Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Estlandssvenskar - Estlands sångarförbund - Eston - Estrup, Gammel - Esztergom - Eta - *Etappväsen - Etervågsinstrument - *Etna (vulkan) - Etna (flod) - *Etnografiska museer - *Etos - *Etrusker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Estlands sångarförbund—Etrusker
1266
derna (i Reval 658) och 6,263 i det svenska
bosättningsområdet. I Nuckö socken finnas
2,117 svenskar och i Ormsö 2,425. På Runö
är svenskarnas antal 277, på Rågöarna 341
och på Nargö 150. I Suttleps kommun bo
380 svenskar, i Kors 160, i Vippal 188 och
i Neve 25. En undersökning av E:s
bildningsnivå har visat, att Runö har det största
antalet analfabeter, i det att 4,1 % av
befolkningen över 10 år ej kunna skriva. I Ormsö
och Nuckö socknar äro motsv. procenttal 3,1
och 0.9. Som jämförelse må nämnas, att den
genomsnittliga analfabetprocenten i distr.
Lääne (Wiek), dit det svenska
bosättningsområdet hör, är 1,9. Den svenska folkhögskolan
i Birkas åtnjuter sedan 1925 statsanslag från
Sverige. 28 aug. 1931 invigdes i Hapsal ett
svenskt gymnasium, som till största delen
un-derhålles med privata medel från Sverige En
svensk folkskola finnes i Reval. E:s tidning
kallas sedan april 1935 Den Nya Kustbon;
utgivare är N. Blees (se d. o., suppl.).
Sammanslutning av E. är Svenska odlingens
vänner i Reval. — Litt.: Th. Wennerström,
»Svenskarna i Finland och Estland» (1931).
R. Ljl.
Estlands sångarförbund (Eesti lauljate Hit)
bildades 1920 och omfattar landets såväl
blandade körer som dam- och manskörer samt
horn- och stråkorkestrar. Förbundet, vars
anor gå tillbaka till den 1869 i Dorpat
hållna första estniska sångfesten, anordnar vart
femte år dylika fester, av vilka den senaste
ägde rum 1933 med omkr. 20,000 aktiva
deltagare. Nuv. preses och förste
förbundsdiri-gent är dir. vid musikkonservatoriet i Reval
Juhan Aavik (f. 1884). En blandad
studentkör representerade E. vid nordiska
sångfesten i Stockholm juni 1935. H. G-t.
Eston [estn], stad i Yorkshire (North
Ri-ding), n. England, 6 km ö. s. ö. om
Middles-brough; 31,142 inv. (1931). Medelpunkt för
Clevelanddistriktets järnmalmsfält; stora
masugnar och järnverk.
E’strup, G a m m e 1 E., herrgård i Randers
amt, Jylland, 20 km ö. om Randers, till 1921
fideikommiss. Huvudbyggnaden, uppförd
under 1500- och 1600-talen, är en av Danmarks
största och mest intressanta i sitt slag. Den
är sedan 1930 säte för stiftelsen Jyllands
her-regaardsmuseum och inrymmer interiörer och
föremål av konstnärligt och kulturellt värde
från jylländska herrgårdar. P. E-t.
Esztergom [ä’stärgåm], stad i Ungern, se
Gran.
Eta, telegrambyrå, se Estland, suppl.,
sp. 1260.
*Etappväsen, se även Underhåll
s-tjänst, suppl.
Etervågsinstrument, se Elektriska
musikinstrument, suppl.
♦Etna hade i nov. 1928 ett utbrott, som
visserligen var relativt svagt men dock
anställde stora skador. Lavamassorna begrovo
en mängd vingårdar och trädgårdar samt
för
störde staden Mascali (n. om Giarre) och
järnvägslinjen Catania—Messina.
Etna, flod i Norge, se Dramselven.
♦Etnografiska museer, se även Statens
etnografiska museum, suppl.
*Etos. Under senare tid har detta uttryck
kommit till vidsträckt användning vid sidan
av och ofta täml. liktydigt med »sedlighet»
eller »etik». Avsikten har då i allm. varit att
undvika med dessa andra uttryck förbundna
ensidigheter. Om ordet »sedlighet» lätt kan
framkalla antingen en mera utvärtes (jfr
»sed», bruk) eller en för snäv betraktelse, för
uttrycket »etik» tanken närmast i riktning
mot en etisk lära eller teori. I motsats
härtill skall termen e. ge uttryck åt att det är
fråga om den totala etiska livsinställningen
såsom levande kraft. Ofta får e. helt allmänt
betydelsen av livsstil eller andlig struktur
över huvud. A. Ngn.
♦Etrusker. Diskussionen om e:s ursprung
har fullföljts med största intensitet. En grupp
forskare hävdar, att e. skulle vara ett
ita-liskt folk, ev. en rest av Italiens
förindoeuro-peiska urbefolkning, medan andra vidhålla
och på olika sätt söka stödja den antika
traditionen om invandring från Mindre Asien.
På ett värdefullt sätt har förbindelsen med
tidigare italiska skeden belysts (de
etruskiska städerna äro oftast fortsatt bebyggelse på
järnålderns boplatser, så Veji, Tarquinii
[Cor-neto Tarquinia], Caere [Cervetri] o. s. v.).
Sammanfattningsvis torde man f. n. kunna
hävda, att det arkeologiska materialet fr. o.
m. 700-talet f. Kr. (då den etruskiska kulturen,
d. v. s. sannolikast invandringen, sätter in) väl
röjer ett plötsligt, starkt orientaliskt, senare
grekiskt inflytande, en ny högkultur, men
att intet i det arkeologiska materialet
bevisar, att denna högkultur berott av
invandring. Den skulle i och för sig kunna
förklaras genom kulturinflytande i samband med
handel och sjöförbindelser med det rika
me-tallandet Etrurien (Toscana; landets
metall-rikedom är givetvis det primära, antingen det
gäller handel eller immigration). Avgörande
synes endast det alltjämt (trots mycket
omtalade tydningsförsök) otolkade, med intet
annat språk tydligt sammanhängande
etruskiska språket vara. Detta tyder avgjort på
invandring; ingen annan hållbar förklaring av
dess förekomst i Italien har givits. — De
senare årens forskningar ha allt klarare belyst
de etruskiska städernas materiella blomstring
under 300-talet f. Kr. och efteråt, under den
politiska nedgångstiden, striderna med Rom
och främst under den första ostörda
fredstiden efter underkastelsen under Rom. Denna
påtagliga fredliga utveckling ger bakgrunden
till de flesta europeiska antiksamlingars
stora förråd av askurnor, sarkofager med
kor-pulenta borgerliga typer och eleganta damer,
allt härstammande från de etruskiska
städernas stora, rikt utstyrda sena kammargravar.
E. ha under denna tid följt den hellenistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
