Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Arbetslöshet
236
dylikt arbete ej skulle förhindra
utnyttjandet av den öppna marknadens arbetstillfällen,
sattes lönen för detsamma lägre än den lägsta
mera vanligt förekommande grovarbetarlönen
på resp, orter. Understöden i sin tur skulle
vara lägre än berörda nödhjälpslöner. Genom
de s. k. konfliktdirektiven reglerades
arbets-löshetshjälpens förhållande till
arbetsmarknadens lönestrider. Med utgångspunkt från
statens neutralitet härvidlag uppställdes den
allmänna regeln, att arbetare, som voro
beroende av en konflikts utgång, ej finge
beredas arbetslöshetshjälp. Vid en konflikt av
allmän natur, inom t. ex. gruvindustrien,
skulle alltså alla arbetslösa gruvarbetare
avstängas från dylik hjälp. En partiell konflikt
utan allmän betydelse medförde endast
avstängning av de direkt konfliktberörda.
Hänvisning av arbetslösa till konfliktberört
arbetsställe kunde äga rum, om lönen prövades
skälig.
Nödhjälpsarbetena, fr. o. m. 1926 kallade
reservarbeten, utfördes i statlig regi,
varjämte fr. o. m. 1923 statsbidrag
lämnades till s. k. statskommunala
arbeten, som utfördes under kommunal
ledning men under statlig kontroll. 1914—24
utgåvos av allmänna medel för a:s
bekämpande ej mindre än 231 mill. kr. Härav
kommo på staten 155 mill. kr.
Hjälpverksamheten hade sin största omfattning i jan. 1922.
Då voro 24,491 pers, sysselsatta i statliga
reservarbeten och 13,151 i kommunala,
varjämte 61,000 pers, åtnjöto kontantunderstöd.
Hela antalet personer, som voro föremål
för hjälpverksamheten, uppgick sålunda till
98,642. Understödsverksamheten kunde
avvecklas 1923 och behövde ej i nämnvärd
omfattning upptagas förrän 1931. Under de
mellanliggande goda åren kunde hjälp åt de
arbetslösa beredas medelst arbete.
Massarbetslösheten under krisåren
1931—-34 föranledde utomordentligt omfattande
hjälpåtgärder. Vid kulmen i jan. 1933 voro
24,736 pers, sysselsatta i statliga eller
statskommunala och 16,785 i kommunala
reserv-arbeten. Då därjämte 63,323 pers, åtnjöto
kontantunderstöd, utgjorde sålunda
sammanlagda antalet på allmän bekostnad hjälpta
104,844.
Fr. o. m. budgetåret 1933—34 omlades den
svenska arbetslöshetspolitiken efter nya
riktlinjer. De viktigaste nyheterna (se k. kung.
30 juni 1934) voro dels att principen om lägre
lön vid reservarbete än i den öppna
marknaden ersattes med en bestämmelse, att
reservarbetslönen ej borde överstiga den lägsta
grovarbetarlön, för vilken arbete i orten
kunde i avsevärd omfattning beredas, och
dels att avstängning från arbetslöshetshjälp
vid arbetskonflikter i huvudsak ej skulle
beröra andra än dem, som voro direkt indragna
i konflikten eller eljest blivit arbetslösa med
anledning av denna och vilkas löne- och
anställningsvillkor skäligen kunde antas röna
inverkan av konflikten. Därjämte stadgades
betr, »lämpligt arbete», som arbetslös efter
hänvisning vore pliktig att antaga, bl. a.
att till dylikt arbete icke skulle räknas
arbete, som hänförde sig till arbetsplats,
där arbetskonflikt rådde, för såvitt ej denna
vore olaglig eller eljest av sådan art, att
skälig anledning till arbetsvägran ej
före-låge. I övrigt byggdes hjälpverksamheten
väsentligen på det under årens lopp
utformade systemet. Ät
ungdomsarbetslösheten ägnades emellertid särskild
uppmärksamhet, och för den upptogos tre former
av hjälpverksamhet, näml, kursverksamhet,
frivillig arbetstjänst (se d. o., suppl.) och
ungdomsreservarbeten. Sistnämnda arbeten,
som äro avsedda för arbetslösa i åldern 16—21
år och stå den frivilliga arbetstjänsten nära,
anges ha till syfte att bereda sådan
sysselsättning, såväl i form av arbete som av
undervisning, vilken kan stärka och
vidmakthålla arbetsvilja och arbetsförmåga samt
bereda möjlighet till självförsörjning. Från
anslaget för a. kunde även erhållas bidrag till
provisoriska kurser för arbetslös ungdom inom
det ord. skolväsendets ram, främst vid
folkhög- och lantmannaskolor samt anstalter för
yrkesundervisning.
För budgetåren 1933—35 anvisades för
direkta hjälpåtgärder, som administrerades av
Statens arbetslöshetskommission, 140 mill. kr.
I statsmakternas hjälpprogram ingingo vidare
som en viktig del åtgärder, avsedda att
stimulera näringslivet. Detta skulle
åstadkommas genom anordnande av allmänna arbeten,
anvisande av bidrag till enskilda för
byggnadsarbeten, jord- och
skogsförbättringsarbe-ten, lån till industriell verksamhet m. m.
Härför anvisades för samma period 170 mill. kr.
Under det att anslagen till a:s bekämpande
förut alltid bestritts med uttaxerade medel,
ha under sistberörda tid lånemedel tagits i
anspråk för utgifter till arbeten.
Under här ovan åsyftade allmänna arbeten
inbegripas även s. k.
beredskapsarbeten. Dessa, vilka kunna bedrivas av såväl
staten som kommuner, skilja sig från
reservarbeten väsentligen däri, att de utföras
under samma löne- o. a. arbetsvillkor, som
allmänt gälla på den öppna arbetsmarknaden.
De ombesörjas av resp, statliga myndighet el.
vederbörande kommun och voro enl. förslag
av regeringen 1933 avsedda att ersätta
reservarbetena, vilket dock ej vann riksdagens
gillande. Till statliga beredskapsarbeten
anvisades 1931—34 årl. 3 mill. kr. Till
kommunala dylika arbeten åter beviljades 1933,
till såväl lån som bidrag, 8,5 mill. kr. samt
1934 till bidrag 3 och till lån 4 mill. kr. Av
1935 års riksdag har begärts ett för statliga
och kommunala beredskapsarbeten gemensamt
anslag på 3,5 mill. kr.
Enl. en inom Socialdep. 1934 utarbetad
redogörelse hade för budgetåren 1929/30—
1933/34 av statsmedel sammanlagt anvisats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
