Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filminspelning - Filmkammare - Filmofficin - Filmproducent - Filmsamfundet, Svenska - Filmstad - Filmstudio - *Filmväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Filmkammare—Filmväsen
74
fekter som snöfall och regn åstadkommas på
konstlad väg. Scener i bilar, tåg, aeroplan
o. s. v. tagas mot en mattglasskiva, där en
redan förut från tåg eller bil upptagen film
projicieras som bakgrund till de agerande.
Detta kallas backprojektion. Vid
framställning av tågolyckor, eldsvådor och
naturkatastrofer användas i stor utsträckning
miniatyrer, som genom trickfotografering ge intryck
av naturlig storlek. För att följa skådespelare
i rörelse begagnas en kamera på hjul, eller
också placeras den på en särskild vagn, som
med hissanordning eller i traverser kan
förflyttas i alla riktningar. Vid sådana
tagningar användas mikrofoner, som på galgar föras
på lämpligt avstånd från de agerande.
När filmen eller hela komplex därav
inspelats, börjar klippningen. Vanl. utför
regissören själv eller en särskilt utbildad assistent
detta arbete. Kopian av den bästa tagningen
av varje scen utväljes, och bilderna sorteras
upp för att sedan sammansättas i
överensstämmelse med manuskriptet eller
regissörens intentioner. När denna arbetskopia är
färdig, överlämnas den till laboratoriet, som
klipper negativet. Den kopia, som göres efter
det färdiga negativet, eftersynkroniseras
sedan, d. v. s. musik upptages och blandas med
originalljudet, vilket sker genom »mixing» i
särskilda apparater, varefter så många kopior
göras, som anses behövliga för marknaden.
Ovanstående uppgifter gälla f. i Sverige. I
de större producerande länderna finns en
långt större och mera specialiserad stab vid
inspelningarna. I Sverige produceras f. n. årl.
ett 30-tal långfilmer och ett stort antal
kortfilmer till fyllnadsprogram. De förra ha vanl.
en längd av 2,400 m. De största ateljéerna
äro Svensk filmindustris i Filmstaden,
Råsunda, och Europafilms i Sundbyberg. Dessa
hyras också ut till producenter, som sakna
egna ateljéer. Kostnaderna för en f. i Sverige
variera mellan 120,000 och 300,000 kr. O. E. R.
Filmkammare, en i vissa länder, Tyskland,
Italien, Frankrike, Polen, upprättad statlig
institution till filmens stöd. 1935 grundades
i Paris en internationell f., med säte i Berlin
till 1937, sedan i Paris. Den bygger på
statliga eller fackliga filmorganisationer i
anslutna länder och har till ändamål att bl. a.
arbeta för filmens höjande konstnärligt och
kulturellt, att syssla med frågor, som röra
produktionen, filmuthyrning, biografägarna
m. m., och att verka för införandet av en
ordnad filmstatistik. Patentfrågorna äro också
föremål för utredning inom kammaren.
Sverige representeras av Sveriges biograf- och
film kammare (se d. o., suppl.). — Litt.: R.
Allberg i Om Film. Svenska
Filmsamfundets Årsbok 1934. R. A-g.
Filmofficin, organisation för filminspelning.
Filmproducent, den person, som ekonomiskt
och organisatoriskt leder en filminspelning
jämte regissören, vilken svarar för den
konstnärliga sidan.
Filmsamfundet, Svenska, se Svenska
film samfundet, suppl.
Filmstad, beteckning på filmateljéer,
samlade på en plats, t. ex. Råsunda, Elstree och
Neubabelsberg.
Filmstudio, i Sverige en sammanslutning
av personer, intresserade för filmens
konstnärliga och tekniska utveckling. Förebilder
ha varit vissa utländska organisationer av
samma slag, bl. a. de engelska film societies.
F. n. finnas fyra f., Stockholms
filmstudio (gr. 1928), bestående övervägande
av filmfolk, journalister, konstnärer och
skådespelare, Lunds studenters
filmstudio (gr. 1929), endast studenter,
Stockholms studentfilmstudio (gr. 1934),
likaledes endast studenter, samt
Hälsingborgs filmstudio (gr. 1935), med
skådespelare, journalister och konstnärer. De
tre förstnämnda äro sedan 1936
sammanslutna till Svenska filmstudios’
riksförbund. Lunds studenters
filmstudio har startat en skriftserie samt
innehar Skandinaviens största filmbibliotek;
Stockholms studentfilmstudio har prövat
sina krafter på egna kortfilmer.
Verksamheten omfattar filmvisningar, föredrag,
diskussioner och studiecirklar. G. W.
*Filmväsen. De senaste årtiondena ha
betytt en väldig frammarsch för film- och
biografbranschen. F. n. äro hundratals mill. kr.
investerade i inspelningsföretag, filmpatent
och biografverksamhet. U. S. A. äro
härvidlag ledande, men även i Sverige finnas stora
kapital nedlagda i branschen. 1 jan. 1936
hade Sverige 1,450 biografer, av vilka 820 voro
huvudbiografer, d. v. s. stationära, och 630
underbiografer med mera tillfälliga
föreställningar. Stockholm hade samtidigt 79
biografer med ett sammanlagt platsantal av
35,953. 1935 utgjorde nöjesskatten i hela
landet för biograferna 3,491,717 kr., varav på
Stockholm kommo 1,302,846 kr. (omkr. 40%).
Hela den summa, som allmänheten under 1935
nedlade på biografbesök, var 33 mill. kr.
Redan tidigt försökte man framställa
ljudfilm och färgfilm. Först 1926 lyckades man i
det förra avseendet. Den första, av det
amerikanska bolaget Warner Bros, inspelade
ljudfilmen — »Don Juan» med John Barrymore
— hade premiär i aug. s. å. och den första
långfilmen med ljud, »Jazzsångaren»,
inspelad av samma bolag, i okt. 1927, båda i New
York. Tre år senare var den stumma filmen
definitivt besegrad. De första ljudfilmerna
voro fotograferade talpjäser eller re vy filmer,
och sedan följde filmoperetter. Det
musikaliska inslaget var till en början stort, men
f. n. är dialogen rikligare än någonsin förr.
Språksvårigheterna gjorde de första
talfilmernas marknad ytterst begränsad, och flera
länder, bl. a. Sverige, nödgades producera
enbart för den egna publiken. De försök
med dubbing (se d. o., suppl.), som skett
på olika håll, ha tekniskt utfallit mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
