Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektronböjning, Elektroninterferens - Elektronmikroskop - Elektronoptik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Elektronböjning—Elektronoptik
1204
Interferensbild, uppkommen vid genomstrålning med
elektroner av ytterligo tunn grafitkristall.
Elektronböjning [-trä’n-],
Elektroninter-ferens, i rörelse stadda elektroners
böjnings-(interferens-)fenomen, analoga med
elektromagnetiska vågors, t. ex. ljusets. E. har
hu-vudsakl. studerats vid katodstrålars
växelverkan med kristallgitter eller gasmolekyler
och äger betydelse vid undersökning av
ytterligt tunna hinnor, t. ex. oxidskikt, vid
kris-callstrukturbestämningar samt vid
bestämningar av gasmolekylers dimensioner. E.
förutsades på teoretisk väg av L. de Broglie
1924. Det första experimentella påvisandet
av e. gjordes 1927 av O. Davisson och L. H.
Germer. G. A-ff.
Elektronmikroskop [trä’n-], se
Elektronoptik, nedan.
Elektronoptik [-trä’n-], den med ljusoptiken
analoga läran om elektronstrålar (se d. o.,
suppl.); e. i utvidgad mening behandlar även
andra slag av korpuskularstrålning, ss.
kanalstrålar, för vilka i huvudsak samma
lagar gälla. E. behandlar sålunda Brauns rör
el. katodstrålsoscillografen (se O s c i 11
o-g r a f, suppl.) och masspektrografen (se d. o.
och M a s s p e k t roskopi, suppl.) m. m.
En viktig gren av e. är läran om metoder
för avbildning med hjälp av elektronstrålar.
Efter förarbeten av H. Busch ha metoder
härför utbildats till hög fulländning av E.
Brüche m. fl. Huvudintresset har riktats på
konstruktionen av
elektronmikroskop, instrument, analoga med vanliga
mikroskop men arbetande med
elektronstrålar i st. f. ljus. De undersökta objekten böra
därför antingen belysas med katodstrålar el.
bringas att utsända elektroner genom
belysning med ljus el. upphettning (glödkatoder).
Såväl objektet som hela instrumentet måste
vara inneslutet i en vakuumbehållare.
Bilden uppfångas vanl. på en fluorescensskärm
och iakttages el. fotograferas utifrån; man
Bild 1. Elektronmikroskopisk bild av glödkatod av
nickel (mosaikbild, sammansatt av 13 fotografier). De
särskilda nickelkristallernas olika emission gör, att de
synas olika ljusa. Förstoring 20 ggr.
kan även uppfånga den direkt på en i
vakuumbehållaren införd fotografisk plåt.
Såväl magnetiska som elektriska linser
användas. De förra bestå av en
strömgenom-fluten spole, omgivande el. införd i
urladd-ningsröret. Det kan visas, att elektroner,
som utgå från en punkt nära spolens
geometriska axel, påverkas så av magnetfältet,
att de återförenas i en punkt bortom spolen,
»bildpunkten». Föremålets och bildens
avstånd till linsen följa approximativt den
vanliga linsformeln, 1/a + 1/å = 1//; härigenom
blir linsens brännvidd definierad. Den kan
lätt varieras inom vida gränser, genom att
strömstyrkan genom spolen varieras.
Särskilt små brännvidder (ett par mm) uppnås
med helt små spolar, kapslade med järn så
när som på en smal springa, varigenom det
magnetiska fältet blir sammanträngt på en
kort sträcka. Elektriska linser bestå av en
el. vanl. flera bländare med cirkulära hål,
anordnade efter varandra med gemensam
axel. Andra typer, som ha prövats, ge sämre
bilder. Här råda motsv. lagar. Brännvidden
kan varieras med hjälp av bländarnas
elektriska spänning. För att få små brännvidder
(ned till 1 mm) måste man ha bländare med
Bild 2. Magnetiskt elektronmikroskop för måttliga
förstoringar. Längst t. h. i bakgrunden glödkatod,
därefter mikroskoptuben, omgiven av objektiv- och
okularspole, t. v. avslutad av fluorescensskärm. Längst
t. v. kameran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
