Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Appel, Otto - Appelgren, Brita Disa - Appelgren, Thore Gustav Hjalmar - Appelgren-Kivalo, Otto Hjalmar - *Appell, P. É. - *Appia, A. - Appleton, Edward Victor - *Apponyi, A. - Approcessen - Apulia - *Apulien - *Aquila - *Aquila degli Abruzzi - Aquincum - *Arabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Appelgren—Arabien (Upptäcktshisoria)
220
21/i2), elev vid Operan
vandet av handböcker, ss. P. Sorauers
»Hand-buch der Pflanzenkrankheiten» (bd 1, 2 dir,
6:e uppl. 1933—34; bd 2, 5:e uppl. 1928; bd 3,
5:e uppl. 1932), P. Knuths »Handbuch der
Blü-tenbiologie», 3 (2 dir, 1904—05), samt tidskr.,
ss. Phytopathologische Zeitschrift. Värdefulla
växtpatologiska planschverk har han utgivit
i samarbete med artisten Dressel. Th. Lfs.
Appelgren, Brita Disa, dansös (f. 1912
s balettskola 1921,
studerade där under
Valborg Franchi till 1930,
då hon anställdes som
figurantska.
Utnämndes 1931 till
premiärelev och 1934 till
premiärdansös. Hon
uppbär med mycken
framgång solopartier och
huvudroller i
operabaletter. Hennes dans
utmärkes av
smidighet och luftig lätthet.
— Hon har även varit
verksam som filmskådespelerska. V. Fr.
Appelgren, Thore Gustav Hjalmar,
numismatiker (f. 1872 6/u). Tog avsked 1908
från postexpeditörstjänst och öppnade
mynthandel i Stockholm. A., som är en
synnerligen framstående kännare av särskilt
nordiska mynt, har bl. a. skrivit »Konung
Gustaf I:s mynt» (1905), »Förteckning öfver
Antellska myntsamlingens i Helsingfors
svenska mynt» (2 bd, 1906—08; se Antellska
samlingarna), »De svenska mynten»
(1923), »Gustav Vasas mynt» (1933) samt
utarbetat ett 60-tal kataloger över mynt
och medaljer. A. var 1929—33 amanuens vid
Myntkabinettet i Stockholm. E. L-k.
Appelgren-Ki’valo, Otto Hjalmar,
finländsk arkeolog (f. 1853). Blev fil. dr 1891
och arkeologiska kommissionens förste
konservator 1893 samt var 1915—26 statsarkeolog.
A:s arbeten gälla främst dräkt- och
ornamentforskningar (»Finnische Trachten aus der
jüngeren Eisenzeit», 1907) samt Finlands
forn-borgar (»Suomen muinaislinnat», 1891; akad.
avh.). A. fick professors titel 1922. H. E. P.
*Appell, P. É., dog 1930.
*Appia, A., se Teater, bild 16.
Appleton [ä’plton], Edward Victor,
engelsk fysiker (f. 1892), prof, i London 1924.
Har gjort teoretiska och experimentella
undersökningar över radiovågors utbredning och
påvisat den komplexa strukturen hos
Heavi-sideskiktet (se II e a v i s i d e, O., och
Radioteknik, sp. 414).
*Apponyi, A., dog 1933. Han spelade
under sina sista år en uppmärksammad roll som
en av Ungerns delegater vid N. F:s
försam-lingssammanträden. Hans »Erlebnisse und
Ergebnisse» utkommo 1933. — Biogr. på fr.
av A. Pethö (1931).
Approcessen, namn på en process i Dayton
(se d. o. 2).
Apülia, forntida stad i nuv. n. v. Litauen,
vid byn Apuolé, nära lettiska gränsen, där
en av östbaltikums mäktigaste fornborgar är
belägen. A. omtalas i Rimberts (se d. o.) »Vita
Anskarii» som belägrad och besatt av svearna
under ett krigståg till Kurland. Vid en
svensk-litauisk utgrävning 1931 under
ledning av prof. B. Nerman, prof. E. Volteris
och general G. Nagevicius konstaterades, att
borgen gick tillbaka till romersk järnålder;
under 600—700-talet gjorde sig ett starkt
svenskt inslag gällande i fornsaksmaterialet;
trol. har här funnits en svensk besättning,
samtidig med svenska kolonien i Grobin (se
d. o., suppl.). Svart kulturjord s. om borgen
är lämningar av staden; på n. sidan låg ett
gravfält. Ännu på 1000-talet var borgen
bebodd, då av kurer. — Litt.: B. Nerman,
»Svenska vikingakolonier vid Östersjön» (i
Nord. Tidskr. 1934). H. An.
*Apulien indelas nu i fem prov.; nybildade
äro Brindisi (1927) och Taranto (1923).
*Aquila. Stadens folkmängd har till följd
av inkorporering av grannkommuner
betydligt ökats och uppgick 1931 till 52,457 inv.
*Aquila degli Abruzzi. Prov, omfattar
efter senaste gränsregleringar 5,033 km2 med
344,466 inv. (1931).
AquFncum, se Budapest, sp. 174.
*Arabien. Folkmängden, som endast
giss-ningsvis kan beräknas, torde enl. nyare
uppskattningar uppgå till mellan 8 och 10 mill.
inv. Hidjazbanan är på sträckan från Maan
(i Transjordanien) genom Saudarabien till
Medina på flera ställen förstörd och kan f. n.
ej trafikeras. En ny järnväg mellan Djidda
och Mecka påbörjades 1934. Flera av de gamla
karavanvägarna kunna numera begagnas som
automobilvägar; viktigast äro Djidda—Mecka
—Rijad—Ukair och Djidda—Janbo—Medina.
— Under senare år ha stora delar av halvön,
bl. a. Asir och en del av Jemen, kommit
under Ibn Sauds (se d. o.) välde, sedan 1932
kallat Saudarabien (se d. o., suppl.). I
ne-danst. tab. lämnas approximativa uppgifter
på areal och folkmängd inom de f. n.
existerande politiska områdena.
Yta Folkmängd
Självständiga stater km2
Saudarabien 1,579,900 5,750,000
Jemen 62,000 1,000,000
Brittiska besittningar och skyddsstater
Ad en, Adenprotektoratet m. m. 25,100 155,000
151,500 120,000
Övriga delar av Adens bakland 1,345^000 900^000
Oman (Maskat) 150,900 500,000
Piratkusten (Trucial Oman) ... 15,600 80,000
Katr 22,000 26,000
Bahreinöarna 600 122,000
Kuweit 5,000 51,000
Till A. böra även räknas den till Egypten
hörande Sinaihalvön (59,000 km2, 15,000 inv.)
samt, åtm. delvis, det britt, mandatområdet
Transjordanien (86,300 km2, 260.000 inv.).
Upptäcktshistoria. Under senare år har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
