Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Bellman, C. M. - *Belloc, H. - Bellotto, Bernardo - Belltelefon - *Beloch, J. A. (Karl Julius) - Beloit - Beloretsk - *Below, G. v. - Beltramelli, Antonio - *Belutsjistan - Belyj - *Belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Belloc—Belysning
450
»Fredmans epistlar» (1921), »Fredmans
sånger» (1922), »En stuf rim» (1925), »Bacchi
Orden» (1932) och »Bacchi Tempel» (1935);
närmast följ, bd skall omfatta B:s dramatik.
Värdefulla handskrifter av B. ha dessutom
reproducerats i »Elisabeth Westmans visbok»
(1927) och »B:s brev till Tjälvesta» (1933).
Till komplettering och rättelse av art. i bd
2 må meddelas följ., som icke tidigare
upptagits i rättelse- och tryckfelslistorna.
Bilderna av B:s födelsehus och dödshus äro icke
autentiska. Rörande det förstnämnda se G.
Bolin i »Bellmansstudier», II (1926). —
Uppteckningen av »Biåsen nu alla» (sp. 1218) är
ingen autograf av B. utan tagen ur den av
Klemming 1872 utgivna handskrift, som av
honom med orätt betecknats som B:s
egenhändiga. En autograf av B. finnes på sp.
1222 under den teckning, som gissningsvis
benämnts självporträtt. — Sången »Gustafs
skål» skrevs 1772 el. möjl. 1771. Om dess
tillkomst och betydelse som gustaviansk
folksång se »Bellmansstudier», VI (1934). —
Beträffande det musikaliska samarbetet mellan
B. och Wasenholtz vet man endast, att den
senare 1773 var sysselsatt med att
komponera musik till B:s opera »Fiskarena».
Litt.: M. Lamm, »Johan Gabriel
Oxenstierna» (1911); G. W. Lundberg,
»Bellmans-figurer» (1927); »Bellmansstudier», utg. av
Bellmanssällskapet, hittills I—VI (1924—34),
varibland utom ovannämnda undersökningar
märkas O. Byströms om B:s förlovningstid
och äktenskap (IV, 1930) samt A. Gynthers
om förebilden till Ulla Winblad (V, 1931).
O. B-m.
♦Belloc, H., har fortsatt sitt övermåttan
flitiga författarskap. Bland en mängd nya
arbeten märkas en engelsk historia (t. o. m.
1612; 4 vol., 1925—31), monogr. över Jeanne
d’Arc (1929), Richelieu och Wolsey (1930),
Napoleon (1932) samt Vilhelm Erövraren och
Karl I (1933).
Bellotto [belå’tå], Bernard o, se C a n
a-1 e 11 o, sp. 543.
Belltelefon, se Telefon, sp. 61 och 67.
♦Beloch, J. A. (skall vara Karl Julius),
blev 1924 åter prof, i Rom och dog 1929.
Hans »Griechische Geschichte» utkom i ny
uppl. 1912—27 (4 bd). B. utgav vidare en
»Römische Geschichte bis zum Beginn der
punischen Kriege» (1926).
Beloit [bilåPt], stad i s. Wisconsin, U. S. A.,
vid Rock river och gränsen mot Illinois;
23,611 inv. (1930). Metall-och maskinindustri.
Beloretsk [bjälarjä’tsk], stad i
Basjkirre-publiken, Sovjetunionen, vid övre Belaja i
Uralbergen; 31,676 inv. (1932). Järngruvor
och järnindustri.
♦Below, G. v., dog 1927. Biogr. av Minnie
v. Below (1930).
BeltrameTli, Antonio, italiensk
författare (1879—1930). B:s lidelsefulla politiska
intresse, först inriktat på nationalismen,
sedan fascismen, återspeglas i hans flesta
roma
ner, främst de socialismens historia i
Romagna ägnade »Gli uomini rossi» (1904), »Il
cavalier Mostardo» (1921), »L’uomo nuovo»
(1923; en ypperlig skildring av Mussolinis
romagnolska barndomsmiljö) och »Il passo
dell’ Ignota» (1927). B. skrev även
åtskilliga noveller och fabler, t. ex. »L’alterna
vicenda» (1909), »Le novelle di Ceppo» (1911)
och »L’ombra del mandorlo» (1921), i regel
konstnärligt högre än de av alltför nära
samband med tidningskrönikan emellanåt lidande
romanerna. B. var en ojämn men rikt
begåvad författare. G. B-h.
♦Belutsjistan. 1. Landskapet hade vid 1931
års folkräkning 868,617 inv., därav 463,508
inv. i det omedelbart brittiska området och
405,617 i lydstaterna. De senare lyda
numera direkt under generalguvernören i Delhi;
som agent för staterna fungerar dock
fortfarande B:s chief commissioner i Quetta.
Sommartid är Ziarat, 70 km ö. n. ö. om Quetta,
residens för regering och myndigheter. S. F.
Belyj [bjä’lyj], A., annan transkription för
B j e 1 y j, A., se d. o., suppl.
♦Belysning. Om de belysningstekniska
grundbegreppen samt om kraven på god b.
se Elektrisk belysning, även i suppl.
Hittills har täml. litet intresse ägnats åt
dagsbelysningen, vars problem därför
äro föga genomarbetade.
Dagsbelysning är den b., som alstras av
diffust himmelsljus och av solljus. Solens
ljusstyrka är omkr. 3,5 . 1027 nlj., då den är
som störst, dess ljustäthet omkr. 300,000 Sb.
Himlen kan vid belysningstekniska
beräkningar approximativt betraktas som en jämnt
lysande halvsfär med en maximal ljustäthet
av 0,67 Sb. Belysningsstyrkan på ett
horisontalplan med fri horisont är sommartid högst
omkr. 20,000 lux, vintertid omkr. 6,000 lux.
I Stockholm utgöres under dec. i medeltal
85 % av dagsbelysningen av himmelsljus;
under juli är motsv. andel omkr. 20 %.
På dagsbelysningen inomhus inverka gatans
eller gårdens proportioner och färger,
fönstrets form, storlek, läge och konstruktion samt
rummets proportioner och färger. För att
dagsbelysningen skall uppfylla villkoren för
god b., måste följande iakttagas.
1. Beträffande himmelsljuset. Ju
bredare gata, ju lägre bebyggelse och ju
ljusare husfasader, dess bättre blir i allm. b.
inomhus. I regel ökas dagsbelysningen, då
fönsterytan växer. I lägenheter vid trånga
gator med ljusa fasader uppvisar b. ofta ett
maximum vid en viss fönsterstorlek, beroende
på ljusets reflexion vid fasaderna, ökas
fönsterytan över detta optimum, minskas b.
Fönstrets form och läge spela i allm. föga
roll för b.; däremot är glasets absorption
viktig. Enkla fönsterglas absorbera omkr. 25 %
av ljuset, dubbla omkr. 40 % och trefaldiga
omkr. 60 %. Enkla glas kunna av
värmetekniska skäl ej brukas i vårt klimat,
trefaldiga äro ej nödvändiga. Ju djupare rum-
XXI. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
