Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övraby - Övre Norrlands trupper - Övre sjön - Övre Tunguska - Övre Ullerud - Övre Volta - Övre Österrike - Öxabäck - Öxnered - Öxnevalla - Öyeren - Öynhausen - 1. Öystein (Eystein, Östen) Magnusson (norsk konung) - 2. Öystein Haraldsson (norsk konung) - Öystein Erlandsson (Eystein, norsk ärkebiskop) - Öystein Möyla, Eystein Meyla - Ö. Ä. - Öändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1573
övre Norrlands trupper—öändan
1574
romansk absidkyrka med ålderdomliga
detaljer; absidvalvets målning avbildas vid art.
Skåne (pl. 4, bild 35). G. R-ll; H. W-n.
övre Norrlands trupper, se Sverige, sp.
1008.
övre sjön, eng. Lake Superior, den översta
och största av de stora kanadiska sjöarna,
mellan Kanada (prov. Ontario) och U. S. A.
(staterna Minnesota, Wisconsin och Michigan),
183 m ö. h.; areal 82,407 kvkm. Avrinner
genom Saint Mary’s river till Iluron; bland
tillflöden märkas Saint Louis river (i Minnesota)
och Nipigon river från Lake Nipigon (i
Ontario). Skärgård förekommer vid n. kusten
(Isle Saint Ignace o. a. öar) och i s. v. (Apostle
islands); större isolerade öar äro Isle Royal
och Michipicoten island. Från sydkusten
utskjuter den stora halvön Keweenaw, känd för
sin rikedom på koppar. Största uppmätta
djupet uppgår till 360 m. Genom kanaler vid
Saint Mary’s river har ö. förbindelse med
Huron. Sjöfarten är livlig med betydande
skeppning av spannmål från Kanadas
prärie-provinser och järnmalm från Minnesota;
huvudhamnar äro Port Arthur och Fort William
i Kanada, Duluth och Superior i U. S. A.
övre Tunguska, se A n g a r a och J e n i s e j.
Övre Ullerud, socken i Värmlands län, Kils
härad, med huvudbygden i nedre
Klarälvs-dalen, som omges av bergs- och skogsbygd;
23O,oo kvkm, 2,093 inv. (1934). 2,754 har åker,
14,413 har skogsmark. Pastorat i Karlstads
stift, Kils kontrakt.
övre Volta, sv. namn för fr. kolonien
II a u t e - V o 11 a (se d. o.), som 1933
uppdelades på Franska Sudan, Nigerkolonien och
Elfenbenskusten.
övre Österrike, ty. Oberösterreich, land i
republiken Österrike. Bildar dess n. v. del kring
Donau med Inn som riksgräns mot Tyskland;
11,981 kvkm, 876,074 inv. (folkräkning 1923).
Huvudstad: Linz. ö. omfattar bl. a. den till
Bömiska massivet hörande Mühlviertel n. om
Donau och i s. en del av alpförlandet samt
alplandskapet Salzkammergut (se d. o.). Det
är väl befolkat och till större delen ett
välmående jordbruksdistrikt; stora
skogstillgångar. I alpområdet äro särskilt av
betydelse saltutvinningen (Hallstätter Salzberg),
det industriella utnyttjandet av vattenkraften
och turisttrafiken. Viktigare orter äro utom
Linz Traundalens städer samt Steyr. M.
öxabäck, socken i Älvsborgs län, Marks
härad, invid gränsen mot Kind; 92,39 kvkm,
1,290 inv. (1934). Skogs- och bergstrakt med
sjöar och kärr; spridd bebyggelse. 642 har
åker, 5,855 har skogsmark. Hemslöjd. Ingår
i Torestorps, ö:s och Älekulla pastorat i
Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt.
Öxnered, stationssamhälle i
Vassända-Nag-lums socken, Älvsborgs län, strax s. v. om
Vänersborg, vid skärningen mellan
Bergslagernas och
Uddevalla—Vänersborg—Herr-Ijunga järnvägar; 418 inv. (1931).
öxnevalla, socken i Älvsborgs län, i s. delen
av Marks härad; 46,io kvkm, 773 inv. (1934).
Kyrkbygden ligger på en platåomgiven
dalslätt mellan V. öresjön och Viskan. 1,046 har
åker, 1,929 har skogsmark. Egendom:
Segerstad. Ingår i Istorps, ö. och Ilorreds pastorat
i Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontr.
öyeren, se ö i e r e n.
öynhausen [0’nhåuzon], dets. som
Oeynhau-sen (se d. o.).
öystein, Eystein, östen, norska
konungar.
1. ö. Magnusson (omkr. 1088—1123),
son till Magnus Barfot. Besteg 1103 tronen
tills, m. sina bröder Sigurd (Jorsalafare) och
Olav. Under Sigurds tåg till Heliga landet
(1107—10) styrde ö. riket och bragte till
stånd flera allmännyttiga inrättningar.
2. ö. H a r a 1 d s s o n, f. i Skottland (d.
1157), son till Harald Gille. Fick 1142
kunga-namn. Mellan ö. och hans bröder Sigurd och
Inge rådde ständig oenighet. 1157 övergavs
han av sitt parti och måste fly för Inge. I
Ranafylke (Bohuslän) blev han upphunnen och
dödad. (J. Schr.)
öystein Erlandsson (Eystein), norsk
ärkebiskop (d. 1188). Tillhörde en ansedd släkt
och var först kaplan hos konung Inge
Krokrygg, utnämndes 1157 till ärkebiskop i
Nida-ros men invigdes först 1161 i detta ämbete,
ö. kämpade ihärdigt för utvidgandet av
kyrkans makt. Han krönte Magnus Erlingsson
och stod i gott förhållande till denne, men
med Sverre kom han snart i strid. 1180
måste han lämna landet men återvände 1183
och lär till slut ha försonats med Sverre, ö.
började den stora ombyggnaden av
Trondheims domkyrka (se d. o., sp. 656). (J. Schr.)
öystein Möyla, Eystein Meyla, son till
öystein Haraldsson. Bildade som
tronpretendent 1174 birkebeinarnas (se d. o.) parti, ö.
stupade 1177 på Re vid Tönsberg i strid mot
Erling Skakke.
ö. Ä., förk. för
överståthållareämbetet.
öändan, strandområde utmed Lule älv, i
överluleå socken, Norrbottens län, s. om
Boden. Begränsas i n. av fästningsberget
Äber-get (100 m ö. h.), i v. av Lule älv och
Sävast-ön. Där bo omkr. 60 personer. v. Ahn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
