Östergötlands museum—Österling 1507 51,4 % av arrendatorer. 10,^41 brukningsdelar ha 0,2ø—10 har åker, 5,466 ha 10—50 har åker och 1,004 över 50 har åker. Skörd (medeltal ton 1926—30): Vete 69.543, råg 29,338, korn 10,302, havre 72.204, blandsäd 80,399, baljväxter 5,778, potatis 65,549, sockerbetor 16,246, foderrotfrukter 203,714, hö 319,065. U imd jur (1927): Hästar 40,297, nötkreatur 183,608, får 39,610, getter 166, svin 67,029, höns 399,328, bisamhällen 9,466. Mejerihantering (1931) : 54 andels-, 13 gårds-, 3 gårdsuppköps- och 20 uppköpsmejerier; tillv. smör 3,802 ton, ost 3,695 ton. Skog-, Se tab. vid Riksskogstaxeringen. Industri (1931) : 852 arbetsställen med tills. 24,457 arb., därav på landsbygden 445 arbetsställen och 10,647 arb. Kommunikationer: För allmän trafik öppnade järnvägar (1933) : 742 km, därav 202 km statens (delar av linjerna Stockholm—Malmö, Krylbo—Hallsberg— Mjölby samt Katrineholm—Norrköping), 127 km enskilda normalspåriga (Mjölby—Hästholmens järnväg samt huvuddelen av Ö. centralbanan) och 413 km enskilda smalspåriga (Mell. Östergötlands, Väderstad —Skänninge—Bränninge, Norrköping—Söderköping— Vikbolandets järnvägar samt delar av N. Östergötlands, Norsholm—Västervik—Hultsfreds, Eksjö—Ös-terbymo och Stavsjö järnvägar). Omnibuslinjer (1933) : 136 koncessionera.de linjer; längd tills. 3,266 km. Sjöfart: I Ö:s hamnar ankommo och avgingo 1932 tills. 10,321 fartyg om 2,225,729 nettoton, därav 644 fartyg om 549,567 ton i utrikes fart. Genom Ö. gå Göta kanal och Kinda kanal (se dessa ord). Indelning (1933): Städer: Linköping, Norrköping, Söderköping. Motala, Vadstena och Skänninge med egen jurisdiktion samt Mjölby under landsrätt. Fögderier: Kinda och Ydre, Linköpings, Mjölby, Motala, Finspångs samt Norrköpings. Domsagor: Kinda och Ydre; Mjölby; Aska, Dals och Bobergs; Bråbygdens och Finspånga läns; Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds; Linköpings. Härader: Finspånga län, Bråbo, Memming, Lösing, Östkind, Björkekind, Hammarkind, Skärkind, Åkerbo, Bankekind, Hanekind, Gullherg, Boberg, Aska, Dal, Lysing, Göstring, Vifolka, Valkebo, Kinda, Ydre. 146 lands- och 1 köpings-kommun, 6 municipalsamhällen. Folkmängden har sedan sekelskiftet avtagit på landsbygden men har på grund av folkökningen i städerna ökat för hela länet. Jordbruket, som är bundet till slättbygdernas bördiga leror (se Östergötland, sp. 1501), är huvudnäring. En omfattande nyodlingsverk-samhet och många utdiknings- och torrläggningsföretag ha i hög grad ökat åkerarealen under 1800-talet och början av 1900-talet. Slättbygden är en utpräglad herrgårdsbygd. Lantmannanäringarna främjas genom hushållningssällskapets verksamhet och genom lantbruks-, lanthushålls- och lantmannaskolor. Av industri är textilindustrien den mest framträdande, lokaliserad framför allt till Norrköping, övriga industristäder äro Motala och Linköping. Landsbygdens största industriorter äro Finspång, Åtvidaberg, Gusum och Motala verkstad. Dessutom förekommer metall-, trä-, tegel-, glas- och pappersindustri. Av länets hamnar har Norrköping (jfr d. o., sp. 1238) den största trafiken, och där är också det största antalet fartyg hemmahörande. Läroverk finnas i Linköping och Norrköping, samrealskolor i Vadstena, Motala, Mjölby och Söderköping, kommunala mellanskolor i Finspång, Norrköping, Skänninge, Valde-marsvik och Åtvidaberg, folkhögskola i Lun-nevad, teknisk elementarskola och handels-gymnasium i Norrköping, folkskolesemina-rium och småskoleseminarium i Linköping. Lasarett finnas i Linköping, Norrköping, Vadstena, Söderköping, Kisa och Finspång, sanatorier i Kolmården och Stratomta, sinnessjukhus, epidemisjukhus m. fl. sjukvårdsinrätt 1508 ningar på skilda ställen, ö. med undantag av Kvarsebo (se d. o.) tillhör Linköpings stift, lyder under Göta hovrätt, bildar ett landstings- och hushållningssällskapsom-råde. ett inskrivningsområde inom ö. armé-fördelningsområdet (ö. brigadområdet), en valkrets med 8 representanter till Första kammaren och en valkrets med 12 representanter till Andra kammaren. G-a J. Östergötlands museum, i Linköping, tillhör Östergötlands fornminnes- och museiförening och grundades 1884 av kapten Anton Ridder-stad, dess ledare till 1903. Samlingarna omfatta (1934) 14,800 n:r (förhistoria 3.200, allmoge- och högreståndskultur 9,300, tavlor och kyrklig konst 2,300). Mest betydande är konstsamlingen (donation av häradshövding K. Dahlgren 1894), en av de största i landsorten. Föremålen äro inrymda dels i hyrd lokal, dels i två allmogestugor (Krogsfalls-gården i Trädgårdsföreningens park). Under ö. lyder också Onkel-Adamsgården vid Hun-nebergsgatan, dr C. A. Wetterberghs hem. — Vägledning av B. Cnattingius (1929). B. C-s. Östergötlands Svartå, se Svartån 3. österhaninge, socken i Stockholms län, Sot-holms härad, på ö. Södertörnskusten; 156,81 kvkm, 2,955 inv. (1934). Når från jordbruksbygderna utmed kusten upp i Hanvedens skogstrakt, där en avsevärd förortsbebyggelse utvecklats kring sjön Drevviken och Nynäsbanan, främst vid Vendelsö (1,116 inv. *1931, därav 704 i ö.) på gränsen mot Tyresö och vid Handen (629 inv.). 2.695 har åker, 7.305 har skogsmark. Egendomar: Sandemar, Årsta (se dessa ord), Tyresta, Söderby m. fl. På Gålön Prins Carls uppfostringsinrättning och vid kusten Årsta havsbad (se dessa ord). Pastorat i Strängnäs stift, Södertörns kontrakt. österland, medeltida namn på Finland. Jfr P. O. von Törne i Hist. Tidskr. för Finland 1921. österlandet, se Orienten. Österlen, se Skåne, sp. 1235 och bild 6. österlind, Allan, målare (f. 1855 2/n). Studerade vid Konstakad. och i Paris, är sedan 1877 bosatt i Frankrike, ö. deltog i opponenternas utställning 1885 och i Konstnärsförbundets utställning 1886, där han utställde oljemålningarna »En olyckshändelse» (Göteborgs museum) och »Dopet» (galleriet i Helsingfors). Bland hans senare alster märkas »Råttfångaren från Hameln» (1898; Göteborgs museum) och »Bretagneska bondkvinnor» (1913; Luxembourgmuseet). ö. är även porträttmålare och tecknare samt har utfört etsningar i färg (bl. a. i Nationalmuseum i Stockholm). (E. L-k.) Österling, Anders Johan, författare (f. 1884 13/4), fil. lic. 1914 i Lund, fil. hedersdr där 1927. Ö. blev 1911 amanuens vid Lunds univ.-bibl., var 1907—18 litterär medarb. i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och anställdes 1919 i samma egenskap i Svenska Dagbladet, teaterkritiker där 1925. Led. av Sv. akad. (1919). — Ö:s första diktsamling, »Preludier» (1904), väckte uppmärksamhet genom yppig, romantiserande formgivning, ett rikt stämningsliv och en trånande skönhetslängtan. Den följdes av bl. a. samlingarna »Offerkransar» (1905) och »Hälsningar» (1907), vittnande om med vilken lätthet och behag