Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Estland - Förbindelser med Sverige - Historia - Litteraturanvisningar - *Estlander, A. G. - *Estlander, B. R. - *Estlander, C. G. - *Estlander, E. H. - *Estlandssvenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1263
Estlander—Estlandssvenskar
1264
gr. 1931, vilket utger en årsbok,
Svio-Esto-nica (1934 ff.). I Stockholm finnes en
svenskestnisk förening, gr. 1924. Se även
Baltiska institutet, suppl. — Svenske
ministern i Riga är även ackrediterad i
Reval, där det finns en avd. av beskickningen.
E. har i Stockholm en minister, även
ackrediterad i Köpenhamn och Oslo. På senaste
år ha många svenskar besökt E:s badorter
(1935 omkr. 2,300 pers.). A. A-t.
Historia. Sedan kommunistkuppen 1 dec.
1924 misslyckats, har kommunisternas
inflytande i E. starkt gått tillbaka och torde f. n.
vara täml. obetydligt. Det socialdemokratiska
partiet förenades 1925 med de självständiga
socialisterna till det estniska socialistiska
arbetarpartiet, som blev det näst största
partiet. Utvecklingen har medfört ett ständigt
ökat inflytande för högerfraktionerna. Vid
valen 1932 fingo dessa 39,8 % av avgivna
röster. S. å. minskades partisplittringen i
riksdagen genom att de båda högerfraktionerna
förenades till ett parti, som blev riksdagens
största, medan folkpartiet, kristliga
folkpartiet och husägarnas parti uppgingo i
nationella centerpartiet. Detta försök att råda bot
på den parlamentariska urartning, som
kännetecknat E:s politiska liv under 1920-talet
och som orsakat, att regeringarna avlöst
varandra med mycket korta mellanrum, kunde ej
rädda parlamentarismen i E. Redan tidigt
under 1920-talet framträdde
antiparlamenta-riska strömningar. Krav på
författningsändring restes. En första framgång vanns 1929,
då riksäldstens befogenheter ökades. Ett
förslag om införande av presidentinstitutionen
förkastades vid folkomröstningen aug. 1932
med knapp majoritet (50,8 %). Det s. k.
frihetskämparnas parti, delvis organiserat
efter fascistiskt mönster, lyckades få till stånd
en ny folkomröstning i författningsfrågan
juni 1933, varvid denna ånyo föll med 2/3
majoritet för avslag. Vid en tredje
folkomröstning 14—16 okt. s. å. fick emellertid
frihetskämparnas parti nära 3/4 majoritet för sitt
förslag. Till följd härav antogs en rad
författningsändringar (se ovan, Författning).
Med stöd av den nya författningens rätt för
riksäldsten att utfärda dekret proklamerade
12 mars 1934 dåv. premiärministern och t. f.
riksäldsten, Konstantin Päts,
undantagstillstånd i hela E. Åtgärden var riktad mot
frihetskämparnas parti, vars idéer och snabbt
växande inflytande ansågos vådliga för E :s
säkerhet och inre lugn. Valen av riksäldste
och riksdag uppskötos enl. dekret 13 april
s. å. Päts’ i viss mån diktatoriska styrelse
stödes i främsta rummet av Johan Laidoner
som överbefälhavare för armén och av Kaarel
Eenpolu som inrikesminister. I mars 1935
förklarades de hittillsvarande partierna
upplösta. I stället har den s. k. fosterländska
fronten skapats, vilken avser att samla alla
element, som vilja aktivt medverka vid
uppbyggandet av ett nytt samhällsskick. Päts
har därvid proklamerat de moderna idéerna
om den korporativa staten som normgivande.
Den närmaste förebilden för den planerade
nya författningen torde den i mars 1935
antagna polska författningen vara.
E:s utrikespolitik har sedan 1924
karakteriserats av strävandena att få till stånd en
allt intimare samverkan med Lettland och
Litauen. Sedan 1923 finns en defensiv allians
med Lettland. 1927 började E. och Lettland
förhandla om en tullunion, som träddé i kraft
hösten 1934. S. å. (12 sept.) undertecknades
den s. k. baltiska pakten av E., Lettland och
Litauen. Dessa stater förklarade sig vilja
utveckla det inbördes samarbetet och främja en
allt intimare entente mellan de östbaltiska
staterna. Minst två gånger om året skola de
tre staternas utrikesministrar hålla
konferens. Vilnafrågan har doek ställts utanför de
ärenden, som skola bli föremål för diskussion
på dessa konferenser. Samtidigt med denna
politik har E. försökt frigöra sig från
beroendet av stormakterna. Till östpakten har
det t. v. ställt sig avvaktande. R. Ljl.
Litteraturanvisningar. O. M. Haltenberger,
»Landeskunde von Eesti» (1926); »Det nya
E.», utg. av G. Danell m. fl. (1928); S.
Wik-berg, »E.» (1930); »E. Volk, Kultur und
Wirt-schaft», utg. av A. Pullerits (1931); J. Blees,
»Gustav II Adolf och E.» (1932); V.
Ville-court, »L’Estonie» (s. å.); II. Moora, »Die
Vorzeit E:s» (s. å.); F. Leinbock, »Die
mate-rielle Kultur der Esten» (s. å.); H. Kruus,
»Grundriss der Geschichte des estnischen
Vol-kes» (s. å.); P. Johansen, »Die Estlandliste
des Liber census Daniae» (1933);
»Biblio-theca Estoniae historica» (1933 ff.; bibliogr.);
E. Arro, »Geschichte der estnischen Musik»
(1933 ff.); årsboken Svio-Estonica (1934 ff.);
»Estonia. Population, cultural and economic
life», utg. av A. Pullerits (1935). — Om E:s
författning av 1934 se B. Skottsberg i
Stats-vet. Tidskr. 1935. A. A-t.
♦Estlander, A. G., dog 1930.
♦Estlander, B. R., dog 193 1 24/4. »Elva
årtionden ur Finlands historia» fullbordades med
bd 4—5 (1927—30). E. utgav ytterligare
en biogr. över M. A.
Castrén (1928) samt
»Från hav och hov»,
anteckningar om och
av amiral O. von
Krae-mer (avslutade av K.
Ekman, 1931). H.E.P.
♦Estlander, C. G.
Det i bd 6, sp. 1085,
införda porträttet
föreställer ej C. G. E.
utan Jakob August E.
♦Estlander, E. H.,
utgav en biogr. över V.
M. von Born (1931).
♦Estlandssvenskar. Senaste undersökningar
(1934—35) ha givit till resultat, att E:s
antal är 7,360. Av dessa leva 1,097 pers, i
stä
C. G. Nstlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
