överstelöjtnant—överståthållareämbetet 1567 och reg:tet blev så att säga hans tillhörighet. I den mån värvningen övertogs omedelbart av staten, började ö. tillsättas av konungen liksom övriga officerare. Ännu i dag är ö. i regel regementschef. C. O. N.* Titeln ö. förekom vid flottan 1771—1845; jfr Kommendör. ö-g. överstelöjtnant betecknar den närmast under översten varande regementsofficersgraden (jfr Löjtnant). överstepräst, den från den gamla svenska bibelöversättningen hävdvunna benämningen på innehavaren av det högsta prästerliga ämbetet i G. T., motsv. hebr. kohén haggadöl el. kohén harosch. ö. insattes i sitt ämbete genom invigningsceremonier, som varade i sju dagar och bestodo av tvagningar, påklädning av ämbetsdräkten, till vilken bl. a. hörde »efo-den», ett livstycke utan ärmar, av garn i förlåtens fyra färger och däri invävda guldtrådar; på bröstet (utanpå efoden) satt »bröstskölden», av samma vävnad som efoden och besatt med tolv ädelstenar, var och en bärande ett av de tolv stammarnas namn. ö. ålåg särskilt att offra syndoffer för sig och menigheten i vissa fall (3 Mos. 4:3 f., 13 f.), att offra synd- och brännoffer och stänka blodet av syndoffren på »nådastolen» i »det allra-heligaste» på den stora försoningsdagen (3 Mos. 16) samt att i vissa fall (4 Mos. 27: 21) »fråga Herren genom urim och tummim» (se U r i m). Under senare tider var ö. vanl. ordf, i »stora rådet» (sanhedrin, synedrium). Enligt den judiska traditionen inrättades det högsta prästerliga ämbetet redan på Moses tid; hans broder Aron betraktas som den förste ö. Värdigheten skulle vara ärftlig inom dennes släkt och i regel på livstid tillhöra släktens huvudman. I verkligheten funnos i äldre tid »överstepräster» vid flera av de lokala helgedomarna. Först efter exilen, då templet i Jerusalem blev judarnas enda helgedom, uppstod det översteprästerliga ämbetet i traditionell mening. J. P. (T. A-æ.) överstigande, mus., se Intervall. Överstjuktan, av Juktån genomfluten fjällsjö i Sorsele socken, Lappland; 20 kvkm, 489 m ö. h. Överström, onormalt hög strömstyrka i ett elektriskt ledningssystem, beroende på överbelastning av en motor el. minskat motstånd i ledningen (intill kortslutning). Såsom skydd mot ö. nyttjas elektriska säkerhetsapparater el. en automatisk elektrisk s t röms t ä 11 a r e (se dessa ord), varigenom strömkretsen frånkopplas. Bg. överstyrelsen för allmänna byggnaderna i Finland har sitt upphov i det 1811 inrättade Intendentsämbetet, sedan I n t e n-dentskontoret för allmänna byggnaderna, vilket 1865 fick sin nuv. organisation. ö. ombesörjer uppförandet och underhållet av de flesta allmänna byggnader; under ö. lyda åtta länsbyggnadskontor. Chef är överdirektören. O. Brn. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, se Skolöverstyrelsen. överstyrka, fonet., se Accent, sp. 81. överstyrman, se överkonstapel 1. överståndare, skogsv., se Skogsbestånd, överståthållareämbetet. Statens representant i Stockholms styrelse var under medel 1568 tiden en fogde (se d. o.). Vid konungens frånvaro från staden förordnades under slutet av medeltiden samt särskilt från Gustav Vasas tid en ståthållare för slottet och staden med slottsfogden som närmaste underordnad. Genom 1634 års R. F. tillsattes som högste styresman för Stockholm en överståthållare (i förslaget till R. F. kallad överburggreve), Clas Fleming, och till överståthållarens »bistånd» en underståthållare, Scbering Rosenhane. Slottsfogdens befattning bibehölls, överståthållarens uppgift blev, liksom i stort sett förut ståthållarens, att om-händerha slottet o. a. konungens byggnader i staden, vara stadens och borgerskapets förman, ha uppsikt över stadens ekonomi och förvaltning, vårda sig om borgerskapet. sköta kronans inkomster och delta i rättskipningen. En personlig instruktion utfärdades 1664 för Clas Tott och en allmän för överståthållaren 1776. Enl. 1672 års förordning om Stockholms stadsstyrelse bestämdes styrelsens fördelning mellan statens och stadens myndigheter, överståthållaren skulle närvara vid magistratens sammanträden och jämte borgmästarna fyra gånger årl. besiktiga Justitie-, Politi-, Handels- samt Ämbets- och byggningskollegier-nas (se Handels- och ekonomikollegium) verksamhet. En slottsrätt, en domstol, som i slottskansliet handlade vissa inom slottet begångna förbrytelser, skapades 1681. Den ersattes 1776 av poliskammaren och 1864 av polisdomstolen. Slottskansliet ändrades 1791 till överståthållareämbetets kansli. S. å. anförtroddes uppsikten över slottet åt en särskild ståthållare, och en ny instr. utfärdades för överståthållaren. Enl. denna skulle han befrämja Guds ära och den rätta gudstjänsten, ha vård och inseende över fromma stiftelser samt tillsyn över borgerskapet, övervaka rättskipningen, vara noga underrättad om stadens tillstånd, inkomster m m., tillse, att kronans inkomster rätt inflöto samt att stadgar och förordningar efterlevdes, handha exe-kutionsverket och ha inseende över polisväsendet. ö. är sedan 1815 uppdelat på tre avd.: ö:s kansli för exekutiva och administrativa ärenden i allm., ö. för uppbörds-ärenden och ö. för polisärenden, som sedan 1864 består av p o 1 i s k a m m a-ren och polisdomstolen. En mångfald författningar, berörande ö:s verksamhet, har under tidernas lopp utfärdats. Viktigast är instr. 1 dec. 1882, som ännu är gällande, ehuru med flera ändringar och tillägg, senast 8 dec. 1932. — överståthållaren, som till en början var ett av riksråden, skulle enl. 1720 års R. F. tagas »utom rådet». Han fick 1773 som boställe Tessinska palatset vid Slottsbacken, ö ve r ståth å 11 a rh u set (se d. o.). 1864—1904 var han självskriven ordf, i Stockholms stadsfullmäktige, vid vilkas sammanträden han fortfarande äger närvara och därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Han äger rätt att föra ordet i magistraten o. a. stadsmyndigheter ocb deltaga i överläggningarna och i magistraten även i besluten men begagnar ej denna rätt. — Biogr. över en rad ö. av N. v. Dardel i Personhist. Tidskr. 1900—19. — Underståthållaren företräder överståthållaren vid förfall för