- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 21. Supplement. A - Eötvös /
1001-1002

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Diez, E. - Differdange - Differentiallampa - Differentialvoltmeter - Difflugia - *Diffraktion - Diffusionskoefficient - Diffusionspump - *Digerdöden - Di Giacomo, Salvatore - *Digivning - Dijodtyrosin - *Diklordietylsulfid - *Dikningsförmän - Dikrotism - *Diktatur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1001

Diez—Diktatur

1002

*Diez, E., blev prof, vid Bryn Mawr college
i Pennsylvania, U. S. A., 1926, vid Western
reserve university i Cleveland, Ohio, 1930 och
är sedan 1933 åter prof, vid Bryn Mawr
college.

Differdange [-färdä’$], ty. Differdingen, stad
i s. v. delen av storhertigdömet Luxemburg;
17,640 inv. (1930). Järngruvor, stora
järn-och stålverk.

Differentiällampa, elektrisk båglampa med
automatisk reglering av ljusbågens längd,
baserad på två varandra mekaniskt
motverkande magnetspolar, av vilka den ena, som
genomflytes av ljusbågsströmmen, strävar att
avlägsna elektroderna från varandra, medan
den andra, som är ansluten till ljusbågens
spänning, strävar att förkorta avståndet
mellan elektroderna. F. D-n.

Differentiälvoltmeter, se Elektriska
mätinstrument, suppl.

Difflügia, se R h i z o p o d a, sp. 733.

♦Diffraktion. Enl. vågmekaniken (se d. o.)
har ej blott ljuset utan även materien
vågnatur och uppvisar därför
diffraktionsfeno-men. Mest känd och praktiskt viktig är d.
av elektronstrålar (se bl. a. Atom, suppl.,
sp. 318, och Elektron, suppl.). Sv. B-r.

Diffusiönskoefficient. Diffusionens (se d. o.
2) transportförmåga är direkt proportionell
mot diffusionsvägens bredd (tvärsnittet) och
mot gradienten (koncentrationsfallets
branthet). Proportionalitetsfaktorn kallas d. och
anger den mängd, som per tidsenhet
diffun-derar genom enhetsytan av tvärsnittet, om
koncentrationsfallet (ändringen av mängden
per volymenhet) per längdenhet är 1. Om
enheterna sek. och cm användas, utgör d. vid
diffusion i gaser vanl. någon eller några
tiondedelar. Vid diffusion i vätskor är d:s
storleksordning 10,000 ggr mindre. Där en
ut-luftning tar sekunder, tar alltså en
urvattning timmar eller dygn. Skillnaden är av
vikt för många biologiska frågor. L.-G. R-ll.

Diffusiönspump, se Luftpump, sp. 276.

•Digerdöden. Litt.: O. T. Hult, »Pesten i
Sverige 1710» (i Hygienisk Tidskr. 1916);
O. A. Johnsen, »Noregsväldets undergång»
(1924); A. B. Larsen i norsk Hist. Tidsskr.,
bd 28, 1929; Anna Campbell, »The black death
and men of learning» (1931); N. Ahnlund, »I
den stora folkminskningens spår» (i
Vintergatan 1933). B. H-d.

Di Giacomo [-d^a’kåmå], Salvatore,
italiensk skald (1860—1934), Italiens störste
lyriker under årtiondena omkring
sekelskiftet. Lidelsefullt fäst vid sin hemstad,
Neapel, hämtar D. sina motiv därifrån och
använder i bunden form uteslutande dess
dialekt. Hans canzoner kännetecknas av
formfulländad och självklar enkelhet. Hymnen
till månljuset över golfen (»Quanno sponta la
luna a Marechiare») har blivit
neapolitanernas folksång. Lyriker är D. även i sina
noveller från Neapel och sina på dessa byggda
dramer, ss. »O mese mariano, A’ San
Fran

cisco» (1909) och »Assunta Spina» (1910).
D:s lyrik har utgivits av B. Croce och F.
Gaeta under titeln »Poesie» (4:e uppl. 1927),
novellerna under titeln »Novelle napolitane»
(1914) med förord av B. Croce; dramerna äro
samlade i »Teatro» (2 bd, 1920). Som
bibliotekarie vid nationalbibl. i Neapel utförde D.
undersökningar särskilt om neapolitanskt
1700-tal. — Litt.: K. Vossler, »S. D.» (1908);
F. Gaeta, »S. D.» (1911); L. Russo, »S. D.»
(1921). G. B-h.

♦Digivning (hos djur). Råmjölkens stora
betydelse för de nyfödda ungarnas tillväxt
och hälsa har fått sin förklaring bl. a. genom
påvisandet, att immunkroppar hos idisslare
och hästar icke under fosterutvecklingen
överföras från modern till fostret. Många
bakterier, som hos de vuxna djuren icke äro
patogena på grund av att immunitet
förvärvats, äro utpräglat patogena hos föl och
kalvar, som icke dia modern eller på annat sätt
erhålla råmjölk. Råmjölkens halt av
immunkroppar är flera gånger högre än halten
därav i moderns blodserum, och dessa
immunkroppar kunna under de första dagarna av ungens
liv passera genom fodersmältningskanalens
väggar in i blodet. Härigenom överföres
moderns immunitet på ungen.

Erfarenheten har visat, att det är förenat
med mycket stora svårigheter att föda upp
föl och kalvar utan råmjölk. Ungens
upptagande av råmjölken behöver dock icke
nödvändigtvis ske genom diande, även om detta
är det naturligaste och bästa sättet. Vid
di-ande blir mjölken efter koagulerandet mera
finfördelad i ungens magsäck, än om mjölken
drickes ur spann. Det har även visat sig, att
juvertömningen sker fullständigare, då ungen
diar, än genom mjölkning. I. J-n.

Dijodtyrosln, ett ur sköldkörteln framställt
ämne, utgörande tyrosin (se d. o.) med två
väteatomer substituerade av jod. D:s verkan
synes delvis vara rakt motsatt thyroxinets (se
d. o.), varför man tänkt sig, att d. skulle ha
en regulatorisk uppgift gentemot detta. Ljd.

♦Diklordietylsulfid, se även Giftgaser,
sp. 654.

♦Dikningsförmän. Staten lämnar nu bidrag
efter särskilda grunder för avlöning av d.

Dikroti’sm, delning av pulsvågen (se Puls)
genom en inskjuten dal mellan två toppar,
t. ex. på den nedgående delen, varvid
sålunda den 2:a toppen är den lägre.
Fenomenet kännes med fingret, när man undersöker
pulsen, och kan tydligare registreras på en
skriven pulskurva; det förekommer sjukligt
förstorat dels vid vissa hjärtfel med hög
vågbildning (aortainsufficiens), dels vid
blodtryckssänkning (t. ex. feber) och är av
diagnostiskt värde. Tillg.

•Diktatur i modern mening är en
ickedemokratisk statsform, där makthavaren är
en stramt organiserad partigrupp med en
ledare (ty. der Führer, it. il duce) i spetsen.
Denne innehar mer eller mindre fullkomlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 18 19:41:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfea/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free