Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekvipartitionsprincipen - Elakartad katarralfeber - *Elander, K. V. G. - Elander, Rudolf - *Elanto - Elasmosaurus - Elaterer - Elâziz - *Elba - *Elbe - *Elberfeld - *Elberling, R. E. - *Elbing - Elbogen, Ismar - *Elche - *Eld - *Eldbegängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Elakartad katarralfeber—Eldbegängelse
1130
är av utomordentlig betydelse bl. a. för
kine-tiska gasteorien. En följdsats av e. är
Du-long-Petits lag, att alla grundämnens
atomvärme (se d. o.) har samma värde, 6,4. Om
partiklarna, ss. atomerna i fasta kroppar,
äro kvasielastiskt bundna till vissa
jämviktslägen, upphör e. och därmed även
Dulong-Petits lag att gälla, så snart uttrycket 1/2 kT
ej är mycket större än det minsta
energibelopp, hv (h = Plancks konstant, j, =
sväng-ningstal), varmed partiklarnas
svängnings-energi enl. kvantumteorien kan ändra sig Jfr
Kvantumstatistik, suppl. Sv. B-r.
Elakartad katarralfeber, veter., se
Katarralfeber, suppl.
♦Eländer, K. V. G., dog 1930 30/4.
Eländer, Rudolf, historiker (f. 1880 24/s).
Blev fil. dr i Göteborg 1909 och lektor i
Stockholm 1919. E:s tidigare produktion
rörde geografiska och etnologiska problem
(»The chief of the indian elan in
North-Ame-rica», 1909; akad. avh.; »Jorden och dess liv
under naturkrafternas inflytande», 1921).
Senare har han ägnat en lång rad arbeten åt
att belysa Sveriges historia under Erik XIV:s
regering. Bland dessa må nämnas
»Sturemor-dens gåta» (1928), »Herr Sten. Studier i Erik
XIV :s historia» (1932) och »Stämplingar mot
Erik XIV» (2 bd, 1934—35). I. A.
♦Elanto hade 31 dec. 1934 48,173 medl.;
omsättningen uppgick 1934 till 288 mill. fmk.
E. har numera även egen förpackningsanstalt
och läskedrycksfabrik; kafferosteriet har
upphört. Tillv.-värdet i egna
produktionsinrätt-ningar uppgick 1934 till 90 mill. fmk. O.Brn.
Elasmosåu’rus, se Plesiosaurier.
Elatèrer, se Fräkenväxter, sp. 1251,
och Levermossor, sp. 1069.
Elåziz [elazi’z], vilajet i Turkiet, vid övre
Eufrat; 17,813 km2, 213,777 inv. (1927);
huvudstad: Charput (se d. o.), numera off.
kallat E.
*Elba. Om Napoleon på E. se C. Giachetti,
»I giorni dell’ E. (1814—1815)» (1933).
♦Elbe. I övre loppet utföras omfattande
regleringsarbeten på sträckan Neratovice—
Pardubice, f. n. fullbordade till Kolfn.
♦Elberfeld sammanslogs 1929 med Barmen
till en ny stadsbildning, som sedan 1930
kallas Wuppertål (se d. o.).
♦Elberling, R. E., dog 1927.
*Elbing. Jfr E. Wendt, »Det svenska
li-centväsendet i Preussen 1627—1635» (1933;
akad. avh.).
E’lbogen [-bågon], I s m a r, judisk lärd (f.
1874), prof, i Berlin. E. är en av den moderna
judendomens främsta förtroendemän och
utmärkt kännare av den judiska gudstjänsten
och dess liturgi (»Der jüdische Gottesdienst in
seiner geschichtlichen Entwicklung», 1913; 3 :e
uppl. 1923—31). Han redigerar bl. a. den
monumentala »Encyclopædia judaica» (1928
ff.). På sv. finnes »Judarnas historia»
(1922). A. Fr.
♦Elche, se även Spanien, bild 7.
♦Eld. 2. Beroende på avsikten med e.
skiljes mellan störande, nedhållande
(då målet skall tvingas till overksamhet) och
nedkämpande e. (då målet skall sättas
ur stridbart skick eller förstöras).
Spärreld lägges mot visst område, som fienden
skall hindras passera. Stormeld är den
häftiga e., som föregår ett anfall för att
bereda väg för infanteriets framryckning.
Den intensiva e., som ofta i form av stormeld
förekom under världskriget, har populärt
benämnts t r u m e 1 d. R. A.
♦Eldbegängelse. På senare år har e.
alltmera slagit igenom i Sverige, och både
borgerliga och kyrkliga myndigheter ha anslagit
medel till nya krematorier. Dylika finnas nu
på följ, orter: Stockholm (Norra krematoriet,
1909, och Sandsborgskrematoriet, 1931),
Göteborg (1890), Örebro (1921), Hälsingborg (1928),
Luleå (1930), Vänersborg (1931), Malmö (1932),
Sundsvall (s. å.), Kiruna (1933), Eskilstuna
(1934), Sandviken (1935) och Gudmundrå (s.å.).
Dessutom föreligga beslut om uppförande av
krematorier i Norrköping, Karlshamn,
Skövde, Kalmar, Vetlanda, Västanfors och
Linköping.
Antalet e. vid Sveriges krematorier har
ständigt stigit, från 455 1927 till 2,309 1934.
Inalles ha i Sverige sedan e:s införande 1887
t. o. m. 31 dec. 1934 utförts 14,440 e.
Urnlundar ha under de senaste åren anlagts
på skilda orter, och nu finnes ett 30-tal.
Ko-lumbarier finnas i krematorierna i Stockholm
(Norra krematoriet), Örebro, Hälsingborg,
Luleå, Kiruna samt i Gustav-Vasakyrkan i
Stockholm, på Stockholms n.
begravningsplats, i Täby (uppf. av stiftelsen Höstsol)
och på kyrkogården i Sundsvall.
Lokalavd. av Svenska
eldbegängelseför-eningen, som f. n. räknar omkr. 27,000 medl.,
finnas nu på omkr. 90 orter.’ Omkr. 40
un-deravd., kretsar, finnas på mindre orter. 1931
stiftades en dotterförening till Svenska
eld-begängelseföreningen, Svenska
eldbegängelse-försäkringskassan (se d. o., suppl.). Den
svenska eldbegängelserörelsens organ är
månadstidskriften Ignis (gr. 1929).
Till ansökan om e. fogas numera antingen
en förklaring av minst två av den avlidnes
närmaste anhöriga eller av dem, som eljest
stodo den avlidne nära, att han icke, såvitt de
ha sig bekant, i livstiden uttalat bestämd
önskan om begravning utan e., eller ock
intyg om att den avlidne under livstiden
förordnat om e. efter döden, uttalat bestämd
önskan om e. eller ock intyg, att hap vid
dödsfallet på grund av egen anmälan var
medlem av eldbegängelseföreningen.
Ansökningen skall numera inges till
polismyndigheterna på den ort, där dödsfallet skett.
Antalet e. var 1934 vid Norges 5
krematorier 1,681 (inalles från e:s införande i landet
18,561), i Danmark, som nu har 14
krematorier. 2,941 (inalles sedan 1893 25,319), vid
Finlands krematorium i Helsingfors 280 (in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
