Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Finland - Försvarsväsen - Sport och idrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Finland (Sport och idrott)
94
(överste) men sorterar i militärt avseende
under befälhavaren för krigsmakten. På
Karelska näset skötes bevakningen av
tullpersonal, men längs östgränsen n. om Ladoga
är personalen militärt organiserad i 4
gräns-bevakningsavd. (motsv. bataljoner), vilka äro
fördelade på ett stort antal fältvakter och
posteringar vid gränsen samt vissa skolor
(kompanier). Personalen är dels fast anställd,
dels värnpliktig. I krig skola
gränsbevak-ningsförbanden utgöra ett första gränsskydd.
Sjöbevakningsväsendet
understöder i fred tullen vid kontrollen över
kustfarvattnen samt förfogar över ett stort antal
snabbgående bevärade motorbåtar. Det står
under befäl av en chef (kommendörkapten),
som är underställd inrikesministeriet.
Frågor rörande det
krigsindustri-ella och ekonomiska försvar
s-förberedelsearbetet handläggas fr.
o. m. 1936 ienkrigsekonomisk avd.
inom försvarsministeriet. Som rådgivande
organ fungerar ett ekonomiskt f ö
r-svarsråd.
Riksdagen har under senaste år beviljat
betydande anslag för nyanskaffningar av
materiel, bl. a. för budgetåret 1936 210
mill. fmk, vilken summa kommer att begäras
årl. under en 7-årsperiod. Anslagen komma
sannolikt framför allt att avses för armén och
flygvapnet samt för luftförsvaret. — Frågor
rörande civilbefolkningens skydd
mot flygangrepp tillmätas stor
betydelse. Två föreningar, F:s
gasvärnsorgamsa-tion och F:s luftvärnsförbund, verka i detta
syfte. C. A. E.
Sport och idrott. Bortsett från
skidlöpningen, som utövats från äldsta tider, är den
starka idrottsliga utvecklingen i F. av sent
datum. Lings lärjungar G. M. Pauli och
senare F. de Ron införde emellertid svensk
gymnastik genom en 1830 i Helsingfors gr.
gymnastik- och simskola. Denna utvecklades
sedan i gymnastikinrättningar i Åbo och vid
Helsingfors univ. men hade i konkurrens med
tyska Turnén svårt att slå igenom. 1874
gjorde prof. V. Ileikel ett försök att samarbeta
de båda systemen. Den svenska gymnastiken
stod sig dock, och ännu vid olympiska spelen
i London 1908 och Stockholm 1912 tävlade
trupper från F. i Lingsk gymnastik. Genom
inflytande från Danmark (Bukh) och
Tyskland har den manliga gymnastiken på senare
år alltmera inriktats på Turnén; sedan 1915
anordnas individuella mästerskap i fri
gymnastik, och F. har på sistone haft några av
världens främsta frigymnaster, bl. a.
världsmästaren Heikki Savolainen.
Kvinnogymna-stiken har däremot följt det svenska
systemet, dock nydanat av Elli Björkstén (se d. o.).
F. är numera en av världens främsta
sportnationer, särskilt i grenar, som fordra styrka,
energi och uthållighet. Banbrytare var prof.
I. E. Wilskman (se d. o.). De första
tävlingarna i fri idrott anordnades i början av
1880-talet. Den fria idrotten vanu snabbt
popularitet, under det första 10-talet år dock
endast i fråga om hopp och kast. Först fram
mot sekelskiftet började man på allvar ägna
sig åt löpning, där sedan de största
framgångarna vunnits. Vid olympiska spelen i
Stockholm 1912, där F. f. ggn tävlade som
fristående nation, belädes fjärde platsen;
sedan dess har F. vid alla olympiader hållit
andra platsen i fri idrott med en rad
världsstjärnor, ss. löparna H. Kohlemainen, P.
Nur-mi, V. Ritola, L Lehtinen, A. Stenroos och
V. Isohollo, hopparna V. Tuulos, I. Reinikka
och K. Kotkas, kastarna V. Järvinen, E.
Niklander, A. Taipale, V. Pörhölä, J. Myyrä och
M. Järvinen samt mångkamparna P. Yrjölä,
A. Järvinen och E. Lehtonen.
Näst fri idrott äro skidlöpning och
brottning F:s största idrottsgrenar.
Skidlöpningen har gamla anor, men moderna
tävlingar anordnades först efter 1886 under
ständigt stigande intresse. På slätbanor
dominerade F länge i den nordiska konkurrensen
med sådana storlöpare som J. Ritola, K.
Jus-sila och M. Koskenkorva. Den moderna
terrängteknikens genombrott medförde en
utjämning. T. Niku, M. Lappalainen, A.
Col-lin, V. Saarinen, S. Nurmela och K.
Heik-kinen ha varit de främsta under senare tid.
Från Ryssland infördes på 1880-talet den
grekisk-romerska brottningen; redan tidigare
fanns en primitiv inhemsk brottningssport.
Först 1891 bildades den första klubben,
Helsingfors atletklubb, som fick stor betydelse ej
minst genom polacken L. Pytlasinski,
brottningens grundläggare i F. Hans lärjunge var
C. Allén, som stabiliserade sporten och 1898
anordnade de första mästerskapen i F.
Utvecklingen gick sedan snabbt, vartill V.
Weckman kraftigt bidrog genom att 1906 och
1908 hemföra två olympiska guldmedaljer.
Under de följ, åren behärskade F. brottningen,
och först på senare år har Sverige börjat göra
det rangen stridig som världens främsta
brottarn ation. I. Tuomisto, Y. Saarela, I. Böhling,
E. Väre, O. Friman, O. Pellinen, K.
Piblaja-mäki, E. Rosenqvist, V. Kokkinen, M.
Nord-ling och E. Leino äro några av F:s stora
brottare.
Fotbollssporten är populär, men i
spelstyrka har F. ej fullt kunnat mäta sig med
sina, nordiska grannar. Till slutet av 1935 har
ett 90-tal landsmatcher spelats, av vilka 26
vunnits; mot Sverige ha spelats 23, av vilka
2 vunnits. På senare år har seriesystem
införts. Mycket populär har den av mag. Lauri
Pikhala införda bobollen — en variant av
base-ball — på kort tid blivit; mästerskap och
serier anordnas över hela landet, och denna
sport anses dessutom förträfflig som träning
för andra idrottsgrenar. Simningen är en av
de äldsta idrotterna men har utvecklats först
sedan Helsingfors erhållit en modern simhall
(1928). Bland de främsta simmarna märkas
T. Reingoldt, H. Hietanen och P. M. Tiilikai-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
