Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florman, Gustaf Fredrik Carl - Florö - *Flotation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Florö—Flotation
136
Bild 1. Malmkorn, delvis överdraget av
samlarmole-kyler. Ringen betecknar molekylens polära del, strecket
den icke polära.
suppl.). F. har alltsedan starten varit dettas
verkst. dir. 1925 tog han initiativ till en
europeisk luftfartskongress i Stockholm, i
vilken medl. av 16 europeiska stater deltogo.
Då International air traffic association (se
d. o.) 1930 i Stockholm höll sin 23 :e session,
valdes F. till dess ordf. Som aktiv flygare,
som initiativtagare till skapandet och
utvecklingen av flygförbindelserna från och till
Sverige har F. utfört ett energiskt och
framgångsrikt arbete. — Hans bror Adrian
Gustaf Eugen F., ryttmästare (f. 1889
2/3), blev fältflygare 1918, biträdde sin bror
vid startandet av a.-b. Aerotransport och var
dess v. verkst. dir. t. o. m. 1931. Han är
v. dir. i försäkringsanstalten Gothia. ö-g.
Florö, enda staden (ladested) i Sogn og
Fjordane fylke, Norge, på den lilla ön Flora
vid Brannsöy; 1,494 inv. (1930). Rikt
sill-och laxfiske; livlig fiskhandel.
*Flotation. Skumflotationen, den enda
flo-tationsmetod, som numera har praktisk
betydelse, anses enl. modern uppfattning bero
på de i vattnet uppslammade mineralkornens
förmåga att (ev. först efter kemisk
förbehandling) fastna vid luftblåsor, som på ett
eller annat sätt alstras i p u 1 p e n (det i
vatten uppslammade anrikningsgodset) och
där bringas i kontakt med mineralkornen.
På grund av sin låga spec. v. stiga
luftblå-sorna med vidhängande mineralkorn till ytan
av pulpen och bilda där ett skum, i vilket
mineralkornen samlas och tillvaratagas,
medan de korn, som ej fastna vid blåsorna,
stanna på flotationsapparatens botten,
varifrån de bortföras.
Ett minerals förmåga att flotera kan
enklast sättas i samband med dess benägenhet
att vätas. De mineral, som äro svåra att
väta, fastna lättare vid luftblåsorna. En del
mineral, som ej alls eller endast med svårig-
æild 2. Malmkorn, överdraget av oordnade
samlar-molekyler.
het kunna vätas, t. ex. sulfidmineral, kunna
i viss mån flotera i vatten direkt utan
särskilda tillsatser eller anstalter (s. k. naturlig
flotationsförmåga). Oftast måste man dock
genom tillsats av kemiska reagenser minska
eller helt borttaga mineralens vätbarhet,
innan de kunna flotera. Dylika tillsatser, som
framkalla eller förstärka mineralens
flotationsförmåga, kallas samlare. Langmuir,
Adam m. fl. forskare ha påvisat, att
samlarna endast bilda en tunn hinna (film) på
korn ytorna och att denna film endast behöver
utgöras av ett unimolekylärt lager, för att
kornen ej skola vätas. Filmen behöver
stundom ej täcka hela kornet utan endast en del
av dess yta.
För förståelsen av f. är kännedomen om
molekylbyggnaden hos tillsatsämnena av
största betydelse. Dessa molekyler äro alltid
långa och bestå av två vid varandra kemiskt
bundna delar, av vilka den ena, den polära,
visar en viss affinitet till vattenmolekylerna
(vilka själva äro polära), medan
vattenmolekylerna ej utöva någon dragningskraft på den
andra, icke polära delen. Den polära delen
visar oftast större frändskap till ytorna hos
vissa mineralkorn, t. ex. sulfidmineral o. a.
malmmineral, än till vatten, så att
molekylerna fastna vid mineralkornens ytor med
sina polära delar och de icke polära delarna
riktas utåt vattnet. De icke polära delarna
utöva också en viss dragningskraft på
varandra, och därför ställa sig molekylerna
ung. vinkelrätt mot mineralkornets yta,
såsom framgår av bild 1. En för stor tillsats
av samlarmolekyler till pulpen kan t. o. m.
medföra, att molekylernas vinkelräta
inställning till mineralkornets yta störes (se bild
2). Den oordning, som uppstår vid för stor
tillsats av samlarmolekyler, kan således
förhindra f.
Man kan även bringa vissa
samlarmolekyler att avsätta sig på ytan hes ett mineral,
vars friska yta lätt vätes av vatten. Vattnet
kan emellertid här tränga upp mellan
korn-ytan och molekylernas polära ändar, varför
attraktionen ej kan betraktas såsom fast.
Kornet skyddas således ej helt från att vätas
av vattnet. Om man nu i den fria
vattenytan inlagrar molekyler, som bestå av polära
och icke polära delar, kan man möjliggöra
eller underlätta f. av mineralkornen. De i
vattenytan inlagrade molekylerna vända sin
icke polära del uppåt och sin polära del nedåt
i vattnet. Molekylerna inställa sig vinkelrätt
mot vattenytan. Kommer ett med
samlarmolekyler klätt korn upp till ytan, hindras
det att åter falla ned genom attraktionen
mellan de icke polära delarna av å ena sidan
de molekyler, som sitta på kornet, och å
andra sidan de i övre vattenytan (se bild 3).
Vattnet erhåller genom tillsättningen av
reagenset en nedsatt ytspänning. Reagenserna
samla sig företrädesvis i den övre fria
vattenytan, vilket bevisas både experimentellt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
