Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Corradini, Enrico - Corrêa d’Oliveira, Antonio - *Correggio - *Correns, C. - *Corriere Della Sera, Il - Corrinth, Curt - Corrodentia - Corti, Egon Cäsar - *Cortina d’Ampezzo - Cortinetta - Corto, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Corrèa d’Oliveira—Cortot
888
propaganda för den korporationsstat fascismen
sedan sökt realisera i bl. a. »La marcia dei
produttori» och »Il regno della borghesia
pro-duttiva» (1915—20). Den klaraste översikten
över C:s politiska idéer fås i »L’unitä e la
po-tenza delle nazioni» (1922). C. agiterade även
i åtskilliga dramer för sina älsklingstankar,
bl. a. för betydelsen av Roms arv i »Giulio
Cesare» (omarb. uppl. 1926). Det finns i dem
många vackra maximer men icke gestalter av
kött och blod. — En god samling av C:s
politiska skrifter är utg. av Bellonci under
titeln »La rinascita nazionale» (1929). — Litt.:
P. L. Occhini, »E. C. e la coscienza nazionale»
(1914); U. D’Andrea, »E. C.» (1928); L.
Amo-ruso, »Il sindacalismo di E. C.» (1930). G. B-h.
Corrèa d’Olivéi’ra [koréi’a-], Antonio,
portugisisk skald (f. 1879), intager en
framstående plats inom Portugals moderna
diktning. Hans första diktsamling,
»Ladai-nha», utkom 1897, och sedan har han i rask
följd utgivit ett
40-tal diktverk. Genom
»Auto do Fim do Dia»
(1900) och »Alivio de
Tristes» (1901) blev C.
populär i vida
kretsar; han anslog där
gamla toner från den
portugisiska lyrikens
blomstringstid. Med
det starkt
panteis-tiskt och monistiskt
färgade vackra
diktverket »Tentagöes de
Sam Frei Gil» (1907) gav sig C. in på den
filosofiska diktningens område, och hans
(sedermera övergivna) panteism tog sig uttryck i
flera av hans följ, diktverk, »A Criagäo» (1913)
m. fl. Det mest framträdande draget i C:s
diktning är dock en glödande kärlek till hem
och fosterland, som tagit sig många vackra
uttryck och gjort honom till nationens skald
framför andra. C:s senaste och mest
betydande verk är den biblisk-patriotiska
allegorien »Job» (1932). C. är mycket populär,
även i universitetskretsar; 1930 blev han
hedersdr vid Coimbrauniv. 1933 utkom
»Dikter i urval»,med inl. av K. A. Hagberg. K. A.H.
*Correggio föddes 1489 (ej 1494) enl. vad
nyare forskningar visat. Litt.: Monogr. av
C. Ricci i fr. uppl. (1930); C. behandlas
utförligt av A. Venturi i »Storia delkarte
ita-liana», bd 9, d. 2 (1926), och i monogr. på ty.
(s. å.; på it. 1927); en mycket noggrann och
översiktligt refererande bibliogr. över litt.
ang. C. utgavs 1934 av Silvia de Vito
Battag-lia, »C. Bibliografia», med företal av C. Ricci
(Istituto di Archeologia e Storia dell’Arte.
Bibliografia e Cataloghi, III). — Se även
Italiensk konst, bild 19. E. L-k.
♦Correns, C., dog 1933. Hans »Gesammelte
Abhandlungen zur Vererbungswissenschaft»
utkommo 1924.
*Corriere Della Sera, 11, som under Luigi
Albertinis ledning nådde en uppl. av 700,000
ex., har f. n. blott omkr. 300.000 — alla
italienska tidningar ha minskade uppl. Spridd
över hela Italien och långt utanför dess
gränser, samlar C. fortfarande landets bästa
journalister och räknar f. ö. som medarb. Italiens
främsta författare, konsthistoriker och
arkeologer. — Den opolitiska söndagsbilagan
Domenica del Corriere (1899 ff.) representerar
alltjämt Italiens största publicistiska
framgång; den utkommer i en uppl. av drygt en
mill. ex. G. B-h.
Corrfnth, Curt, tysk författare (f. 1894),
har skrivit dikter, romaner (»Potsdamer
Platz», 1918, »Triele», 1919, »Grauen», 1929,
m. fl.), som äro utmanande sensuella, och
dramer, »Trojaner» (1929), »Die Parzelle» (1931),
»Der Smaragdring» (1932), »Mann und
Vater-land» (s. å.) m. fl. R-n B.
Corrode’ntia, se S t ö v s 1 ä n d o r.
Corti [kå’r-], Egon Cäsar, österrikisk
historiker (f. 1886). Har utgivit en rad
populärt skrivna verk, bl. a. om Alexander
av Battenberg (1920), Leopold I av Belgien
(1922), Maximilian och Charlotta av Mexiko
(2 bd, 1924), släkten Rothschild (2 dir, 1927—
28; sv. övers. 1928, 1930), tobaksrökningens
historia (»Die trockene Trunkenheit», 1930),
F. Blanc (1932) och kejsarinnan Elisabet av
Österrike (1934). A. A-t.
♦Cortina d’Ampezzo är numera en av de it.
Alpernas mest besökta turistorter och
vinter-sportplatser; 4,520 inv. (1931; som kommun).
Cortine’tta, se pl. R h i z o p o d a.
Cortot [kårtå’], Alfred, fransk pianist,
dirigent och musikskriftställare (f. 1877).
Studerade piano för L. Diémer vid
Pariskonserva-toriet och var från 1907 i flera år lärare för en
högre pianoklass där.
Numera ägnar sig C.
huvudsaki. åt
konser-terande, och på
europeiska och
amerikanska turnéer (Sthlm f.
ggn 1931) har han
genom sin fördjupade
och förfinade
tolk-ningskonst, som
ägnas såväl tysk
romantik och Chopin
som Debussy, Ravel
m. fl., vunnit namn
som en av sitt lands bästa pianister. Tills,
m. J. Thibaud och P. Casals är han
medlem av en efter de tre konstnärerna
benämnd trio. Som dirigent har C.
framträtt vid både Wagnerföreställningar och
konserter. Sina förut delvis i Revue Musicale
publicerade studier över nyare fransk
pianomusik har han samlat i »La musique
fran-eaise de piano» (2 bd, 1930—32). Han har
även författat det pianopedagogiska verket
»Principes rationnels de la technique
pia-nistique» (1928) och utgivit studieuppl. av
Chopinverk. C. anges som författare till »Cours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
