Österrike (Näringar—Kyrkliga förhållanden) 1513 Näringar. En stor del av befolkningen har sin utkomst av jordbruk med boskapsskötsel. Mest utpräglade jordbruksdistrikt äro trakterna kring Donau i Nedre och Övre Österrike, med betydande vete- och majsarealer. Alplandet är företrädesvis ägnat åt skogsbruk, odling av råg och havre, som äro de viktigaste sädesslagen, samt boskapsskötsel, där bedriven på samma sätt som i Schweiz. I Tyrolen äro blott 4 % av arealen odlings-jord. 1932 producerades 331,800 ton vete (216,000 har), 132,200 ton majs (67,000 har), 615,400 ton råg (387,000 har), 389,800 ton havre (307,000 har) och 10,204 ton sockerbetor (43,000 har). Potatisskörden överstiger behovet. Boskapsstocken uppgick 1930 till 247,724 hästar, 1,207,803 mjölkkor, 259,840 oxar, 78,765 tjurar och 766,843 ungnöt och kalvar. Omkr. 35 % av arealen äro täckta av skog, mest i Steiermark och Kärnten; barrskog intar 74 % av hela skogsarealen. Skogarna kunna dock ej utnyttjas fullt rationellt, då de bl. a. äro fördelade på små brukningsdelar och kommunikationerna äro otillräckliga. Brunkolslagren äro betydande, särskilt i Steiermark (centrum Leoben), och även an-tracit förekommer, men stenkol måste importeras. Vattenkraften är riklig; omkr. 1/e av den var utbyggd 1927. I n. Steiermark vid Eisenerz och s. sidan av Erzberg har järnmalm brutits i dagbrott i mer än 1,000 år; limonit och siderit brytas i n. ö. Kärnten. Rika saltlager finnas i Salzkammergut i s. v. övre Österrike, vid Hall i n. Tyrolen och vid Hallein i Salzburg. Även något koppar, zink och bly framställes. Industrien är i synnerhet förlagd till Nedre Österrike, som tills, m. Wien hyser omkr. 3/4 av landets industribefolkning. De mest betydande industriområdena i alplandet äro det steiermarkska metallindustridistriktet i Murdalen och Vorarlbergs textildistrikt. Järn- och kolindustrien behärskas av Alpine Montangesellschaft, nära lierat med den ruhr-westfaliska industrien. Främsta centra för järn- och stålindustrien äro Graz, Wien, Steyr och Linz. Träindustrien är betydande och arbetar för export till Tyskland och Italien men förser även den inhemska pappers-, cellulosa- och möbelindustrien. Som en viktig inkomstkälla bör också nämnas turisttrafiken med centra i Wien och Innsbruck. ö. måste införa stora mängder livsmedel, spannmål, socker, frukt, grönsaker och även kreatursprodukter samt råvaror till textilindustrien. Handelsbalansen är i hög grad passiv. Den har dock förbättrats under sista året. 1932 hade importen ett värde av 1,400 mill. Schilling, exporten av 786 mill. Schil-ling. 1933 hade införseln sjunkit till 1,191 mill., under det att exporten stigit till 815 mill. Schilling. Bland de förnämsta posterna på importsidan må nämnas spannmål och mjöl 126 mill., stenkol och torv 119,9 mill., kreatur 100,7 mill., bomull och bomullsvaror 81,4 mill., ull och yllevaror 85,5 mill., siden och sidenvaror 47,5 mill., frukt och grönsaker 41,8 mill.; på exportsidan trä och trävaror 81,8 mill., papper och pappersvaror 89,8 mill., bomullsvaror 58,4 mill., sidenvaror 31.9 mill., yllevaror 46,4 mill., konfektionsvaror 34,7 mill., skinn och skinn 1514 varor 38 mill., järn- och metallvaror 100 mill. Schilling. Största handeln går på Tyskland, Tjeckoslovakien, Ungern, Polen, Italien och Jugoslavien. Kommunikationer. Järnvägslinjernas sammanlagda längd var 1932 6,717 km. De viktigaste linjerna äro de, som följa de stora v.—ö. längsdalarna samt de nordliga linjerna Linz—Prag, Wien—Prag och Wien—Oderberg ävensom linjen Wien—Semmering—Klagen-furt—Villach (till Italien). Donau spelar stor roll för både lokal- och transitotrafik. De största hamnarna äro Wien och Linz. Donau Dampfschiffahrtsgesellschaft är det största rederiet. Lufttrafiken ombesörjes av det statsunderstödda österreichische Luftverkehrs A. G. Mynt, mått och vikt. 30 juni 1925 infördes som myntenhet Goldschilling (= 100 Gro-schen), motsv. 10,000 Krönen av den förra myntenheten, Krone, och innehållande 0,2117 g guld. Statsbanken präglar 2-, 1- och 1/2-Schillingsmynt i silver, 10- och 5-Groschen i nickel, 2- och 1-Groschenmynt i koppar, sedan 1926 även 100 och 25 Schilling i guld. Metersystemet är officiellt gällande. M.; H. S-a. Statsfinanser och penningväsen. Grundläggande för det ekonomiska återuppbyggandet efter världskriget var det internationella lån på 650 mill. Goldkronen, som efter hänvändelse till Nationernas förbund enl. 1922 års Genèveprotokoll tilldelades ö. I maj 1931 inledde storbanken österreichische Credit-An-stalts betalningsinställelse en ny valutakris. Enl. 1932 års Lausanneprotokoll erhöll ö. ett ytterligare internationellt lån på 300 mill. Goldschilling. Skuldsättningen till utlandet angavs i aug. 1933 till sammanlagt 3,382,o mill. guldschilling, därav staten 2,094,7 mill. — 1933 års ord. inkomster stannade vid 1,247,6 mill. Schilling (skatter och tullar 805,2 mill., tobaksmonopolet 200,5 mill. etc.), medan de ord. utgifterna nådde 1,329,2 mill. Schilling (därav statsskulden 211,7 mill.). Ett inhemskt premielån (nominellt 220 mill. Schilling) emitterades 1933. — En ny centralbank (österreichische Nationalbank) öppnades 1923 med ensamrätt till sedelutgivning. 1934 samman-slogos ö:s övriga storbanker, Wiener Bank-verein och Niederösterreichische Escomptege-sellschaft, med österreichische Credit-Anstalt, varigenom bankväsendet monopoliserades (aktiemajoriteten innehas av staten). N. Sbg. Kyrkliga förhållanden. Efter världskriget räknar den rom.-kat. kyrkan omkr. 5,900,000 medl., fördelade på två ärkebiskopsdömen (Wien och Salzburg). Dess förhållande till staten har 1934 reglerats genom ett för kyrkan mycket fördelaktigt konkordat. Episko-patets makt har utvidgats. Två nya biskops-stift skola upprättas (i Innsbruck och Burgenland). Vid tillsättning av nya biskopar äger regeringen ej vetorätt. Föreningar för katolska intressen stå under biskoparna och åtnjuta full frihet i organisatoriskt avseende. De privata skolor, som underhållas av ordnar och kyrkliga kongregationer, skola efter hand, med bevarad katolsk ledning, bli offentliga och av staten understödda. ö:s »evangeliska kyrka», som 1926 anslöts till Deutscher evan-gelischer Kirchenbund, indelas i fyra super-intendenturer, tre med augsburgska (omkr.