Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektronoptik - Elektronrör - Elektronspin - Elektronstrålar - Elektronvolt - Elektrotekniska fackskolan - *Elektroterapi - Elektrovärmeinstitut - Elementarförsäkring - Elementförvandling - Elena - *Eleonora (av Akvitanien) - Elert, Werner - *Elevator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1205
Elektronrör-—Elevator
1206
små hål. Liksom det vanliga mikroskopet
består av objektiv och okular, består
elektronmikroskopet av två elektriska el.
magnetiska linser, uppställda med gemensam axel
på lämpligt inbördes avstånd. För ej
»självlysande» objekt har man även en
motsvarighet till kondensorn i en strömspole, använd
för att koncentrera katodstrålar på objektet.
Med elektronmikroskop uppnår man vid
lämpliga objekt förstoringar, jämförliga med
el. bättre än med de bästa ljusmikroskop. På
grund av elektronvågornas korta våglängd
(jfr Vågmekanik) sättes gränsen för
upplösningsförmågan ej som vid
ljusmikroskop av diffraktionen utan av oundvikliga
avbildningsfel. Den praktiska användningen
av elektronmikroskopet har huvudsaki.
varit undersökning av processerna på ytan av
oxidkatoder o. a. glödkatoder. Elektriska
och magnetiska linser nyttjas även där det
ej fordras likformig avbildning utan endast
koncentration av ett strålknippe för att få
minsta möjliga ljusfläck på en
fluorescens-skärm, t. ex. i katodstrålsoscillografer. Sv.B-r.
Elektronrör [-trå’n-], urladdningsrör, i vilka
strömmens transport förmedlas av elektroner
från en glödkatod. E:s viktigaste
användningar äro i radiotekniken (se d. o., även i
suppl.), som likriktare (se Elektriska
strömriktare, suppl.) och som
röntgenrör (se Röntgenstrålning, även i
suppl.). Likriktarrör för små effekter
(radiomottagare m. m.) utföras med glödkatod och
1—2 anoder i en liten glaskolv; stundom
nyttjas någon gasfyllning för att minska
spänningsfallet i e. Inom röntgentekniken
användas som likriktare större e. med endast
en anod, vilken kan helt omge glödkatoden
och i kanten vara fastsmält med rörets
glasdel. Se Röntgenstrålning, bild
15—16. Även här ha nyligen gasfyllda e.
konstruerats. Sv. B-r.
Elektronspin [-trä’n-], elektronens
egenskap att ha ett magnetiskt moment och ett
mekaniskt impulsmoment. Se Atom, suppl.,
sp. 315.
Elektronstrålar [-trä’n-], strålar av
elektroner. Snabba sådana kallas vanl. katodstrålar
(se d. o., även i suppl.). Se även
Elektronoptik, suppl.
Elektronvolt [-trå’n-] (eV), den energi, som
en elektron el. annan partikel med en
ele-mentarladdning får vid genomlöpande av ett
potentialfall om 1 V. 1 eV = 1,59 •10’12 erg,
1,000 eV =. 1 elektronkilovolt (ekV), 1 mill.
eV = 1 elektronmegavolt (eMV, även kallad
megaelektronvolt, MeV). Sv. B-r.
Elektrotekniska fackskolan, se Statens
elektrotekniska fackskola, suppl.
*Elektroterapi är fortfarande i mycket
ringa utsträckning, frånsett
röntgenbehandlingen, använd i medicinen i jämförelse med
elektricitetens oerhört snabba erövring av
teknik, industri och trafik. Faradisk och
gal-Vanisk ström vid förlamningar och
smärt
tillstånd, hög- och lågfrekvensapparater vid
vasomotoriska och reumatiska åkommor äro
klassiska inventarier, som vänta på moderna
efterträdare. Elektrotermiska effekten
utnyttjas dels i kirurgien (galvanopunktur,
ful-guration, se d. o., suppl.), dels i
värmeapparater, som fått mycket stor utbredning,
värmeplattor, diatermi (se
Värmebehandling; »vävnadsuppvärmning»). Se även
Ljusbehandling. Tillg.
Elektrovärmeinstitut. Under världskriget
trädde elektrovärmeteknikens betydelse
särskilt för kolfattiga men vattenkraftrika
länder, ej minst för Sverige, starkt i dagen. För
den nya elektrovärmeindustrien måste man då
genom laboratoriemässigt forskningsarbete
skaffa pålitligt underlag för beräkning och
konstruktion av elektriska
värmeanläggningar, hushållsapparater, ångpannor och ugnar
för olika ändamål samt utarbeta lämpliga
provningsmetoder och kvalitetsföreskrifter
för standardartiklar. Ett institut med detta
arbetsprogram bildades 1923 i Stockholm av
O. Stålhane. Dess verksamhet har sedermera
utvidgats till att omfatta forskning och
rådgivning även på andra för industrien viktiga
områden. Med detta e. som förebild ha
liknande institutioner grundats i bl. a.
Tyskland (Hannover) och Nederländerna
(Maastricht). O. S-e.
Elementärförsäkring, r vidsträckt
bemärkelse försäkring mot de ekonomiska riskerna
av alla slag av naturtilldragelser, till vilka
då bruka räknas även sådana händelser, som
omfattas av brand-, transport-,
hagelskade-och kreatursförsäkring, i inskränkt (och
vanligare) bemärkelse en enhetsförsäkring mot
skador till följd av sällsyntare
naturkatastrofer (ss. jordbävning, snö- och bergskred,
översvämning) och vissa naturföreteelser (ss.
storm, regn, frost). E. har hittills huvudsaki.
praktiserats i Schweiz. Begreppet är sällsynt
i svensk försäkringsterminologi. T. v. P.
Elementförvandling, se
Kärnreaktioner, suppl.
Elena [äTena], drottning av Italien, se V i
k-tor Emanuel III.
*Eleonora av Akvitanien. Jfr fr. monogr.
av F. V. Magne (1931).
Elert, Werner, tysk teolog (f. 1885), sedan
1923 prof, i systematisk och historisk teologi
i Erlangen. E. är utpräglad företrädare för
nylutherdomen. Han har framhållit
betydelsen av diastasen, d. v. s. den teologiska
metod, som i motsats mot syntesen mellan
kristendom och kultur markerar »distansen
mellan kristendom och icke-kristendom».
Viktigare teol. skr.: »Der Kampf um das
Christentum» (1921), »Die Lehre des
Luther-tums im Abriss» (1924; 2:a uppl. 1926)
och »Morphologie des Luthertums» (2 bd,
1931—32). Hj-rLth.
*Elevator, lantbr., huvudsaki. benämning
på ett slags skraptransportör, använd för
borttransport av halm (halmelevator)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
