Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Fortifikationsstaben - Fort-Lamy - Fortner, Wolfgang - *Fortplantning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Fort-Lamy—Fortplantning
210
och sju officerare, samtliga tjänstgörande vid
fortifikationens huvudstation och
Arméförvaltningens fortifikationsdep. O. E. S.
Fort-Lamy [få’r-lami’], stad i Franska
Ekva-torialafrika, vid nedre Schari, till 1934
huvudstad i den s. å. upplösta kolonien Tchad;
6,100 inv. (1935), därav 111 européer.
Garnisonsort, radiotelegrafstation, flyghamn (på
den franska och den belgiska linjen till
Kongo).
Fortner [få’-], W o 1 f g a ng, tysk
tonsättare (f. 1907). Studerade för H. Grabner i
Leipzig och är sedan 1931 kompositionslärare
vid evangeliska, kyrkomusikaliska institutet
i Heidelberg. F., som är en av sitt hemlands
märkligare yngre tonsättare, har komponerat
flera körverk, ss. »Die vier marianischen
An-tiphonen» och »Eine deutsche Liedmesse»,
vidare en konsert för stråkorkester, konserter
för olika instrument, skoloperan »Cress
er-trinkt» m. m. H. G-t.
*Fortplantning. Senare forskning har
ruckat på många föreställningar om f:s natur
och betingelser. Därtill ha mest modern
genetik och nyare undersökningar av encelliga
djur och lägre växter (thallofyter) bidragit.
Särskilt hos de encelliga organismerna är det
ofta icke möjligt att skarpt särskilja
vegetativt växande från fortplantningsprocesser.
Om t. ex. en infusorie eller algcell delar sig
och dottercellerna hänga ihop, rör det sig om
tillväxt eller kolonibildning, skiljas de åt,
talar man om f. genom delning. Strängt taget
kan all f. återföras på en och samma
grundprocess, näml, cell- och kärndelning. Många
problem rörande f. höra därför intimt
samman med cellens utvecklingsmekanik (se d.
o.). De vegetativa formerna av f. (p r o p
a-g a t i o n) hos de högre växterna, t. ex. med
utlöpare, sticklingar och groddknoppar, höra
tydligt samman med vanliga tillväxtfenomen.
Hos mossor och bålväxter kunna ofta
isolerade celler eller små vävnadsfragment
utväxa till nya individ. En dylik vegetativ f.
betingas väsentligen av växternas förmåga
att r e g e n e r e r a, d. v. s. återbilda
förlorade, livsviktiga organ. De högre djuren med
sin längre genomförda arbetsfördelning och
vävnadsdifferentiering sakna motsvarigheter
härtill, men spongier, nässeldjur, många
maskar o. a. lägre evertebrater äga stor
re-generationsförmåga, som möjliggör vegetativ
f. Då svamphyfer avsnöra konidier eller
sönderfalla i o i d i e r, resp, tjockväggiga
klamydosporer, är det i regel fråga om
vegetativ f. Under samma rubrik faller t. ex.
bildningen av endosporer hos bakterier,
vil-sporer hos blågröna alger, statoblaster hos
mossdjur och gemmor hos svampdjur. Den
typiska könlösa f. hos kryptogamerna sker
med sporer, specifika fortplantningsceller
av växlande utseende, som i regel bildas i
särskilda organ, sporangier, ej sällan i
samband med en reduktionsdelning. Den
ursprungligaste och primitivaste sportypen
an
ses de nakna, med cilier självrörliga z o
o-sporerna vara, vilka förekomma hos vissa
alger och algsvampar. Landkryptogamer, ss.
ormbunkar, mossor och flertalet svampar, ha
orörliga, membranklädda sporer
(aplanospo-rer), som i regel spridas med vinden.
Inom alla djur- och växtprovinser,
undantagandes bakterier och klyvalger,
förekommer könsfortplantning; även hos de lägst
stående organismerna, flagellaterna, har en
dylik numera påvisats. Könsfortplantning kan
förlöpa på mycket olika sätt. De enda säkra
tecknen på en sådan f. äro parvisa
kärnsam-mansmältningar (karyogami), som förr
eller senare i individens utvecklingscykel
åtföljas av reduktionsdelning
(kärnfasväx-1 i n g). Vanl. möjliggöras
kärnsammansmält-ningarna genom föreningen av könsceller
eller gameter (g a m e t o g a m i), bildade i
könsorgan, gametangier. Gameterna äro
stundom lika (i so gam i), vilket
förhållande är det ursprungliga, men honceller
tendera i både växt- och djurvärlden att
omvandlas till stora, orörliga, näringsrika ägg,
medan hanceller mera konservativt bevara sin
ursprungliga organisation. F. genom
befruktade ägg (o o g a m i) har sålunda blivit
karakteristisk för alla flercelliga djur,
fanero-gamer, arkegoniater och ett stort antal
bålväxter. Hos många säck- och algsvampar
förekommer s. k. gam e t a n giogam i,
varvid könskärnornas sammansmältning sker
efter en sammanväxning av könsorganen.
Andra mycket egendomliga slag av
könsfortplantning ha på senare tid upptäckts hos
svamparna. T. ex. hos skivlingar o. a.
basidio-myceter (se d. o.) saknas särskilda könsorgan,
resp, gameter h. o. h., men en
könsfortplantning förekommer det oaktat hos dem. De s. k.
primärmycelierna, som utvecklas ur
basidiesporerna och bestå av enkärniga
hyf-celler, ha näml, sexuell tendens. Om
primär-mycelier av motsatt kön sammanträffa, ske
kopulationer mellan dem, varvid s e k u
n-där m y c e li e r med kämpar uppstå
(par-kärnfasen). Dessa mycelier äro försedda med
egendomliga hakar eller söljor, vilka bildas i
samband med kärnparens delning; därav
namnet söljemycelier. I ett kämpar (dikaryon) är
tydligen den ena kärnan honlig, den andra
hanlig. Förr eller senare utvecklas
fruktkroppar och basidier från sekundärmycelierna.
Befruktningen, d. v. s. sammansmältningen av
kärnparens komponenter, sker endast i
basi-dierna. Könsakten och befruktningen äro
således skilda åt både till tid och plats, en
företeelse, som även utmärker många
säcksvampar. Märkligt nog finns det utom tvåkönade
även fyrkönade (tetrapolärt sexuella)
svamparter (Collybia tuberosa, Coprinus fimetarius
o. a.) med primärmycelier av fyra olika slag
— man kan beteckna dem med A, B, C, D —-,
av vilka A endast kopulerar med B och C
endast med D. Basidsvamparnas egendomliga
könsfortplantning och sexualitetsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
