Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Amerikas förenta stater - Post, telegraf, telefon och radio - Myntväsen - Bankväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Amerikas förenta stater (Post, telegraf, telefon och radio—Bankväsen)
144
Post, telegraf, telefon och radio.
Postkontorens antal har tack vare förbättrade
kommunikationer minskats och utgjorde 1934
46,507. Flygpostlinjerna ha utvecklats i
utomordentlig grad och spänna över hela A.
Antalet telefoner i A. var 1 jan. 1933
17,424,000 (1 jan. 1932 19,690,187, 56 % av
jordens, 158 telefoner på 1,000 inv.). New
York med 1,753,380 apparater och Chicago
med 934.481 voro jordens största
telefonstäder. 1932 ägde 25,5 milliarder telefonsamtal
rum. S. å. avsändes 148 mill. telegram.
Radion har nått en mer storartad
omfattning än i något annat land. Omkr. 17 mill.
radioapparater funnos 1933 i U. S. A. H. N-n.
Myntväsen. Under bankkrisen 1933
upphävdes guldmyntfoten. Skyldigheten att
inlösa sedlar med guld sattes ur kraft,
exportförbud för guld infördes, och privata innehav
av guld och guldcertifikat förbjödos.
»Guldklausuler» i statens och enskildas avtal,
d. v. s. utfästelser, att betalning skall ske i
guld eller efter visst penningvärde i guld,
sattes ur kraft i juni 1933. Åtgärdens
laglighet har prövats av högsta domstolen med
för regeringen i praktiken tillfredsställande
resultat.
Genom The act of 12 may 1933 (även
kallad Inflation act) bestämdes, att dollarns
guldhalt kunde nedsättas intill 50 %. Genom
Gold reserve act (30 jan. 1934) föreskrevs,
att dollarns guldvikt icke skulle sättas högre
än till 60 % av den forna guldvikten. 31 jan.
1934 förordnade presidenten, att dollarns
guldvikt t. v. skulle vara 155/2i grains
90-pro-centigt guld eller 59,06 % av den forna
guldvikten, 25,8 grains (1,6718 g), vilket nya värde
svarar mot ett guldpris av 35 doll. per uns.
Finansdep. köper fr. o. m. 1 febr. 1934 allt
erbjudet guld till ett pris av 35 doll. per uns
mot tidigare 20,67 doll. per uns och är
skyldigt att sälja guld för export, när
dollarvalutan uppnår guldexportpunkten (se
Guldpunkt, sp. 1256, även i suppl.) i förhållande
till guldvalutor. Därmed har åtm. t. v.
införts ett »guldtacksystem» i st. f. det
tidigare guldmyntfotssystemet (se Myntfot,
suppl.).
Finansdep. har i utbyte mot guldcertifikat
övertagit rätten till federal
reservebanker-nas guld, och av guldets värdeökning har
bildats en stabiliseringsfond på 2 milliarder
doll. Vidare har silvrets värde i förhållande
till guld fixerats och åtgärder vidtagits i
syfte, att den monetära metallkassan med
tiden skall bestå av 1/4 silver och 3/4 guld.
För ändamålet har finansdepartementet
bemyndigats göra silverinköp.
Bankväsen. Under åren 1921—32
minskades antalet banker från omkr. 30,000 till
omkr. 18,000, medan inlåningen ökades. I
förhållande till folkmängden är bankernas
antal likväl betydligt större än i något
annat land. Det stora antalet små banker —
1929 hade 84 % av hela antalet banker
en
dast 100,000 doll. eller mindre i aktiekap. —
har gynnats genom de olika
förbundsstater-nas restriktioner i fråga om filialbildning
och täml. rundhänt oktrojering av nya
banker. Antalet bankfallissemang, som även
under de goda åren 1924—29 uppgick till 700
årl., vittnar om systemets avigsidor, i det att
de flesta fallissemangen gällde småbanker.
Nationalbankerna, som oktrojeras av
unionsregeringen, fingo först i juni 1933 rätt
till filialbildning inom den stat, där de ha
sitt säte, i samma utsträckning som de av
resp, förbundsstater oktrojerade s t a t s
banker n a (state banks och trust companies).
Bland affärsbankerna tillkomma ytterligare
private banks, som icke äro föremål för
särskild lagstiftning. Bland
koncentrationssträ-vandena märkes sammanförandet av ett
antal banker under gemensam kontroll. Dylika
kedjebanker representerade 1929 x/6 av
samtliga bankers utlåning.
Det föga utvecklade filialbankssystemet
har föranlett provinsbankerna att hålla stora
tillgodohavanden hos korrespondenter 1 New
York o. a. finanscentra. Sedan tillkomsten av
federal reservesystemet (se bd 1, sp. 795) har
denna koncentration av bankmedel fortgått
mindre hastigt, men 1929 voro likväl 40—
45 % av landets bankmedel koncentrerade
hos storstadsbankerna, vilka genom fusioner
utvecklade sig till väldiga institut. På detta
sätt blev först National city bank och sedan
Chase national bank, båda i New York, den
för tillfället största banken i världen. Dessa
banker jämte The first national bank of
Boston öppnade också filialer utomlands och
vunno därmed organ för New Yorks alltmer
växande internationella
penningtransaktioner. Flera storbanker bildade därjämte
dotterbolag, vilka skulle utgöra organ för
verksamheten på värdepappersmarknaden, d. v. s.
utöva emissionsverksamhet eller fungera som
förvaltningsbolag (holdingbolag). Genom 1933
års lagstiftning infördes boskillnad mellan
bankerna och dylika dotterbolag, sedan en
offentlig utredning blottat allvarliga
missförhållanden vid bankernas
värdepappersplace-ringar.
Efter 1929 års fondbörskris ökades
bank-fallissemangen betydligt, särskilt under 1931,
och utgjorde 1930—32 1,700 per år, varvid
det av fallissemangen drabbade
inlåningska-pitalet årl. uppgick till över en milliard doll.
Förtroendet för bankerna hade fått en
allvarlig knäck, och betydande belopp uttogos
för skrinläggning i hemmen, insättning i
postsparbanker el. dyl. I febr.—mars 1934
var paniken i full gång, och 4—12 mars höllos
bankerna stängda i hela landet. Genom
statsingripanden av olika slag följde under de
närmaste månaderna ett omfattande
återuppbyggnadsarbete.
Efter granskning av myndigheterna
öppnades bankerna successivt, i den mån de voro
solventa. Av de 18,000 bankerna voro i
slu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
