Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blockmotor - Blockstereogram - Blocktransport - *Blodbrist - Blodgaser - Blodgrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Blockmotor—Blodgrupper
578
Blockmotor, förbränningsmotor, vars
samtliga cylindrar äro sammangjutna i ett enda
block. Det högsta f. n. förekommande antalet
cylindrar i en b. är 8. J. N-n.
Blockstereogram, se Stereogram, suppl.
Kartskiss över n. Europa. Linjerna I—III ange
israndens läge vid tiden för den största nedisningen och
vid två senare stadier; pilarna ange rörelseriktningen
för block av vissa ledbergarter.
Blocktransport, förflyttning av block
(flytt-block, erratiska block, ledbergarter)
huvudsaki. genom inlandsisen (moränblock) eller
isälvarna (rullstensblock). Moränblockens
sprid-ningsvinkel beror på de topografiska
förhållandena, och transporten sker så lagbundet,
att man med kännedom om isens
rörelseriktning (genom räfflorna) kan bestämma en
bergarts fasta klyft. B. har praktiskt
utnyttjats vid malmletning.
Blockundersökningar användes under 1800-talets senare
hälft till lösandet av många
kvartärgeologiska problem (skilda isströmmar, ss.
baltiska isströmmarna och
nordöstmoränström-men, forna havsströmmars rörelser,
moränflottar, isdelarens förflyttningar i Norrland,
Alnarpsfloden m. m.). Under det senaste
årtiondet ha blockstudier i förening med
frekvensberäkningar upptagits i större
omfattning och materialet metodiskt bearbetats.
Skandinaviska block (Älvdalsporfyrer,
öster-sjöporfyrer, Ålandsbergarter, Oslobergarter
m. fl.) ha använts vid studier över landisens
utbredning och rörelser även utanför
Skandinavien. Några av de mera allmänt brukade
ledbergarternas stora spridning framgår av
ovanstående schematiska kartbild. G. Lqt.
♦Blodbrist. Sekundär anemi orsakas även
av infektion, svulstbildning eller annan
blodomsättningen skadande process. På senaste
tid har ett specifikt medel mot perniciös
anemi tillkommit i leverbehandlingen (se d. o.,
suppl.), 200 g lever dagl. i födan eller
insprut-ningar av leverextrakt (Nobelpristagarna G.
H. Whipple. G. Minot och W. Murphy),
ävensom i intagande av färsk magsäcksslemhinna
eller preparat därav (W. B. Castle) i en viss
mängd dagl. i födan. Genom dessa metoder
kan den perniciösa anemien, som tidigare
va
rit en så gott som hopplöst progressiv
sjukdom, gå till full hälsa. Även den svåra
nervsjukdom, funiculär myelit, som är ett
följdtillstånd av perniciös anemi och t. o. m. blev
vanligare under den första tidens
ofullständiga leverbehandling, är nu fullt botbar. På
teorien för inverkan av denna organterapi
arbetas alltjämt. De nya upptäckterna inom
blodbristbehandlingen ha även stimulerat
se-kundäranemiforskningen. Några av dess fall
ha visat sig »leverkänsliga», och hela
anemiproblemet har underkastats en fruktbärande
revision från kemisk (organoterapi, se d. o.,
ferri- och ferrosalter) och morfologisk (nya
undersökningsmetoder: benmärgspunktion)
synpunkt. För bleksoten och den sekundära
anemien kvarstå järntillförseln i födan (piller)
och blodöverföringen som de viktigaste
hjälpmedlen. Tillg.
(Veter.) B. uppträder även bland husdjuren,
bl. a. som svårartade sjukdomar hos
spädgrisar och hästar. B. hos spädgrisar
är en vanlig sjukdom, vilken inställer sig
under digivningsperioden vid 3—4 veckors
ålder, särskilt under den kalla årstiden, då
grisarna ej gå ute. B. anses bero på att ungen,
som under denna period av livet tillväxer
mycket hastigt, icke med moderns mjölk
erhåller tillräcklig mängd järn. Grisarna bli
bleka, svaga, få ofta diarré och kunna dö
hastigt. Blodets halt av hemoglobin sjunker
högst avsevärt. Djur, som överleva
sjukdomen, bli efter i växten, svaga och lätt
mottagliga för infektionssjukdomar. Om de sjuka
grisarna erhålla järnpreparat i lämplig form,
inträder vanl. påtaglig förbättring.
Sjukdomen kan förebyggas genom att grisarna från
det de äro en vecka gamla få möjlighet att
upptaga lämpliga järnsalter.
Smittosam b. hos häst (anemia
infectiosa equorum) är en för häst egenartad
infektionssjukdom, som orsakas av okänt
smittämne (filtrerbart virus). Sjukdomen
kan förlöpa akut el. kroniskt, den senare
formen är den vanligaste. Djuren synas kunna
vara infekterade under lång tid, utan att
kliniskt påvisbara symtom utlösas. Sjukdomen
förlöper mestadels med feber och för
småningom, ehuru foderlusten vanl. är god, till
svårartad b. med åtföljande avmagring.
kraftlöshet och död. Verksamma
behandlingsme-del saknas. Sjukdomen förekommer i
Sverige så gott som uteslutande i Norrland, där
den årl. medför stora förluster. N. L.
Blodgaser, se A n d n i n g, sp. 950—951, och
Blod, sp. 535—536.
Blodgrupper. Blodgruppsindelningen vilar
på en immunologisk olikhet mellan olika
individers blod, en motsvarighet till
artspeci-ficiteten hos äggviteämnena från olika
djurslag. 1901 upptäckte K. Landsteiner (se d. o.,
suppl.) två olika egenskaper hos normala
människoblodkroppar. Han kallade dessa A och
B. Det befanns, att en person hade antingen
A, d. v. s. var vad man numera kallar A-
XXI. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
