- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 21. Supplement. A - Eötvös /
1121-1122

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk historia - *Ekonomisk krigsberedksap - *Ekonomisk lagstiftning - Ekonomisk magisterexamen - Ekonomisk Översikt - Ekorrapor - Ekotyp - Ekregalet - *Ekshärad - *Eksjö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1121

Ekonomisk krigsberedskap—Eksjö

1122

of England» (2 bd, 1920—31; till 1700-talets
slut); J. H. Clapham, »An economic history of
modern Britain» (2 bd, 1926—32; till 1886).
Frankrike-. E. Levasseur, »Histoire des classes
ouvrières et de 1’industrie en France avant
1789» (2 bd, 1900—01) och »Histoire des
elas-ses ouvrières et de 1’industrie en France de
1789 h 1870» (2 bd, 1903—04); H. Sée,
»L’évo-lution commerciale et industrielle de la France
sous 1’ancien régime» (1925). Tyskland,-. G.
Schmoller, »Umrisse und Untersuchungen»
(1898); W. Sombart, »Die deutsche
Volks-wirtschaft im 19. Jahrhundert und im
An-fang des 20. Jahrhunderts» (7:e uppl. 1927).
U. S. A.: W. W. Jennings, »History of the
economic progress of the U. S.» (1926).
Sverige: R. Heckscher, »Sveriges ekonomiska
historia från Gustav Vasa». l:a boken (1935; för
tiden 1520—1600), och »Ekonomi och historia»
(1922); A. Montgomery, »Industrialismens
genombrott i Sverige» (1931); B. Boethius, »Ur
de stora skogarnas historia» (1917).
Nationalekonomiens historia: E. H. Thörnberg,
»Nationalekonomiens historia», I (1924; till den
klassiska riktningens slut). E. Hkr.

♦Ekonomisk krigsberedskap.
Industri-beredskapskom missionen ersattes
1 juli 1928 med rikskommissionen
för ekonomisk
försvarsbered-s k a p (se d. o., även i suppl.).

♦Ekonomisk lagstiftning. Nyare litt.: R.
Malmgren, »Riksdagen och lagstiftningen»
(1934); N. Herlitz, »Riksdagens finansmakt»
(s. å.).

Ekonomisk magisterexamen, examen från
Handelshögskolan i Stockholm, utgörande
påbyggnad på ekonomisk examen (se d. o.,
suppl.) och avsedd för personer, som ämna bli
handelslärare, ekonomiska journalister etc.

Ekonomisk översikt, av Kommerskollegium
under medverkan av Socialstyrelsen utg.
kvartalsskrift (1921 ff.). E. belyser
utvecklingen på det ekonomiska området i Sverige
och de utländska huvudländerna.

Ekorrapor, se K 1 o a p o r.

Ekotyp, grupp av närbesläktade biotyper
(se d. o.), som på en viss ståndort
utdifferen-tierats ur artpopulationen (se Ärftlighet,
sp. 1407) genom de på platsen härskande
ekologiska faktorernas sorterande och
kontrollerande inverkan. För att få en fullständig bild
av en arts mångformighet räcker det
emellertid ej att blott taga hänsyn till e. Jämte de
ekologiska faktorernas inverkan måste man räkna
med rent topografisk och avståudsisolering.
Ekotypbegreppet, som 1922 uppställdes av och
sedermera utvecklats huvudsaki. av G.
Tu-resson (se d. o., suppl.), är av stor vikt för
förståelsen av växternas anpassning till olika
lokalbetingelser och utbredning inom olika
områden samt för belysandet av arternas
variabilitet. Den moderna ärftlighetsforskningen
har i samarbete med växtförädlingen påvisat,
att en mängd arter i både natur- och
kulturtillstånd består av ett stort antal relativt

konstanta typer, som kunna isoleras och
renodlas som rena linjer eller kloner.
Kulturväxterna ha på grund av sin rikedom på olika
biotyper genom människans
kombinations-och isoleringsarbete kunnat uppdelas i en
mängd olika sorter, vilka ha var och en sitt
optimum inom ett ofta mycket snävt
begränsat klimatområde. På samma sätt ha de
ekologiska faktorerna under tidernas lopp
urskilt och isolerat olika biotypgrupper eller
raser ur den förut existerande biotypmängden
eller ur ett kombinationsmaterial, vars
omfång bestämts av det förefintliga antalet
olika biotyper. Dessa till de olika ekologiska
och edafiska förhållandena särskilt anpassade
formgrupperna kallas e. och den
vetenskapsgren, som sysslar med dessa problem,
rasekologi eller genekologi. Det har
varit möjligt att för en och samma art påvisa
ej blott skilda e. för de alpina, subalpina och
låglandsområdena utan även för
skogsområden, klippområden och sanddyner m. fl. Arter,
rika på olika biotyper, kunna anpassa sig till
snart sagt alla förhållanden, medan i detta
avseende mindre väl utrustade arter kunna
trivas blott under vissa bestämda villkor.

Litt.: G. Turesson, »The genotypical
re-sponse of the plant species to the habitat»
(i Hereditas 1922), »The scope and importance
of genecology» (ibid. 1923), »The plant
species in relation to habitat and climate» (ibid.
1925) och »Die Bedeutung der Rassenökologie
für die Systematik und Geographie der
Pflan-zen» (i Repertorium Specierum Novarum Regni
Vegetabilis, bd 41, 1926). G. N.-L.

Ekregalet, en på 1500-talet i sjöförsvarets
intresse utbildad rätt för kronan till ek,
växande även på mark, som ej tillhörde kronan
(jfr G r u n d r e g a 1 e n). E., som icke gällt
på frälsejord, avvecklades för skattejord
under enskild äganderätt under 1800-talet och
upphörde för häradsallmänningarnas del 1
juli 1935 (se Allmänning, suppl.). Genom
förordn. 7 dec. 1934 har stadgats, att e. skall
med avseende på boställen, som avses i
ecklesiastik boställsordning 1932 § 1, upphöra
att gälla betr, ett vart sådant boställe den
dag skogshushållningsplan, fastställd av
stifts-nämnden närmast efter förordningens
ikraftträdande, blir tillämplig för bostället. E., som
på grund av särskilda förhållanden ej gäller
biskopsboställen, kvarstår i huvudsak blott
för klockar- samt domkyrkosysslomans- och
läroverkslärarboställen, som ej inköpts av
menighet eller donerats av enskild för
ändamålet, samt för fastigheter under stadgad
åborätt (se d. o.). Schg.

♦Ekshärad. Genom gränsreglering 1929 har
arealen minskats till 889,88 km2, därav 38,44
km2 åker (1932). 389,89 km2 skogsmark och
10,01 km2 åker tillhöra Uddeholms a.-b. I E.
finns hembygdsmuseum.

*Eksjö har efter inkorporering 1931 av
några mindre områden en areal av 2,196 har,
därav 1,804 har land (244,3 har inom stads-

XXI. 36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 18 19:41:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfea/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free