Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygmotor - *Flygning - Flygpilar - *Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Flygning—Flygplan
158
så stor som vid marken. Denna
effektminskning kan motverkas på flera sätt, av vilka
det viktigaste är införandet av
förkompressor. Den kompressortyp, som hittills visat sig
lämpligast vid f., är fläktkompressorn, i
vilken ett fläkthjul roterar med stor hastighet,
intill 10 ggr vevaxelns varvtal. Med hjälp av
dylik förkompressor kan motorn avge
konstant effekt upp till omkr. 4,000 m höjd.
För-kompressorarbetet regleras av ett automatiskt
reglage, som under inverkan av trycket i
in-loppsrören till cylindrarna ändrar
förgasar-spjällets ställning. Enär den på större höjd
tillförda luften har mindre täthet än luften
nära marken och enär vidare en viss
vikts-mängd luft endast kan förbränna en viss, mot
luftmängden svarande mängd bränsle, måste
bränsletillförseln i förgasaren varieras med
flyghöjden. Detta åstadkommes genom
va-riering av trycket i förgasarens
flottörkammare, resp, genom ändring av
förgasarmun-styckenas genomströmningsarea. Ändringen
åstadkommes genom ett av föraren handhaft
s. k. höjdgasreglage eller genom ett
automatiskt reglage, som påverkas av halten
ofullständigt förbrända produkter (koloxid) i
motorns utloppsrör.
Den ökning av f:s effekt, som successivt
erhållits, har möjliggjorts dels genom
bränslen med allt högre oktanvärde (se d. o., suppl.),
dels genom allt bättre utformning av f:s
för-bränningsrum och slutligen genom ökning av
f:s varvtal. Luftpropellrarnas verkningsgrad
är emellertid beroende av propellerbladens
spetshastighet och försämras avsevärt, då
spetshastigheten närmar sig ljudets
fortplant-ningshastighet. För att
propellerverkningsgraden skall hållas vid goda värden, insättes
en reduceringsväxel mellan vevaxeln och
propelleraxeln. Om propeller med variabel
stigning se Flygplan, suppl., sp. 160.
F. för krigsflygplan ha numera i allm. en
effekt av omkr. 1,000 hkr. För uppnående av
rekordhastigheter ha f. (vattenkylda) med upp
till omkr. 3,000 hkr effekt konstruerats. —
Litt.: E. Björnsjö, »Motorlära» (1935). E. B-ö.
♦Flygning indelas i normal f. och
konstflygning, den senare allmänt benämnd
avancerad f. Normal f. omfattar för
start och landning samt förflyttning i luften
erforderliga manövrer. Avancerad f. omfattar
alla de manövrer, som äro erforderliga för
flygplans uppträdande under strid.
Avancerad f. har utvecklats alltmera. Bunt är
en »looping» framlänges, varvid flygplanet
således styres i en ögla först nedåt och sedan
uppåt. Då denna manöver är ytterst
påfrestande för personal och materiel, är den i
regel tillåten endast för särskilda fall. —
Ry gg£ !y gni ng, flygning med
flygplanets rygg-(över-)sida nedåt. — Ryggspin
el. omvänd spin (eng. inverted spin) är
en spin, under vilken till skillnad från vanlig
spin ingången sker från ryggläge och
flygplanets rygg-(över-)sida befinner sig utåt. —
Störtflygning är f. under stark
dykning; lutningsvinkel 60°—90°. —
Topproll är en roll, utförd på toppen av en
brant stigning (vid övre ändan av en
looping). — F. på stora höjder, över 5,000 m,
är möjliggjord dels genom att föraren är
utrustad med syrgasapparat, dels genom att
motorn är försedd med en luftkompressor (se
Flygmotor, ovan). Höjd flygning
kräver sålunda, att i den förtunnade luften
såväl besättning som motor erhålla extra
syre, resp. luft. F. i mörker och dimma är
möjliggjord genom härför avsedd
instrumentering (se Blindflygning, suppl.). Jfr
Stratosfärflygning, suppl. ö-g.
Flygpilar, stålpilar, vilka i början av
världskriget kommo till användning som kastvapen
från flygplan; förekomma ej, sedan
flygbomber kommit i bruk.
♦Flygplan. Som konstruktionsmaterial för
f. ha kommit till användning trä, stål och
s. k. lättmetall, särskilt duraluminium. Ofta
användas olika kombinationer av dessa
material. En länge allenarådande och alltjämt
ofta använd vingtyp är uppbyggd av två
i vingens längdriktning (f :s tvärriktning)
gående balkar, vid vilka äro fästa tvärgående
spant (spryglar), på vilka vingens inklädnad
(vingduken) fästes och vilka dels ge vingen
den ur luftmotståndssynpunkt önskvärda
profilen, dels överföra luftkraftsbelastningen på
inklädnaden till vingbalkarna. Balkarna
förstagas inbördes medelst strävor och stag och
stödjas på ett eller flera ställen genom en
ytterförstagning mellan balkar och flygkropp.
Balkarna gjordes tidigare a,lltid av trä,
numera ofta av tunnväggiga tuber av kallvalsat
kromnickelstål eller av duraluminium.
Spry-gelmaterialet växlar. Vingduken (linneväv;
sträckes och glättas genom flerfaldig
bestryk-ning eller besprutning med cellulosalack.
Holländaren Fokker införde redan under
världskriget en fribärande vingtyp av trä,
som ej kräver ytterförstagning. Vingbalkarna
äro här genomgående från den ena
vingspetsen till den andra, och det av balkar och
spryglar bildade skelettet är (helt eller
delvis) inklätt i ett vid balkar och spryglar
fastlimmat skal av kryssfaner. Fribärande vingar
kräva av hållfasthetsskäl högre balkar och
sålunda tjockare vingprofiler än
ytterförsta-gade sådana. Ehuru tjocka vingprofiler ha
större luftmotstånd än tunna, kan dock den
fribärande vingen, tack vare frånvaron av
ytterförstagning, ur motståndssynpunkt bli
gynnsammare än den ytterförstagade tunna
vingen. Tysken Junkers införde, likaledes
redan under världskriget, fribärande vingar
med skelett av duraluminiumrör och skal av
duraluminiumplåt. Under senare år ha
fribärande duralkonstruktioner fått en allt
större användning. Man frångår härvid
alltmer koncentrerade vingbalkar och ersätter
dem med ett större antal längsgående
plåtliv, som fastnitas vid plåtskalet på ett så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
