Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Bostad
648
För en rationell lösning av problemet i
städerna kräves en fullständig omläggning av
de äldre bostadsområdena, enär 1800-talets
monumentala fasadarkitektur och gatuideal
äro för schematiska och litet eller intet
beakta b:s planlösning, förläggning, belysning
och utluftningsmöjligheter. Nu regleras och
utvidgas stadsplanen med aktgivande på dessa
faktorer som primära och lika viktiga som
lämpliga trafikleder. Bostadsförsörjningen i
städer och stadsliknande samhällen blir då
till stor del en stadsplaneteknisk uppgift.
Förr var det vanligt, att mindre bemedlade
övertogo b., som burget folk lämnade, när
husen icke längre höllos i bästa skick. Men
genom de senaste årtiondenas sociala
förändringar och omgrupperingar i samhället ha
anspråken stigit, levnadsstandarden höjts och
en utjämning skett, varför man nu i
proportionsvis avsevärt större utsträckning än förr
måste producera tidsenliga b. även för(mindre
bemedlade och obemedlade. Tack vare nya
material och nya arbetsmetoder ävensom
subvention av billig mark och billiga lån
från stat och kommun (jfr
Bostadsfrågan, suppl., och Social
bostadspolitik, suppl.) framställas numera praktiskt
och hygieniskt tillfredsställande b., som i
prishänseende kunna konkurrera med de
mer el. mindre föråldrade och t. o. m.
slum-artade b., vilka förr stodo de obemedlade till
buds i de med vinklar och prång kring
trånga gårdar byggda husen från 1800-talet
och äldre tider. De högre, flervånings
bostadshusen uppföras nu fritt liggande som längor
med planterade gator emellan, lamellsystemet
(se bilder på pl. till Stadsbyggnad
s-konst), eller ett och ett förlagda i helst
kuperad terräng, s. k. punktbebyggelse. En
strävan är att förlägga höghus, radhus och
villor på för resp, typer lämpliga områden.
I städernas centrala delar uppföras således
höghus, medan i omgivande parkbälten och
förorter byggas radhus, d. v. s. efter engelskt
mönster i rader hopbyggda enfamiljshus, eller
fristående enfamiljshus, ibland s. k. kopplade
eller dubbelhus för två familjer.
Den viktigaste men ock svåraste uppgiften
för bostadsproduktionen i tätt bebyggda
samhällen är plandisponeiingen av hyreshusens
smålägenheter, särskilt inpassandet av b. för
existensminimum i höghus, så att om möjligt
varje bostadsenhet kan genomluftas och få
sol. Genom att huslamellerna läggas i
riktningen n.—-s. och tillräckligt långt från
varandra, få lägenheterna öster- eller västersol,
ev. båda. Lägenhetstyperna ha högst avsevärt
förändrats de senaste åren. Man framställer
b. för olika behovskategorier av hyresgäster
och differentierar lägenhetsutrymmet efter de
förändrade levnadsförhållandena. Då t. ex.
hushållsarbetet i hemmet förenklats betydligt,
göras nu mindre kök än förr. Även b. med
minimigolvyta uppdelas helst i ett vardagsrum
och ett mindre sovrum samt ett kök med
mat
vrå, vilken ofta avskiljes från
spisavdelningen genom en glasvägg och -dörr. I större
lägenheter läggas små sovrum, ofta icke större
än en bekväm hytt (minimum 16 m3 enl.
gällande förordningar) vid sidan om ett större
samlingsrum, ibland med matvrå. Moderna,
ljudisolerande material samt
uppvärmnings-och ventilationsanordningar ge arkitekten
större frihet i plandisponeringen, då han ej
längre är bunden av skorstensstockens läge.
Bad eller dusch, W. C., centralvärme och
sopnedkast höra numera till även de minsta
lägenheterna i städernas höghus, som i allt
väsentligt skilja sig från 1800-talets
hyreskaserner. I de senare förekommo 4—6, ibland
flera lägenheter vid samma trapplan och kring
mörka korridorer. Nu vill man helst ha
endast två eller tre lägenheter vid trapplanet.
Denna viktiga detalj är beroende av
huskroppens tjocklek, och då svenska stadsplaner i
regel tillåta 15 m husdjup, uppföras på dylika
tomter ofta hus med mörk trappa i centrum
och flera lägenheter vid varje trapplan,
varvid ofta vissa bostadsutrymmen bli mörka el.
sekundärbelysta (kök, badrum och de till mot
slutet av 1920-talet så vanliga mörka
hallarna, den kanske mest typiska konsekvensen
av för stora husdjup). Tendensen går dock
mot mindre husdjup.
Det är eg. först efter världskriget, som
man övergivit bruket att inreda sina b. med
tanke på representation, ett äldre
högre-ståndsbruk, som spritt sig även till
arbetarhemmen. I regel möblerades förr det enda
rummet som paradrum med tunga, obekväma och
ohygieniska divansbord, paneldivaner och
schaggklädda stolar. Nu inreder man
lägenheten, stor eller liten, till hem för sig, där
man först och främst skall äta och vila.
Möbelsnickeri och inredningsteknik lika väl som
bostadsområdenas planering och
husbyggandet i stort ha utvecklats hastigt under
påverkan av den socialt betonade riktning, som
kallas funktionalism (se Le Corbusier
och i suppl. Funktionalis m).
Stockholmsutställningen 1930 verkade kraftigt för
en efter tidskraven anpassad bostadskultur.
Ang. b. i kollektivhus se d. o., suppl.
I städerna gäller det att producera den mest
rymliga, hygieniskt tillfredsställande b. till för
även de minst betalningskraftiga överkomligt
pris — hyrorna i Sverige stå ovanligt högt.
Problemställningen för landsbygden är främst
att åstadkomma b., som äro bättre byggda,
disponerade och inredda än de nuvarande, men
ock att skapa sundare bostadsvanor.
Centralvärmeledning möjliggör även i landsbygdens
b. rumsfördelningar, som äro oberoende av
skorstensstockens plats. Landsbygdens b.
börja nu byggas och inredas med
utnyttjande av de modernaste material och enligt
planlösningar, som vila på erfarenheter man
gjort vid uppförandet av villor och
egnahemsstugor i och kring städerna. Bostadstyperna
modifieras dock i allm. i anslutning till
or
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
