överosmiumsyra—överste 1565 har högre tjänstegrad än annan, vilken är underordnad i förhållande till ö. överosmiumsyra, kem., äldre namn på osmi-umtetroxid (se Osmium). överpostmästare, se Postverket, sp. 25. överproduktion uppkommer, när mera produceras, än som fordras för att tillfredsställa behovet på marknaden el. i samhället, ö. av någon el. några varor är ej ovanlig inom näringslivet, där den gör sig bemärkt i avsättningens stockning och beror av marknadens oöverskådlighet och avsättningsmöjligheternas överskattande m. m. (jfr Handelskris). I annan och mera generell mening är s. k. allmän ö. väl icke tänkbar, i betraktande av de mänskliga behovens mångfald och elasticitet. Med hänvisning till massornas bristande köpkraft antas kriserna i det ekonomiska livet emellertid kunna förklaras av allmän ö. enl. socialistisk uppfattning om det bestående samhällssystemet. E. F. K. S-n. överrhenska kretsen, en av de tio kretsarna i det forna Tyska riket, omfattande bl. a. hertigdömet Lothringen, stiften Worms, Speyer, Basel och Fulda, furstendömena Sim-mern, Pfalz-Zweibrücken, Hessen-Kassel, Hes-sen-Darmstadt, riksstäderna Worms, Speyer och Frankfurt a. M. Kretsdagarna höllos först i Worms, sedan i Frankfurt a. M. B. E-r. överriggat, sjöv., se övertacklat. överränta, ränta, som vid underlåtenhet att vid förfall infria en skuld erlägges för den överskjutande tiden och vanl. beräknas efter högre procent (»straffränta»). Se U p p-skovsränta. O. Å. överrätt, i allm. namn på hovrätt såsom överordnad instans i förhållande till underrätt. Högsta domstolen torde däremot ej räknas som ö. Uttrycket ö. i rättegångsbalken kap. 25 § 9 stycket 2 synes ha en vidare omfattning och innefatta bl. a. även Kammarrätten. Ä. H. översaehsiska kretsen, en av de tio kretsarna i det forna Tyska riket, omfattande bl. a. kurfurstendömena Sachsen och Branden-burg, hertig- och furstendömena Pommern, Anhalt, Thüringen och Reuss. Kretsdagarna höllos först i Leipzig, sedan i Frankfurt an der Oder och i Jüterbog. B. E-r. översats, log., se Slutledning. överseglare, sjökort över stort havsområde, överselö, socken i Södermanlands län, Selebo härad, omfattar v. delen av Selaön samt Tynnelsö m. fl. öar i Mälaren; 53,58 kvkm, 1,169 inv. (1934). Småkullig slättbygd, som genomlöpes av Enköpingsåsen. 2,397 har åker, 2,085 har skogsmark. Egendomar: Tynnelsö ö, Tynnelsö gård, Algö m. fl. Ingår i ö. och Ytterselö pastorat i Strängnäs Stift, Dom-prosteriet. översiktskort, se Sjökort. översilning, en metod för konstbevattning (se d. o.) av ängsmark. Från ett tillflöde, beläget ovanför den sluttande mark, som skall bevattnas, ledes vattnet till fältets olika delar genom större fördelnings-rännor. Från dessa utgå nästan vågrätt löpande, mindre vattningsrännor (omkr. 15 cm djupa), över vilkas kanter vattnet silar ut över marken. Allteftersom vattnet rinner fram över den bevuxna marken, förlorar det alltmer av sitt innehåll av syrgas 1566 och lösta näringsämnen och blir därigenom odugligt för bevattningen. Det upptages då i avledningsrännor, som löpa i samma riktning som vattningsrännorna och leda till en avloppsränna. Detta system benämnes h ängbyggnad. — Vid s. k. ryggbyggnad upplägges markens yta i svagt välvda tegar, på vilkas rygg vattningsrännorna löpa, under det att ö. sker åt bägge sidorna. I sänkorna mellan ryggarna gå avledningsrännor. G. Rbg. översilningsfält, översilningsmark, genom översilning (se d. o.) bevattnat område, översilningsprincipen har kommit till användning vid en del större utländska städer, där stora ö-, bestående av sandjord, översilats med kloakvatten, vilket därigenom renats; föroreningarna tjäna som gödsling av på dessa fält bedriven växtodling (jfr B i o-logisk rening av avloppsvatten), översilur, geol., se S i 1 u r s y s t e m e t, sp. 866. Se även Skåne, sp. 1237. översinnlig, filos., se Transcendent. översittande, bot., dets. som epigyn (se d. o.), överskeppare, se överkonstapel 1. överskjutning, genom glidning i horisontal riktning försiggången förflyttning av någon del av jordskorpan över andra delar av denna. överskjutna bergmassor kallas ofta täcken eller skollor. ö. ha ofta ägt rum i stor skala vid bergskedjebildning (se d. o.). Alpernas (se d. o., sp. 629—632) geologi behärskas i de stora dragen av ö. Även Sveriges geologiska byggnad är i hög grad betingad av överskjutning (se Kale do nisk a bergskedjan). K. A. G. överskärning, text., se Appretering. sp. 1183. överslag, uppträdande av en elektrisk ljusbåge (se d. o.) mellan två isolerade ledningar. Sker ö. genom annat isolationsmate-rial än luft, benämnes det vanl. genomslag. överspänning, tillfälligt uppträdande, onormalt hög spänning i ett elektriskt ledningssystem. ö. härrör i allm. från oregelbundenheter i de elektriska fenomenen inom till ledningen anslutna generatorer, transformatorer el. motorer samt kan till en viss grad nedbringas genom konstruktiva åtgärder. Rörande skydd mot ö. se Elektrisk a r-betsöverföring, sp. 612. Bg. överspänningsskydd mot överspänning (se d. o.) har till uppgift att oskadliggöra de i överspänningarna magasinerade elektricitets-mängderna. Se vidare Elektrisk ar-betsöverföring, sp. 612. Jfr E 1 e k t r o-lytåskledare. över stag, sjöv., se S t a g 1. Över stat sägas inom försvarsväsendet de personer vara, som av olika anledningar inneha en befattning, med vilken sådan avlöning ej är förenad, som eljest utgår vid innehav av motsv. befattning på stat. Ldht. överste, benämning för högsta regements-officersgraden. Benämningen, stundom i förbindelsen häröverste och även generalöverste (se d. o.), är lika gammal som stående trupper, d. v. s. från slutet av medeltiden. Då under 1500- och 1600-talet en berömd krigsman erhöll i uppdrag att värva ett reg:te, ställdes han som ö. i spetsen för detsamma. Han utnämnde dess officerare,