- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1505-1506

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland - Förhistoria - Historia - Litteraturanvisningar - Östergötland (hertigdöme, titel) - Östergötlands Dagblad - Östergötlands enskilda bank - Östergötlands Folkblad - Östergötlands län

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östergötland—Östergötlands län 1505 hällristningarna, Sveriges största grupp av detta slag näst Bohusläns. — Järnåldern är i början fyndfattig men framemot Kr. f. jämförelsevis rik med betydande gravfält, bl. a. vid Alvastra, Sjögestad och Halleby i Skärkinds socken. Alvastragravfältet uppvisar även gravar från början av romersk järnålder (Kr. f.—400 e. Kr.). Till senare delen av detta skede hör det rika gravfyndet från östervarv i Varvs socken med bl. a. ett vackert importerat glashorn. Även från folk-vandringstiden (400—800) uppvisar ö. många fynd, däribland åtskilliga av guld. Bland dessa märkes garnityret av nio brakteater från N. Torlunda i Vånga socken. Till denna tid dateras även ett par fornborgar. Bland fynd från vikingatiden (800—1050) intas främsta platsen av ett par till 800-talet daterade märkliga runristningar, Rökstenen (se d. o.) och den ytterst intressanta från Ols-lunda i ö. Husby socken. G. E-m. Historia. Landskapets lag, som redigerades omkr. 1290, ger de första upplysningarna om den administrativa indelningen. Jämte n. och ö. Småland utgjorde ö. en lagsaga med landsting i Linköping. Den kyrkliga indelningen, Linköpings stift, hade större omfattning och delade ö. i två prosterier, Västan-stång (med säte i Skänninge) och östanstång (med säte i Söderköping). Konungens förtroendeman var länsmannen, som hade uppbörden om hand. Vid sidan om honom nämnas också fogdar. Under Gustav I:s tid omtalas tre län, Linköpings, Stegeborgs och Vadstena. Efter honom fick prins Magnus Västanstång samt två härader i ö. med Norrköping till hertig-döme. Hertig Johan mottog sedan detta i för-läning jämte Stegeborgs län och innehade det till sin död 1618. Pfalzgrevarna innehade sedan Stegeborgs län under 1600-talet. Först 1719 blev ö. ett län. ö. blomstrade vid medeltidens början under Sverkerska och Folkungaätterna, då den kyrkliga utvecklingen leddes av kungarna och biskoparna i Linköping och stadsväsendet började utvecklas. De förnämsta städerna voro först Söderköping och Skänninge för handel och hantverk samt Linköping för den kyrkliga kulturen, senare även (från 1300-talets slut) Vadstena. Jämte boskapsskötsel och åkerbruk i ö:s mell. del började bergsbruk bedrivas i n. redan vid medeltidens mitt. Från krigets hemsökelser har ö. varit ganska skonat. Flera av Folkungarnas strider samt fejderna med danskarna utkämpades dock här liksom Dackestriderna; en dansk invasion gjordes av Rantzau 1567—68. 1598 stod vid Linköping den avgörande kampen mellan hertig Karl och Sigismund. Med 1600-talet ryckte Norrköping upp till ledande industristad. Tack vare moderna kommunikationer uppkommo under 1800-talet nya samhällen, Motala och Mjölby. B. C-s. Litteraturanvtsningar. Bibliogr. av Hj. Lundgren i Biblioteksbladet 1917. — Geografiska och allmänna arbeten: A. Ridderstad, »ö.» (3 dir, 1913—20); »En bok om ö.», utg. av B. Mörner och Alice Trolle (1915); M. Sjö-beck, »ö.» (1929); O. Sjögren m. fl., »Sverige», 2 (1931); »ö., en hembygdsbok» (1934). — Växtvärld: N. C. Kindberg, »Östgöta flora» 1506 (4:e uppl. 1901). — Kyrklig konst: E. Lundberg i Medd. från Östergötlands Fornminnes-fören. 1927—28; »Sveriges kyrkor, ö.», bd 1, h. 1, 2 (1921); A. Lindblom, »Östergötlands museum. Vägledning i afdelningen för kyrklig konst» (1915). — Förhistoria: B. Nerman, »ö:s stenålder» (i Medd. från Östergötlands Fornminnesfören. 1911); A. Nordén, »ö:s bronsålder» (1925) och »ö:s järnålder», 1 (1929). — Historia: Utom Ridderstads ovan angivna arbete: O. Janse, »Medeltidsminnen från ö.» (1906); Medd. från Östergötlands Fornminnesfören. 1903 ff.; Acta Ostrogothica 1926 ff. Jfr även H. Rosman, »Bjärka-Säby och dess ägare» (3 bd, 1923—27). Östergötland. 1. Hertigdöme, se d. o., sp. 945 f. — 2. Hertig av ö., titel, som burits av Gustav III:s bror Fredrik Adolf 1772—1803 och sedermera konung Oskar II 1829—72; den bäres nu sedan 1911 av prins Karls, hertigens av Västergötland, son Karl. Östergötlands Dagblad, gr. 1890 i Linköping, utges sedan 1895 i Norrköping; den utkommer sex ggr i veckan som morgontidning. Den uppsattes som liberalt frihandlarorgan, redigerades 1890—96 av A. V. Södergren, 1896—97 av lektor J. Bergman och 1897— 1913 av K. Hammarberg, under vars ledning tidningens politiska hållning närmade sig högerns. 1914—16 redigerades den av H. V. Millqvist, 1916—30 av G. Gustafsson (se dessa ord); dess nuv. huvudred, är fil. dr A. I. Anderson (se d. o., även i suppl.). Tidningens politiska ståndpunkt är moderat höger. Östergötlands enskilda bank grundades 1837 under namn av östgötha bank, vid förnyade oktrojer ändrat 1847 till östgötha enskilda bank och 1857 till nuv. namn. ö. övertog 1879 delvis Vadstena enskilda bank, 1889 Stockholms enskilda banks kontor i Linköping, 1920 Bank-a.-b. Mellersta Sverige, 1921 Motala sparbank och sammanslöts 1920 med Norrköpings enskilda bank, gr. 1856. Huvudkontor i Linköping, filialer i Stockholm och på 29 andra platser. O. Ä. Östergötlands Folkblad, socialdemokratisk tidning i Norrköping, gr. 1905, utges sedan dec. 1906 sex ggr i veckan. Dess red. ha varit fil. kand. A. L. Andersson (1906—10) och riksdagsmännen S. Persson (1910—19) och K. Ward (f. 1888; sedan 1919). Östergötlands län omfattar landskapet Östergötland (se d. o., med karta) och Kvarsebo socken, som stundom räknas till landskapet Södermanland; 11,049,22 kvkm, därav 9,971,66 kvkm land, 311,284 inv. (1934), därav i städerna 113.268 inv., 31 inv. per kvkm. Residensstad: Linköping. Tidigare folkmängd: 128,911 inv. 31 dec. 1751, 158,057 inv. 1800, 222,484 inv. 1850, 279,449 inv. 1900, 305,742 inv. 1920. Befolkningens fördelning efter yrken (1920) : Jordbruk med binäringar 56,4 %, industri och hantverk 23,6 %, handel och samfärdsel 5,o %, allmän tjänst och fria yrken 2,s %, husligt arbete 3,8 %, f. d. yrkesutövare m. fl. 8,9 %. Landarealen, fördelad efter ägoslag (19271: Trädgård 3,290 har (0,3 %), åker 252,759 har (25,4 %), äng 61,615 har (6,2 %), skogsmark 629.996 har (55,6%), övrig mark 125,030 har (12,5%). Brukningsdelar (1927) : 16,511 med i medeltal 15,3 har åker. Av brukningsdelar med över 2 har åker brukades 9,886 med tills. 48,6 % av den sammanlagda åkerarealen av ägaren och 6,625 med XX. 48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 27 18:28:35 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0959.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free