Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Filmväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Filmväsen
76
väl. De svenska ljudfilmer, som de senaste
åren framförts utomlands, ha vanl. där
dubbats till resp, språk. — Färgfilmen är trots
aktningsvärda resultat f. n. (maj 1936) ett i
praktiken olöst problem, liksom den
stereoskopiska filmen. Se vidare Kinematograf,
suppl. Jfr även Färgfotografi, suppl.
Den tecknade filmen uppstod
under stumfilmstiden i form av
»bläckhornsfan-tasier», främst av Max Fleischer. Under
ljudfilmens genombrottsår fingo de tecknade
filmerna stor framgång, då de starkt
parodierade de första ofullgångna ljudfilmerna.
Sedan dess ha de — särskilt i Fleischers och
W. Disneys arbeten, numera även i färg —
väl hävdat sin plats på repertoaren.
Silhuettfilm, som till skillnad från
den tecknade filmen framställes med svarta,
i silhuett klippta aktörer och dekorationer,
har sedan 1923 producerats av tyskan Lotte
Reiniger, som därvid nått höga konstnärliga
resultat. Hennes mest bekanta långfilm är
»Die Abenteuer des Prinzen Achmed»
Jämsides med filmdramat, som alltjämt
utgör den huvudsakliga delen av
filmproduktionen, har journalfilmen utvecklats.
Journalbilderna hade till att börja med ingen
marknad, men publikens intresse för filmen
som nyhetsförmedlare har starkt ökats, och
de stora amerikanska journalfirmorna ha f. n.
kamerareporters stationerade över hela
världen. På många håll ha särskilda
journalfilmsbiografer öppnats. Den 1935 i Stockholm
invigda biografen Spegeln är Sveriges första
teater för journal- och kortfilm. Termen
»kortfilm» har i Sverige blivit ett
samlings-uttryck för kortare kulturfilmer (se neda.n),
personligt färgade reportage från
idrottstäv-lingar, moderna fabriker, konsthistoriska
samlingar, vetenskapliga arbeten etc.
Filmen har under senare år också fått stor
användning vid skolundervisningen, liksom
för vetenskapliga och militära ändamål.
Sverige har i Svensk filmindustris s k o 1 f i 1
m-arkiv med dess omkr. 2,800 filmer från alla
det moderna livets områden världens
rikhaltigaste skolfilmarkiv. Tysklands största
filmbolag, Ufa, bedriver sedan 1920 från bolagets
verksamhet i övrigt fristående produktion av
k u 1 t u r f i 1 m e r, d. v. s. filmer, där
huvudvikten ligger på filmens bildningsvärde men
detta gestaltats i så levande och
intresseväckande form, att filmen väl försvarar sin plats
även på den offentliga repertoaren.
Även för reklamen har filmen tagits
alltmer i anspråk, och ofta ha just härvidlag
dess möjligheter att enkelt och lättfattligt
åskådliggöra varit till stor nytta.
Amatörfilmen har utvecklats
speciellt i Amerika och England, där omfattande
amatörklubbsorganisationer uppstått. I
Sverige har intresset varit mera sporadiskt.
Till Sverige kommo de rörliga bilderna i
början av 1896, introducerades bl. a. i Malmö
sommaren s. å. såsom varietébetonade mellan-
stick på marknader och folkliga dansbanor
och blevo under utställningen sommaren 1897
mera kända i Stockholm. Framgången var
icke omedelbar, men redan kring sekelskiftet
började de första biograf teatrarna öppnas.
Malmö var härvid föregångsstaden, men inom
kort fingo Stockholm och flera andra städer
stora och dyrbart inredda lokaler, byggda
enkom för filmföreställningar.
Den första i Sverige upptagna filmen (av
sedermera hovfotograf E. Florman) var en
journalfilm, som visade Oskar II :s invigning
av Stockholmsutställningen 1897. Tidigt
gjordes filmer, som visade sång eller dans och
vid föreställningen presenterades tills, m. en
grammofonskiva med resp, sång- eller
dansmusik. Så inspelade Carl Barcklind och Emma
Meissner nummer ur »Glada änkan» (1909).
Först med Victor Sjöströms »Ingeborg
Holm» (1913) kan man dock tala om en
kvalitativt och medvetet konstnärligt inriktad
svensk filmproduktion, och det var Sjöström
och Mauritz Stiller, som gjorde svensk film
ryktbar över hela världen. Sjöströms »Terje
Vigen» (1916) inledde »storhetstiden». Året
därpå kom »Berg-Ejvind och hans hustru»,
sedan följde »Ingmarssönerna» (1918) och
några år senare Sjöströms och svensk films
kanske största verk: »Körkarlen». Samtidigt
hade Stiller (1918—24) fullbordat bl. a. »Herr
Arnes pengar», »Sången om den eldröda
blomman», »Erotikon» och »Gösta Berlings saga».
Därmed var den svenska stumfilmens
höjdpunkt nådd. Sjöström och Stiller flyttade
kort därpå sin verksamhet till Hollywood.
Vid den svenska filmproduktionens
fullständiga omläggning till ljudfilm (1929)
drogos de nationella gränserna snävare (jfr
ovan), fast enstaka filmer gjort succé
utomlands. De främsta regissörerna f. n. äro
Gustaf Molander, Gustaf Edgren, Ivar
Johansson och Per-Axel Bränner. — Verksamma
svenska inspelningsfirmor äro f. n.
aktiebolagen Svensk filmindustri (jfr d. o.), Europa
film, Svensk talfilm, Wiwefilm, Anglo film
och Irefilm.
Det blev den amerikanska
filmproduktionen, som kom att tillgodose största delen
av världens filmbehov, över den tidiga
amerikanska filmindustrien höjer sig D. W.
Griffith. Han har icke blott skapat filmens
teknik (närbilden, montaget, den rörliga
kameran, toningarna o. s. v.) utan även en stor
del av dess ideologi, och han har starkt
påverkat hela den nya generationen av amerikanska
filmregissörer. T. o. m. stumfilmens stora
nydanare och reformatorer, ryssarna
Eisen-stein och Pudovkin, ha erkänt sin skuld till
honom. Griffiths »Nationens födelse» (1914)
och »Intolerance» (1916) och kanske i ännu
högre grad »Broken blossoms» (1919), »Genom
stormen» (»Way down east», 1921) och »De
föräldralösa» (»Orphans of the storm», 1922)
äro visserligen småborgerligt patetiska alster
men på samma gång fulländade och
attrak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
