Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodledare - *Blodprov - Blodpåvisning - Blodsocker - *Blodstallning - Blodsänkning - Blodtransfusion - Blodundersökning - Blodörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Blodprov—Blodörn
582
mittlinje strax under skalltaket, och
tvärblodledaren (sinus transversus), som gar uteiler
skallens nedre bakre yttre del och passerar
nära bakre delen av hörselgången. U. v. E.
*Blodprov, jfr Alkoholpåvisande,
Blod undersökning och Faderskap
s-fastställelse, alla i suppl.
Blodpåvisning. Blod påvisas på olika sätt
alltefter det föreliggande materialets natur.
Blod i urinen konstateras vanl. genom
mikroskopisk undersökning av urinsedimentet.
Mag-, resp, tarmblödningar diagnostiseras med
kemiska reaktioner på avföringen. Vid
rättsmedicinska undersökningar är b. av största
vikt (se Blodgrupper, suppl., och
Precipi-tiner). Rörande blodfläckarnas ålder kan i
viss mån färgen vara upplysande. Den övergår
från röd eller rödbrun till brunröd eller mörk
och blir senare gråaktig. Ur någorlunda färska
blodfläckar kunna blodkroppar utlakas med
fysiologisk koksaltlösning och iakttagas med
mikroskopet. Där detta icke är möjligt, har
man olika vägar att kemiskt påvisa blod.
Dels erhålles, om blodfläcken fuktas med en
3-procentig vätesuperoxidlösning, en kraftig
gasutveckling (syrgas), dels ger
färgkomponenten i blodfärgämnet i närvaro av
vätesuper-oxid en intensiv blåfärgning av guajak- och
bensidinlösningar. Därtill kommer det för
närvaro av blod absolut bevisande
hemin-provet, vilket grundar sig därpå, att
färgkomponenten i närvaro av ättiksyra och
koksalt vid uppvärmning omvandlas till en
kris-tallinisk förening, hemin. Ett snabbt och
säkert påvisande av blod kan ske med
tillhjälp av spektroskop. E. J-s.
Blodsocker. Blodet och vävnadssaften hos
djur innehålla omkr. 0,1 % druvsocker,
gly-kos. Sockret nybildas från leverns
glyko-gen. Denna process regleras av ett hormon,
adrenalin (se d. o.). Under adrenalinverkan
höjes den annars mycket konstanta
blodsockernivån. En nedsättning av
blodsockerhalten sker fysiologiskt dels genom glykolys (se
d. o., suppl.), dels genom omvandling till
muskelglykogen, som förbrukas vid
muskelarbetet. B. intar därför en central ställning
i ämnesomsättningen. På något stadium i
den berörda nedbrytningsprocessen ingriper
ett av organismens viktigaste hormoner,
insulinet (se d. o.). När denna hormonala
funktion rubbas, anhopas glykos i blodet
(hyper-glycemi, se d. o.) för att vid en viss nivå,
0,17—0,20 %, uppträda i urinen. Tillståndet
i fråga kallas sockersjuka (se d. o.). Under
insulinverkan kan den sockersjukes b. tryckas
ned icke blott till den normala nivån utan
även långt under denna. Vid en viss låg
sockerhalt i blodet, 0,035—0,045 %, uppträda
s. k. hypoglycemisymtom i form av
oros-känsla, svettningar och ev. medvetslöshet med
kramper. Symtomen hävas snabbt genom
intagning av socker.
Socker av annat slag än druvsocker kan
stundom utan att betyda något sjukligt
upp
träda i blodet och i urinen, näml,
mjölksocker och fruktsocker. Det förra kan
förekomma hos havande och digivande kvinnor,
och det senare är icke ovanligt hos barn,
som förtärt mycket rå frukt. E. J-s.
*Blodstallning. 1. Numera särskiljer man
hos nötkreatur dels betessjukdomen p i r
o-plasmos el. sommarsjuka, dels b.
efter kalvningen el. puerperal
hemoglobinuri. Som profylaktisk
åtgärd mot sommar sju k a använder man
nu vanl. uppröjning av betesmarkerna,
varigenom fästingarnas livsbetingelser
försämras. På smittade gårdar kunna ungdjuren
med fördel göras immuna genom att de i god
tid före betesgången ympas med blod från
djur, som genomgått sjukdomen. Ungdjuren
erhålla då sommarsjuka i lindrig form. Vid
den kurativa behandlingen användes numera
framför allt intravenös injektion av 100—200
g av en 1-procentig ichtarganlösning
(ich-thyol i förening med silver). I svårare fall
tillgripes blodöverföring, vanl. med gott
resultat.
B. efter kalvningen uppträder framför
allt hos goda mjölkkor omkr. 14 dagar efter
kalvningen, så gott som uteslutande under
den del av året, då djuren stallfodras. Av
ännu okänd orsak sönderfalla de röda
blodkropparna, varför blodfärgämne avgår med
urinen. Samtidigt få djuren hög feber och i
sjukdomens början diarré; foderlusten upphör.
Ofta följer höggradig blodbrist, vilket
medför hjärtsvaghet, subnormal temp. och
förstoppning. Djuren dö ofta i sjukdomen.
Behandling sker med sekalepreparat
(mjöldrygs-preparat), varjämte juvret genom
luftinpump-ning temporärt sättes ur funktion. I
svårartade fall kan djurets liv ofta räddas genom
blodöverföring.
2. B. hos hästar är en mindre lämplig och
sällan nyttjad benämning på korsförlamning
(se d. o. 2, även i suppl.). N. L.
Blodsänkning, se Sänkningsreaktion.
även i suppl.
Blodtransfusion, se Blodöverföring
och T r a n s f u s i o n. Jfr även
Blodgrupper, suppl.
Blodundersökning kan fungera som
bevismedel i rättegång och har därför gjorts till
föremål för vissa lagbestämmelser. Om b.
(blodgruppsbestämning, se Blodgrupper,
suppl.) i faderskapsmål se Faderskap
s-faststä 1 1 e 1 s e, suppl. I brottmål kan
undersökning av en persons blod användas
framför allt för alkoholpåvisande (se d. o.,
suppl.) — av särskild betydelse i trafikmål —
men undantagsvis även för andra ändamål,
t. ex. utredning ang. ursprunget till fläckar
på föremål. Närmare bestämmelser finnas i
lag av 31 maj 1934. A. M.
Blodörn. I ett par isländska sagor omtalas,
att vikingar »ristat blodörn» på fångna
fiender; revbenen skuros upp längs ryggraden till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
