1573 övre Norrlands trupper—öändan 1574 romansk absidkyrka med ålderdomliga detaljer; absidvalvets målning avbildas vid art. Skåne (pl. 4, bild 35). G. R-ll; H. W-n. övre Norrlands trupper, se Sverige, sp. 1008. övre sjön, eng. Lake Superior, den översta och största av de stora kanadiska sjöarna, mellan Kanada (prov. Ontario) och U. S. A. (staterna Minnesota, Wisconsin och Michigan), 183 m ö. h.; areal 82,407 kvkm. Avrinner genom Saint Mary’s river till Iluron; bland tillflöden märkas Saint Louis river (i Minnesota) och Nipigon river från Lake Nipigon (i Ontario). Skärgård förekommer vid n. kusten (Isle Saint Ignace o. a. öar) och i s. v. (Apostle islands); större isolerade öar äro Isle Royal och Michipicoten island. Från sydkusten utskjuter den stora halvön Keweenaw, känd för sin rikedom på koppar. Största uppmätta djupet uppgår till 360 m. Genom kanaler vid Saint Mary’s river har ö. förbindelse med Huron. Sjöfarten är livlig med betydande skeppning av spannmål från Kanadas prärie-provinser och järnmalm från Minnesota; huvudhamnar äro Port Arthur och Fort William i Kanada, Duluth och Superior i U. S. A. övre Tunguska, se A n g a r a och J e n i s e j. Övre Ullerud, socken i Värmlands län, Kils härad, med huvudbygden i nedre Klarälvs-dalen, som omges av bergs- och skogsbygd; 23O,oo kvkm, 2,093 inv. (1934). 2,754 har åker, 14,413 har skogsmark. Pastorat i Karlstads stift, Kils kontrakt. övre Volta, sv. namn för fr. kolonien II a u t e - V o 11 a (se d. o.), som 1933 uppdelades på Franska Sudan, Nigerkolonien och Elfenbenskusten. övre Österrike, ty. Oberösterreich, land i republiken Österrike. Bildar dess n. v. del kring Donau med Inn som riksgräns mot Tyskland; 11,981 kvkm, 876,074 inv. (folkräkning 1923). Huvudstad: Linz. ö. omfattar bl. a. den till Bömiska massivet hörande Mühlviertel n. om Donau och i s. en del av alpförlandet samt alplandskapet Salzkammergut (se d. o.). Det är väl befolkat och till större delen ett välmående jordbruksdistrikt; stora skogstillgångar. I alpområdet äro särskilt av betydelse saltutvinningen (Hallstätter Salzberg), det industriella utnyttjandet av vattenkraften och turisttrafiken. Viktigare orter äro utom Linz Traundalens städer samt Steyr. M. öxabäck, socken i Älvsborgs län, Marks härad, invid gränsen mot Kind; 92,39 kvkm, 1,290 inv. (1934). Skogs- och bergstrakt med sjöar och kärr; spridd bebyggelse. 642 har åker, 5,855 har skogsmark. Hemslöjd. Ingår i Torestorps, ö:s och Älekulla pastorat i Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt. Öxnered, stationssamhälle i Vassända-Nag-lums socken, Älvsborgs län, strax s. v. om Vänersborg, vid skärningen mellan Bergslagernas och Uddevalla—Vänersborg—Herr-Ijunga järnvägar; 418 inv. (1931). öxnevalla, socken i Älvsborgs län, i s. delen av Marks härad; 46,io kvkm, 773 inv. (1934). Kyrkbygden ligger på en platåomgiven dalslätt mellan V. öresjön och Viskan. 1,046 har åker, 1,929 har skogsmark. Egendom: Segerstad. Ingår i Istorps, ö. och Ilorreds pastorat i Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontr. öyeren, se ö i e r e n. öynhausen [0'nhåuzon], dets. som Oeynhau-sen (se d. o.). öystein, Eystein, östen, norska konungar. 1. ö. Magnusson (omkr. 1088—1123), son till Magnus Barfot. Besteg 1103 tronen tills, m. sina bröder Sigurd (Jorsalafare) och Olav. Under Sigurds tåg till Heliga landet (1107—10) styrde ö. riket och bragte till stånd flera allmännyttiga inrättningar. 2. ö. H a r a 1 d s s o n, f. i Skottland (d. 1157), son till Harald Gille. Fick 1142 kunga-namn. Mellan ö. och hans bröder Sigurd och Inge rådde ständig oenighet. 1157 övergavs han av sitt parti och måste fly för Inge. I Ranafylke (Bohuslän) blev han upphunnen och dödad. (J. Schr.) öystein Erlandsson (Eystein), norsk ärkebiskop (d. 1188). Tillhörde en ansedd släkt och var först kaplan hos konung Inge Krokrygg, utnämndes 1157 till ärkebiskop i Nida-ros men invigdes först 1161 i detta ämbete, ö. kämpade ihärdigt för utvidgandet av kyrkans makt. Han krönte Magnus Erlingsson och stod i gott förhållande till denne, men med Sverre kom han snart i strid. 1180 måste han lämna landet men återvände 1183 och lär till slut ha försonats med Sverre, ö. började den stora ombyggnaden av Trondheims domkyrka (se d. o., sp. 656). (J. Schr.) öystein Möyla, Eystein Meyla, son till öystein Haraldsson. Bildade som tronpretendent 1174 birkebeinarnas (se d. o.) parti, ö. stupade 1177 på Re vid Tönsberg i strid mot Erling Skakke. ö. Ä., förk. för överståthållareämbetet. öändan, strandområde utmed Lule älv, i överluleå socken, Norrbottens län, s. om Boden. Begränsas i n. av fästningsberget Äber-get (100 m ö. h.), i v. av Lule älv och Sävast-ön. Där bo omkr. 60 personer. v. Ahn.