Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Alva - Alvarenga, Pedro Francesco da Costa - Alvaro, Corrado - *Alvastra kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Alvarenga—Alvastra kloster
120
Plan av Alvastra kloster.
Omkring den rektangulära, inre klostergärden,
närmast omgiven av korsgången (a), ligga klausurens
fyra längor grupperade enl. det vanliga plansche-
A. och Hemse pastorat i Visby stift, Södra
kontraktet.
AIvare’nga, Pedro F r a n c e s c o da
Costa, brasiliansk läkare (1826—83). Var
prof, och läkare vid Hospital San José i
Lissabon. A. testamenterade i dåv. svenskt
mynt 18,320 kr. till bl. a. vardera av
medicinska akad. i Paris, Bryssel, Wien och Rio
de Janeiro samt Svenska läkaresällskapet för
att bilda prisfonder med A:s namn. Det
svenska priset utgår årl. sedan 1892 med 1,350 kr.
Alva’ro, C o r r a d o, italiensk författare
(f. 1895). Bergsbo från s. Kalabrien, har A.
med sina noveller om hemtraktens fattiga
bönder och herdar givit ypperliga bidrag till
Italiens rika förråd av kärv, realistisk
bygdeskildring. Främst bör nämnas den
mästerliga samlingen »Genti d’Aspromonte» (1930).
Mindre stilistisk och psykologisk skärpa
utmärker senare års försök att under påverkan
från rysk litteratur öka ämnessfären, t. ex. i
de tre korta romanerna »Il mare» (1934).
Som tidningskorrespondent har A. utgivit bl.
a. »Cronaca (e fantasia)» (1934) och »La
terra nuova» (1935), en livfull skildring av
fascismens arbete på att torrlägga och
uppodla Pontinska träsken. G. B-h.
*Alvastra kloster. Undersökningarna av
det mycket vidsträckta klosterkomplexet ha
mat: i n. kyrkan, i ö. munkarnas flygel, i v.
konver-sernas (lekbrödernas, arbetarmunkarnas) flygel och i
s. matsal, kök m. m.; i s. v. hörnet har funnits en
port mot den s. yttergården. Ö. och v. flyglarna ha
genom senare tillbyggnader förlängts mot s.;
abbots-huset betecknar ett tredje byggnadsstadium. I ö.
flygeln märkas i n. kapitelsalen (b), s. därom en stor
sal (parlatorium; c) och s. om denna en mindre sal,
som senare uppdelats i smärre rum (d) ; i dess s.
yttermur har funnits en -—• senare igensatt — port,
som fört ut till en öppen förhall (e). Längans övre
våning har till största delen upptagits av munkarnas
sovsal (dormitorium’), vilken genom en ännu bevarad
trappa (7) i tvärskeppets s. mur haft direkt
förbindelse med kyrkan. S. längans v. del upptages av köket
(k), ö. därom ligger munkarnas matsal (refectorium;
i), liksom köket delvis förändrad efter reformationen,
då klosterhusen tydligen tagits i anspråk för
kungsgårdens behov; en i matsalens n. del befintlig tvärmur
har på detta sätt kommit till. Ö. om matsalen ligger
ett mindre rum (h), antagl. en värmekammare
(cale-factorium). Samtliga dessa salar och rum synas ha
varit täckta med tunnvalv utom kapitelsalen, som haft
sex kryssvalv. Mittemot s. längan, på andra sidan
korsgången, ligger ett mot n. utbyggt tvättrum
(lava-bo; l). I v. längan märkes längst i n. konversernas
kapitelsal (m) ; s. därom en passage (n) ut mot v.
yttergården; undersökningarna här äro ej slutförda,
och längans övriga rum (matsal, arbets- och
förrådsrum; o—p) äro ännu ej utgrävda; i övre våningen har
sovsalen legat, direkt förbunden med kyrkans s. v.
förrum genom en ännu bevarad trappa (6). Det med
ö. längans s. del delvis sammanbyggda abbotshuset har
i bottenvåningen två med tunnvalv täckta rum; det
större, i ö. (g), inrymmer en av klostrets tre brunnar,
det mindre, i v. (f), har varit abbotens förrådsrum,
som genom en trappa stått i förbindelse med bostaden
i husets nu nedrivna övre våning.
I kyrkan har grunden till högaltaret (1) anträffats,
likaså grunden till den tvärvägg, som skilt den för
munkarna reserverade ö. delen av kyrkan från
konversernas i v.; omedelbart v. om och intill denna
grund har grunden till lekbrödraaltaret (2) blottats.
Även i sakristian, rummet mellan tvärskeppet och
kapitelsalen, har grunden till ett altare (3) kommit i
dagen. — 4 Ulf Gudmarssons gravkapell, 5
Sverker-ska ättens gravplats.
pågått 1921—24 och 1927—34 men äro ännu
långtifrån avslutade. Av klosterfyrkantens,
klausurens, byggnader befunno sig förut —
frånsett några mycket obetydliga murrester
— blott kyrkans vackra ruin samt
abbots-husets bottenvåning ovan jord; mycket
omfattande utgrävningar ha nu bragt större
delen av klausurens övriga
byggnadsläm-ningar i dagen (se planen). I östra längans
kapitelsal har ett sextiotal skelett hittills
anträffats; här var den vanliga
begravningsplatsen för klostrens abbotar, och i Alvastras
kapitelsal (in capitulo) skall, enl. den
trovärdigaste medeltida urkunden, Sveriges förste
ärkebiskop, Stefan, tidigare munk just i
Alvastra, ha begravts 1185 (enl. andra uppgifter
i själva kyrkan).
Kyrkans inre (med undantag av s.
tvär-skeppsdelen, sidoskeppen och de båda
förrummen i n. v. och s. v.) har undersökts. Ett stort
antal gravar har påträffats särskilt vid
lekbrödraaltaret. Det invid kyrkans n. mur
liggande sidokapellet, som ej tillhör den
ursprungliga kyrkoanläggningen, har visat sig vara
Birgittas mans, Ulf Gudmarssons (d. i
klostret 1344), gravkapell; redan 1828 anträffades
här hans gravsten (sedan 1864 i Statens hist.
museum), och själva graven har nu
undersökts. Kyrkans märkligaste gravplats är dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
