Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Bellessort, A. - Belleville - Bellevue - Belli, Giuseppe Gioacchino - *Bellincioni, G. - Belling, John - Belling, Rudolph - *Bellini, Gentile - *Bellini, Giovanni - *Bellini, V. - *Bellman, C. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Belleville—Bellman
448
(1925), Balzac (1924), Sainte-Beuve (1927)
och Victor Hugo (1930), förutom historiska
arbeten, »Les intellectuels et 1’avènement de
la IIle république» (1931) och »La société
frangaise sous Napoleon III» (1932). B.
redigerar jämte R. Doumic Revue des Deux
Mondes; led. av Fr. akad. (1935). Kj. S-g.
Belleville [belvi’l], stad i New Jersey,
U. S. A., vid Passaic river, n. förstad till
Newark; 26,974 inv. (1930). Metall- och
kemisk industri.
Bellevue [bälvy’], livligt besökt, 1932
öppnat friluftsbad vid Klampenborg, Danmark,
på stranden av Öresund.
BeTli, Giuseppe Gioacchino,
italiensk skald (1791—1863). Grundläggaren och
den främste representanten för romersk
dialektpoesi, har B. genom sina 1825—49 på
Romdialekt skrivna 2,000 sonetter skapat ett
oförgängligt monument över det romerska
folket under en politiskt och andligt viktig
brytningstid. Första fullständiga uppl.
utgavs av sonsonen Giacomo B. och Luigi
Mo-randi i 6 dir 1886—89, och sedan dess ha
dessa mästerligt knappa, djärvt realistiska,
fränt satiriska skildringar av Roms lägre
klasser och deras mödofyllda tillvaro levat på
italienarnas läppar som få av deras litterära
mästerverk. — Även filologiskt gjorde B. en
viktig insats genom att skapa den romerska
dialektens ortografi. — Litt.: D. Gnoli, »Il
poeta romanesco G. G. B.» (1878); F. Santoro,
»Vita ed opere di G. G. B.» (1915); P. Orano,
»G. G. B.» i »I moderni» (1926). — »Opere»,
utg. av E. Bellorini (1911-—12); bibliogr. av
Bellorini i Atti delFAccademia Pontaniana
Napoli, d. XLII, 1912, och av E. Veo i »I poeti
romaneschi» (1927). G. B-h.
*Bellincioni, G., har efter avslutad
operabana utövat sångpedagogisk verksamhet i
Berlin, Wien och Italien, sedan 1932 vid
kungl. konservatoriet i Neapel. Hon har
utgivit en självbiogr. (»lo e il palcoscenico»,
1920).
Belling, John, engelsk-amerikansk
cellforskare och botanist (1866—1933), först
utbildad i England, 1901—07 verksam i
Brittiska Västindien, 1907—16 i Florida och från
1921 anställd vid Cold Spring harbor (se
Carnegie institution). Här började
B. sina cellforskningar, vilka han från 1927
fortsatte vid Kaliforniauniv. i Berkeley.
B. var den förste, som utredde
reduktions-delningens särprägel hos s. k. autopolyploida
växter (se Artbildning, suppl., sp. 272).
Han gjorde ingående undersökningar över
former av spikklubban (Datura Stramonium) med
1—flera extrakromosomer och uppställde sin
senare mycket bekanta teori rörande s. k.
segmentutbyte av smådelar mellan icke-homologa
kromosomer. Denna teori, som visat sig
mycket fruktbar, har bl. a. givit nyckeln till
tolkningen av de gåtfulla
ärftlighetsfenome-nen hos II. de Vries’ berömda försöksväxt
Oenothera Lamar ckiana (se Mutation 2).
»Treklang.» Skulptur av R. Belling 1919.
Själv tillämpade han med framgång teorien
för tolkning av sina egna grundläggande
undersökningar rörande s. k. semisterilitet
(halvsterilitet) hos växter. I diskussionen om
»cros-sing-over» (se Ä r f 11 i g h e t, sp. 1409) gjorde
han vägande inlägg. B. var även en mycket
skicklig tekniker, uppfann nya, senare
allmänt använda färgningsmetoder och
förbättrade mikroskopets belysningsanordningar.
Hans forskningar ha varit banbrytande, och
hans idéer ha i många avseenden nydanat
den moderna cytologien. O. H-n.
Belling, R u d o 1 p h, tysk bildhuggare (f.
1886). Uppmärksammades omkr. 1918 för
sina »absoluta» skulpturverk (jfr Absolut
måleri, suppl.). — Genom stark stilisering
av naturformerna, vanl. till oigenkännlighet,
vill B. framställa rytmiska uttryck för
själsliga stämningar. Under senare år har han
återgått till en naturtrognare stil. B:s
»absoluta» skulptur har efterbildats av
tillverkare av skyltdockor. E. L-k.
*Bellini, G e n t i 1 e, se bild vid
Muhammed, sp. 399.
*Bellini, Giovanni. Ty. monogr. av L.
Dussler (1935). — Se bilder vid A 11 a r u p
p-sats, Doge och Veneziansk konst.
*Bellini, V. Nyare litt.: I. Pizzetti, »La
musica di V. B.» (1916); biogr. av L. Cambi
(1934); specialnummer av Revue Musicale 1935.
*Bellman, C. M. I Tottieska malmgården på
Skansen öppnades 1935 ett Bellmansmuseum
med samlingar, som tillhöra Sällskapet
Bell-mans minne, Nordiska museet, Vitt.-akad.
m. fl. — Av Bellmanssällskapets uppl. av B:s
saml. skr., som är avsedd att föreligga
komplett 1940 i 12 bd, ha hittills utkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
