Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornminnesinventering - *Fornsjö - Fornsvenska legendariet - *Fornåsa - *Fors - *Forsa - Forsakär - *Forsbacka - *Forsberg, E. A. - Forsberg, Hans Johan Uno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Fornsjö—Forsberg, H. J. U.
200
Nedre fallet vid Försakar.
belysande kart- och bildmaterial. Sålunda
upprättas specialkartor i skalan 1 : 500 eller
1 : 1,000 över alla gravfält och
fornlämnings-områden. F., som utföres av fackmän i
samarbete med intresserade lekmän, har hittills
fått ett viktigt stöd, icke minst i ekonomiskt
hänseende, av hembygdsföreningar, städer,
bolag och privatpersoner. Emellertid torde
arbetet vara fullbordat först om ung. 40 år,
såvida man icke kan bedriva det i större
omfattning i framtiden än f. n. Allt
invente-ringsmaterial, som insamlas genom
riksantikvarieämbetet, är tillgängligt i Vitt.-akad:s
arkiv. — Litt.: O. Almgren, »Sveriges fasta
fornlämningar» (3:e uppl. 1934). K. A. G-n.
*Fornsjö. Förekomsten och utbredningen
av en f. bestämmas genom borrningar i kärr
och mossar och fastställas med tillhjälp av
dess avlagringar (insjösediment, ss. gyttja,
dy, kalkgyttja och bleke). Vattenståndet i en
f. under en viss tid utmärkes genom den
under tiden i fråga bildade kontakten mellan
sedimenten och överliggande torvslag
(limno-telmatiska kontakten). Om denna kontakt
höjer sig in mot sedimentavlagringens mitt,
har den sistnämnda avsatts under stigande
vattenstånd, i motsatt fall under sjunkande.
— Litt.: L. von Post, »Stratigraphische
Studien über einige Torfmoore in Närke» (i Geol.
Förems Förhandi., bd 31, 1909); U. Sundelin,
»Fornsjöstudier» etc. (Sveriges Geol.
Undersökning, ser. Ca, n:r 16, 1917). G. Lqt.
Fornsvenska legendariet är den svenska
medeltidslitteraturens första större
prosaverk, om man bortser från landskapslagarna.
Det är en framställning i uppbyggligt syfte
av kyrkans historia, alltifrån Johannes
Dö-paren, Jungfru Maria och Jesus över
apostlarna, kyrkofäderna och helgonen fram till
1200-talets stora helgon, Dominicus,
Fran-ciscus, Elisabet av Ungern och Petrus
Martyren. Legenderna äro i allm. hämtade ur
»Legenda aurea» av Jacobus de Voragine (se
d. o.), men för den kyrkohistoriska ram, vari
de äro infogade, har den svenske författaren
använt andra källor, latinska och tyska. F.
är sannolikt författat omkr. 1270 ehuru
bevarat först i yngre handskrifter; den äldsta
av dessa är Codex Bureanus (se C o d e x 6)
från 1350—70. Om författaren känner man
med säkerhet blott att han var en lärd och
from dominikan från Götaland. F:s språk
stämmer enligt nyare undersökningar bäst
med västlig östgötska. Detta stöder H.
Schücks antagande, att F. kommit till i
Skän-ninge, där dominikanorden hade sitt
förnämsta kloster i Sverige och där ett nunnekloster
grundades i slutet av 1200-talet. Ehuru F. i
huvudsak är én översättning, är det avfattat
i en stil, som är förvånansvärt självständig
och ännu röjer många nordiska särdrag. F.
utgavs av G. Stephens 1847—58; ny edition
förberedes. — Litt.: N. Geber i »Studier
tillägnade II. Schück» (1905); H. Schück, »Vår
förste författare» (1916); V. Jansson,
»Fornsvenska legendariet» (1934). E. W-én.
*Fornåsa ingår fr. o. m. 1 maj 1928 i F.,
Lönsås, Skeppsås och Älvestads pastorat.
*Fors, socken i Jämtlands län, tillhör fr.
o. m. 1 maj 1931 Ragunda kontrakt.
*Forsa, socken i Södermanlands län.
Socknens off. namn är enl. k. br. 22 okt. 1927
F o r s s a.
Fo’rsakär, vattenfall i Vittskövleån, på
Linderödsåsens nordöstsluttning, Degeberga
socken, Kristianstads län. Vattenfallet och
närliggande del av den kanjonartade
bäckdalen, som fridlystes 1928, ägas av Skånes
na-turskyddsfören. Se vidare O. Gertz,
»Linné-studier» (1935).
*Forsbacka har omkr. 2,400 inv. (1936). I
F. finns kapell. Bruket står genom
fabriks-spår (omkr. 3 km) i förbindelse med F. station
vid Gävle—Dala järnvägar. Sedan ytterligare
en del 1930 blivit frånsåld, omfattar
lantegendomen 736 har, därav 96 har åker. Fr.
o. m. 1929 arrenderas bruket av Fagersta
bruks a.-b.
*Forsberg, E. A., har även utgivit
»Arbetsmaskiner» (i »De tekniska vetenskaperna»,
1920) och »Investigations as to cutting speeds
for swedish materials» (Ing.-vet.-akad :sHandl.,
95, 1929).
Forsberg, Hans Johan Uno,
industrimän (f. 1882 3/i). Blev bergsingenjör 1907,
var till 1910 anställd vid Tekn. högskolans
materialprovningsanstalt och 1910—12 förste
ingenjör vid Leufstaverken. Sedan 1912 har
F. varit verksam vid a.-b. Svenska
kullagerfabriken, först som laboratoriechef, senare
som överingenjör, varvid han 1915—18 ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
