 %, handel och samfärdsel 5,o %, allmän tjänst
och fria yrken 2,s %, husligt arbete 3,8 %, f. d.
yrkesutövare m. fl. 8,9 %.
Landarealen, fördelad efter ägoslag (19271:
Trädgård 3,290 har (0,3 %), åker 252,759 har (25,4 %),
äng 61,615 har (6,2 %), skogsmark 629.996 har
(55,6%), övrig mark 125,030 har (12,5%).
Brukningsdelar (1927) : 16,511 med i medeltal
15,3 har åker. Av brukningsdelar med över 2 har
åker brukades 9,886 med tills. 48,6 % av den
sammanlagda åkerarealen av ägaren och 6,625 med
XX. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
