- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1567-1568

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste - Överstelöjtnant - Överstepräst - Överstigande - Överstjuktan - Överström - Överstyrelsen för allmänna byggnaderna i Finland - Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk - Överstyrka - Överstyrman - Överståndare - Överståthållareämbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

överstelöjtnant—överståthållareämbetet

1567

och reg:tet blev så att säga hans
tillhörighet. I den mån värvningen övertogs
omedelbart av staten, började ö. tillsättas av
konungen liksom övriga officerare. Ännu i dag
är ö. i regel regementschef. C. O. N.*

Titeln ö. förekom vid flottan 1771—1845;
jfr Kommendör. ö-g.

överstelöjtnant betecknar den närmast
under översten varande regementsofficersgraden
(jfr Löjtnant).

överstepräst, den från den gamla svenska
bibelöversättningen hävdvunna benämningen
på innehavaren av det högsta prästerliga
ämbetet i G. T., motsv. hebr. kohén haggadöl el.
kohén harosch. ö. insattes i sitt ämbete
genom invigningsceremonier, som varade i sju
dagar och bestodo av tvagningar, påklädning
av ämbetsdräkten, till vilken bl. a. hörde
»efo-den», ett livstycke utan ärmar, av garn i
förlåtens fyra färger och däri invävda
guldtrådar; på bröstet (utanpå efoden) satt
»bröstskölden», av samma vävnad som efoden och
besatt med tolv ädelstenar, var och en
bärande ett av de tolv stammarnas namn. ö.
ålåg särskilt att offra syndoffer för sig och
menigheten i vissa fall (3 Mos. 4:3 f., 13 f.),
att offra synd- och brännoffer och stänka
blodet av syndoffren på »nådastolen» i »det
allra-heligaste» på den stora försoningsdagen (3
Mos. 16) samt att i vissa fall (4 Mos. 27: 21)
»fråga Herren genom urim och tummim» (se
U r i m). Under senare tider var ö. vanl. ordf,
i »stora rådet» (sanhedrin, synedrium).
Enligt den judiska traditionen inrättades det
högsta prästerliga ämbetet redan på Moses tid;
hans broder Aron betraktas som den förste
ö. Värdigheten skulle vara ärftlig inom
dennes släkt och i regel på livstid tillhöra
släktens huvudman. I verkligheten funnos i äldre
tid »överstepräster» vid flera av de lokala
helgedomarna. Först efter exilen, då templet
i Jerusalem blev judarnas enda helgedom,
uppstod det översteprästerliga ämbetet i
traditionell mening. J. P. (T. A-æ.)

överstigande, mus., se Intervall.

Överstjuktan, av Juktån genomfluten
fjällsjö i Sorsele socken, Lappland; 20 kvkm,
489 m ö. h.

Överström, onormalt hög strömstyrka i ett
elektriskt ledningssystem, beroende på
överbelastning av en motor el. minskat motstånd
i ledningen (intill kortslutning). Såsom skydd
mot ö. nyttjas elektriska
säkerhetsapparater el. en automatisk elektrisk
s t röms t ä 11 a r e (se dessa ord), varigenom
strömkretsen frånkopplas. Bg.

överstyrelsen för allmänna byggnaderna i
Finland har sitt upphov i det 1811 inrättade
Intendentsämbetet, sedan I n t e
n-dentskontoret för allmänna
byggnaderna, vilket 1865 fick sin nuv.
organisation. ö. ombesörjer uppförandet och
underhållet av de flesta allmänna byggnader;
under ö. lyda åtta länsbyggnadskontor. Chef
är överdirektören. O. Brn.

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
se Skolöverstyrelsen.

överstyrka, fonet., se Accent, sp. 81.
överstyrman, se överkonstapel 1.
överståndare, skogsv., se Skogsbestånd,
överståthållareämbetet. Statens
representant i Stockholms styrelse var under
medel

1568

tiden en fogde (se d. o.). Vid konungens
frånvaro från staden förordnades under slutet av
medeltiden samt särskilt från Gustav Vasas tid
en ståthållare för slottet och staden med
slottsfogden som närmaste
underordnad. Genom 1634 års R. F. tillsattes som
högste styresman för Stockholm en
överståthållare (i förslaget till R. F. kallad
överburggreve), Clas Fleming, och till
överståthållarens »bistånd» en underståthållare,
Scbering Rosenhane. Slottsfogdens befattning
bibehölls, överståthållarens uppgift blev,
liksom i stort sett förut ståthållarens, att
om-händerha slottet o. a. konungens byggnader
i staden, vara stadens och borgerskapets
förman, ha uppsikt över stadens ekonomi och
förvaltning, vårda sig om borgerskapet. sköta
kronans inkomster och delta i rättskipningen.
En personlig instruktion utfärdades 1664 för
Clas Tott och en allmän för överståthållaren
1776. Enl. 1672 års förordning om Stockholms
stadsstyrelse bestämdes styrelsens fördelning
mellan statens och stadens myndigheter,
överståthållaren skulle närvara vid magistratens
sammanträden och jämte borgmästarna fyra
gånger årl. besiktiga Justitie-, Politi-,
Handels- samt Ämbets- och
byggningskollegier-nas (se Handels- och
ekonomikollegium) verksamhet. En slottsrätt,
en domstol, som i slottskansliet
handlade vissa inom slottet begångna förbrytelser,
skapades 1681. Den ersattes 1776 av
poliskammaren och 1864 av
polisdomstolen. Slottskansliet ändrades 1791 till
överståthållareämbetets kansli. S. å.
anförtroddes uppsikten över slottet åt en
särskild ståthållare, och en ny instr. utfärdades
för överståthållaren. Enl. denna skulle han
befrämja Guds ära och den rätta
gudstjänsten, ha vård och inseende över fromma
stiftelser samt tillsyn över borgerskapet,
övervaka rättskipningen, vara noga underrättad om
stadens tillstånd, inkomster m m., tillse, att
kronans inkomster rätt inflöto samt att
stadgar och förordningar efterlevdes, handha
exe-kutionsverket och ha inseende över
polisväsendet. ö. är sedan 1815 uppdelat på tre avd.:
ö:s kansli för exekutiva och
administrativa ärenden i allm., ö. för
uppbörds-ärenden och ö. för polisärenden,
som sedan 1864 består av p o 1 i s k a m m
a-ren och polisdomstolen. En
mångfald författningar, berörande ö:s verksamhet,
har under tidernas lopp utfärdats. Viktigast
är instr. 1 dec. 1882, som ännu är gällande,
ehuru med flera ändringar och tillägg, senast
8 dec. 1932. — överståthållaren, som
till en början var ett av riksråden, skulle enl.
1720 års R. F. tagas »utom rådet». Han fick
1773 som boställe Tessinska palatset vid
Slottsbacken, ö ve r ståth å 11 a rh u set (se d. o.).
1864—1904 var han självskriven ordf, i
Stockholms stadsfullmäktige, vid vilkas
sammanträden han fortfarande äger närvara och
därvid deltaga i överläggningarna men ej i
besluten. Han äger rätt att föra ordet i
magistraten o. a. stadsmyndigheter ocb deltaga
i överläggningarna och i magistraten även i
besluten men begagnar ej denna rätt. — Biogr.
över en rad ö. av N. v. Dardel i Personhist.
Tidskr. 1900—19. — Underståthållaren
företräder överståthållaren vid förfall för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 5 17:18:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0994.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free