Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Belysning - *Belysningsapparat - *Belysningstjänst - *Bémont, Ch. - Benander, Carl Erik - Benatzky, Ralph - *Benavente, J. - Bence-Jones’ äggvita - Bench - *Benckendorff, Alexander v. - Benckert, Karl Robertson - *Benda, G. - Benda, Julien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Belysningsapparat—Benda
452
met är, dess sämre blir det belyst.
Rums-färgerna spela stor roll för b. Taket bör i
regel vara vitt, väggarna böra vara ljusa och
återkasta minst 30—40 % av ljuset.
2. Beträffande solljuset. Vid
projektering av dagsbelysningen bör man i regel
ej räkna med solljuset som bidragande faktor
på grund av dess oberäkneliga och under
vintern sporadiska uppträdande. Dess betydelse
som störande faktor (bländning m. m.) bör
dock observeras. Direkt solljus på arbetsbord
undvikes helst. Solbelysta ytor, t. ex.
husfasader, böra i allm. ej återkasta mer än
omkr. 50 % ljus.
Bland forskare, som lämnat viktiga bidrag
till dagsbelysningens problem, märkas J. H.
Lambert (»Raumwinkelprojektionsmethode»,
1760), H. Cohn och L. Weber
(dagsljusmätningar i skolor, 1884), L. Weber (mätningar,
1907), Ruzicka (modellförsök, 1905—07), N. A.
Halbertsma, H. H. Higbie och G. W. Younglove,
H. H. Higbie (teorier, 1925), W. Bechstein
(por-tativ belysningsmätare, 1923), Ch. Wiener, A.
Burchard och H. G. Frühling. S. H-n;G.Pl.
*Belysningsapparat, se även Mikroskop.
♦Belysningstjänst på slagfältet utföres
numera vanl. endast med lysprojektiler, raketer
o. dyl.; vid permanenta befästningar
användas dock alltjämt strålkastare. 40 cm
strålkastare ingå icke längre i infanteriets
utrustning. Se vidare Strålkastare (även
i suppl.) och Luftvärn, suppl. O. E. S.
♦Bémont, C h., har senare utgivit »Histoire
de 1’Europe au moyen age 1270—1493» (1931;
tills, m. R. Doucet).
Benander, Carl Erik, frikyrkoledare och
skolman (f. 1861 4/3), 1891—1934 lärare vid
Betelseminariet, rektor 1906—27. B. har haft
många uppdrag i styrelser och kommittéer
inom Baptistsamfundet och även inom dess
internationella organisation. Han har
författat och översatt åtskilliga böcker i
bibelämnen och är doctor of divinity vid två
amerikanska univ. G-r W-n.
Bena’tzky, R a 1 p h, tysk
operettkompositör och författare (f. 1887), bördig från
Mäh-ren, numera bosatt i Schweiz. Studerade vid
Akademie der Tonkunst i München. Flera av
de operetter och sångfarser, till vilka B. med
habilitet komponerat musik, ha framförts i
Stockholm, ss. »Adjö Mimi» (1927), »Min syster
och jag» (1932), »Värdshuset Vita hästen»
(s. å.) och »En förtjusande fröken» (även
texten av B.; 1935). Till »De tre musketörerna»
(Malmö 1931; Sthlm 1933) har B. huvudsaki.
endast arrangerat musiken, och för
»Casa-nova» (Sthlm 1935) har han sammanställt
musik av J. Strauss d. y. H. G-t.
♦Benavente, J., är fortfarande verksam för
den spanska scenen. 1925 uppgick antalet av
hans pjäser till 100, men sedan dess har han
skrivit och fått uppförda en hel rad nya
skådespel, bl. a. »Los nuevos yernos» (1925),
»El demonio fué antes ängel» (1928), »No
quiero, no quiero!» (s. å.), »La mariposa que
volé sobre el mar» (1926) och »Pepa Doncel»
(1928) -— de två sistnämnda stora
publiksuccéer. Pjäsen »Para el cielo y los altares»
(1929) förbjöds av regeringen. 1924
förklarade staden Madrid B. som sin hijo predilecto
(högst älskade son), spansk hedersbetygelse
åt framstående män från deras födelsestäder.
— Monogr. av W. Starke (1924). K. A. H.
Bence-Jones’ äggvita [bens-d^åunz-], en
säregen äggvitekropp, som uppträder i urinen
hos människan vid multipel sarkomatos (se
d. o., suppl.) i benmärgen, särskilt ryggradens
ben. Den företer egendomliga
koagulations-förhållanden, i det att den koagulerar före
annan äggvita men vid och över dennas
koa-gulationstemp., 65°—70° C, åter går i lösning
för att ånyo falla ut vid avkylning. Den
har molekylarvikten 35,000 och kristalliserar
lätt. E. J-s.
Bench [ben(t)J], eng., bänk, namn på bl. a.
den engelske domarens plats under
rättegången. Därav har »the bench» kommit att
användas som kollektiv beteckning på den
engelska domarkåren i allm. och även på
vissa domstolar, främst King’s bench (se
Storbritannien, sp. 605). G. H-n.
♦Benckendorff, Alexander v. (1849—
1917). Hans depescher utgåvos 1928 av B.
v. Siebert i en ny, utvidgad uppl. under
titeln »Graf B:s diplomatischer
Schriftwech-sel» (3 bd).
Benckert, Karl Robertson, rättslärd
(f. 1883 15/4). Blev jur. kand. 1906, var
tidtals verksam i det praktiska rättslivet, blev
jur. dr 1920, docent vid Stockholms högskola
s. å. och prof, i civilrätt där 1928. B:s
arbeten behandla ämnen inom såväl
rättshistorien som civilrätten. De viktigaste äro
»Bidrag till inteckningsinstitutets historia»
(1920) samt »Om exstinktiva förvärv av lös
egendom i god tro enligt H. B. 11: 4 och
12: 4» (2 bd, 1925). Å. M.
♦Benda, G. Hans melodram »Ariadne på
Naxos» uppfördes i Stockholm f. ggn 1786 och
senast 1926.
Benda [båda’], J u 1 i e n, fransk författare
(f. 1867). B. riktade det första angreppet mot
Bergsons filosofi i Péguys »Cahiers de la
quinzaine» med avh. »Le Bergsonisme ou une
philosophie de la mobilité» (1912), en kritik,
som sedan fullföljts efter nya linjer med
»Belphégor, essai sur 1’esthétique de la
pré-sente société frangaise» (1924), »Billets de
Sirius» (1925) och »La trahison des clercs»
(1927), närmast en uppmärksammad
vidräkning med efterkrigstidens politiserande
diktare, Barrès och Maurras. B. har också
skrivit filosofiska romaner med mystiskt inslag,
icke utan påverkan av A. Gide; nämnas må
»L’ordination» (1912), »Les amorandes» (1922)
och »La croix de roses» (1923). Själv har B.
framträtt som politisk essäist med bl. a.
»Dis-cours ä la nation européenne» (1933). — Jfr
C. Bourquin, »J. B. ou le point de- vue de
Sirius» (1925). Kj. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
