Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Arbetarhem - Arbetskoloni - *Arbetskonferensen, Internationella - Arbetsledareinstitutet - Arbetsläger - *Arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Arbetskoloni—Arbetslöshet
234
landsting, som ej själva upprättat sådana, ha
antingen för ändamålet ingått
kommunalförbund med andra landsting eller städer eller
ock träffat avtal om förfogande över visst
antal platser på annat områdes a. Stockholms
stad har överenskommit med enskilda
föreningar att ordna a. och själv befriats
därifrån. Sammanlagda antalet platser på a.
uppgår nu till 284 för män och 101 för
kvinnor. Nämnda antal innebär en avsevärd
minskning av vad tidigare beräknats, vilket
torde bero på att blotta tillvaron av hemmen
ingivit en hälsosam respekt.
För att kunna avskilja sådana på a.
intagna, som genom rymning eller olämpligt
uppförande störa ordningen, planeras nu en
särskild avd. på Västergårdens a. i Dalsland,
vilken avd. skall kunna anlitas av samtliga
a. för män. G. H. v. K.
Arbetskoloni, en med arbetsläger (se A
r-betstjänst, suppl.) likartad hjälpform för
unga arbetslösa, inriktad på yrkesutbildning,
särskilt i jordbruk. Ex. äro Broby, Uppsala
län, och Stjärnsund, Kopparbergs län. L. Wm.
*Arbetskonferensen, Internationella,
se Internationella
arbetsorganisationen, sp. 673.
Arbetsledareinstitutet, ett av Sveriges
industriförbund 1930 upprättat institut i
Stockholm med uppgift att vara en central
utbild-ningsanstalt för arbetsledare i ingenjörs- eller
förmansställning samt för personer, avsedda
att befordras till befälsställning inom
industrien. Vid A. meddelas undervisning
hu-vudsakl. i sådana ämnen av icke teknisk art,
i vilka insikt är av betydelse för utövande av
arbetsledarskap inom industrien.
Huvudämnen äro arbetsledning, yrkeshygien samt
yrkes- och arbetarlagstiftning. I ämnet
arbetsledning ingå såväl organisatoriska som
sociala, arbetspsykologiska och ekonomiska
spörsmål. Undervisningen meddelas dels i
centrala kurser för personer i
verkmästar-eller förmansställning samt ingenjörer, dels
ock i ambulatoriska kurser v:d
industriplatser utom Stockholm. Även specialkurser i
tidsstudier ha hållits. Sedan 1931 åtnjuter
A. statsanslag. Till A. har sedan 1933
anslutits Svenska industriens
praktiknämnd, vars uppgift är att på ett
ändamålsenligt sätt ordna den praktiska
utbildningen för blivande ingenjörer bl. a.
genom rådgivande verksamhet och förmedling
av praktikplatser. E. Hlr.
Arbetsläger, se Arbets tjänst, suppl.
♦Arbetslöshet. Den i samband med
freds-krisen efter världskrigets slut uppkomna a.
kunde för Sveriges del anses avvecklad 1924.
1925—30 uppgick antalet arbetslösa till
5,000—10,000 sommartiden och 15,000—27,000
på vintern. 1931 blev den nya världskrisen
på allvar kännbar i Sverige med jämnt men
icke så hastigt stigande arbetslöshetssiffror.
Kulmen nåddes i jan. 1933 med 189.000
arbetslösa. Siffran i aug. 1934 var 83,000.
Under de senare åren har man haft
anledning att mer än förr uppmärksamma den a.,
som förorsakas av de tekniska framstegen och
rationaliseringen (se d. o.) inom näringarna.
Ex. på denna tekniska el. r a t i o n a 1
i-seringsarbetslöshet lämna
fönsterglastillverkningen och kolgruveindustrien,
som båda minskat sin arbetarstam högst
betydligt, den förra i samband med införandet
av automatiska maskiner och den senare på
grund av dels förbättrade brytningsmetoder.
dels andra företags övergång till elektrisk
kraft och oljeeldning m. m. En annan
uppmärksammad form av a. är
ungdomsarbetslösheten, vilken framstått som ett
allvarligt socialt problem. Till denna kategori
hänföras arbetslösa i åldrarna 16—25 år (före 1
juli 1933 15—25 år). För dessa arbetslösa
är det icke blott fråga om försörjningen för
dagen utan i kanske än högre grad om den
framtida försörjningen. Ats skadeverkningar
för ungdomen kunna s{träcka sig över hela
deras liv, då de icke genom deltagande i
arbete få tillfälle att förvärva erforderlig
yrkesskicklighet. Härtill komma
sysslolöshetens moraliska och psykiska risker.
Statsmakterna ha även 1931 och 1933 tillkallat
särskilda sakkunniga för frågans utredning.
Antalet arbetslösa i åldrarna under 26 år
utgjorde i såväl febr, som nov. 1933 i runt
tal 60,000 eller 1/3 av hela antalet anmälda
arbetslösa i Sverige.
Statlig eller kommunal hjälp åt arbetslösa
industri- eller andra lönearbetare hade, med
undantag för arbetens anordnande mest
vintertid i vissa städer, icke förekommit i
Sverige före 1914, då under trycket av
krigsutbrottet en förordning om statsbidrag till
arbetslöshetsunderstöd utfärdades. I samband
därmed uppbyggdes den statliga och
kommunala organisation för hjälpverksamheten, som
alltjämt är bestående. Den centrala ledningen
lades hos Statens arbetslöshetskommission,
och i kommunerna utsågos
arbetslöshetskom-mittéer. Utmärkande för svensk
arbetslös-hetspolitik har alltid varit att såvitt möjligt
anordna arbeten för de arbetslösa. Rätt till
arbetslöshetshjälp har ej förelegat, och
be-hovsprövning skulle alltid föregå tilldelning
av hjälp. Första början gjordes i samarbete
med Skogssällskapet (se d. o.), som ledde
skogsodlings-, diknings- o. a. skogsarbeten på
västkusten för arbetslösa stenarbetare.
Omfattningen av såväl arbetena som
understöden var emellertid 1914—20 jämförelsevis
ringa. Antalet på sådant sätt sysselsatta
översteg aldrig 2,200, och hela kostnaden var
blott omkr. 7 mill. kr.
Med fredskrisen och den därav föranledda
massarbetslösheten vidgades de statliga
ar-betslöshetsåtgärderna i förut okänd grad.
1922 års riksdag lämnade direktiv för
verksamheten, vilka blevo gällande 11 år framåt.
Enl. det sålunda fastställda systemet skulle
nödhjälpsarbete gå före understöd. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
