Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Frankrike - Tidningspress - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Frankrike (Försvarsväsen)
250
andra händer och blev åter övervägande
litterärt societetsorgan. Antiparlamentariska
högersynpunkter företräder även
middagstid-ningen Paris-Midi. Störst bland
kvällstidningarna, tävlande i spridning med de stora
morgontidningarna, är sedan 1930-talets
första år den från samma officin utg.
Paris-Soir, illustrerat nyhets- och sensationsorgan
med ofta ypperliga reportage från hela
världen, av en snarast amerikansk typ.
Parispressens enda mera betydande tidning av
borgerlig vänsterfärg är J. Piots L’CEuvre
med en uppl. på omkr. */2 mill. Den anses
stå Daladiergruppen (»ungturkarna») nära;
gammalradikalernas, Herriot mer
närstående partiorgan är L’Ére Nouvelle. Le
Gau-lois upphörde 1923. Praktiskt taget absolut
beroende av subsidier från partikassor eller
statens »hemliga fonder» äro L’Aube, La
Répu-blique, Le Peuple o. a. mer eller mindre
kort-livade vänsterblad av olika nyanser; de
motsvaras på högerkanten av L’Ordre (red. Émile
Buré). L’Homme Libre, L’Avenir, Le Petit
Bleu m. fl. Comædia är en daglig
teatertidning, gr. 1910 och alltjämt blomstrande. En
stor del av Parispressen kontrolleras mer eller
mindre av den officiösa Havasbyrån, som
fördelar annonser och direkta subsidier, och då
även landsortspressen — åtm. politiskt, på
några få och lysande undantag när —
väsentligen redigeras från Paris, kan man med en
viss rätt tala om en verklig centralisering av
opinionsbildningen.
Veckopressen har efter kriget visat en
lavinartad tillväxt. Till förut nämnda politiska
och litterära organ må läggas Candide (gr.
1924), där rojalisten J. Bainville angav tonen,
Gringoire, tillhörande familjen Chiappe, av
ultrareaktionär tendens liksom Je Suis
Par-tout, vidare Marianne (gr. av E. Berl 1932),
den radikala intelligensens forum jämte den
från samma förlag utgivna, rent litterära
halvmånadstidskr. La Nouvelle Revue
Fran-gaise (gr. 1909), slutligen Vendredi,
Vendé-miaire, Choc m. fl. mer eller mindre efemära
publikationer. En radikal politisk
skämttidning med stor spridning är Le Canard
En-chainé, gr. 1915 och samarbetande med
L’CEuvre. De flesta satiriska veckobladen —
Le Cri de Paris, Aux Écoutes, Le Nouveau Cri,
Cyrano, d’Artagnan etc. — tjäna däremot
högerintressen, huvudsaki. genom tendentiöst
skvaller. Illustrerade veckotidningar av
internationell typ äro Le Monde Illustre, Vu, Voilä,
Pour Vous m. fl. Sedan Action Frangaise mer
och mer blivit organ för fascistisk
propaganda och privat hetsjournalistik, utger
tronpretendentfamiljen genom greven av Paris en
egen månadsskrift, Le Courrier Royal (gr.
1935). De nationella ligorna ha var och en
sin veckotidning: Eldkorset Le Flambeau,
ungpatrioterna Le National o. s. v. Kj. S-g.
Försvarsväsen. Krigsmaktens
högsta ledning. Den högsta
kommandomyndigheten utövas av krigs-, flyg- och m a-
rinminlstrarna, varjämte
kolonialministern i vissa fall äger förfoga över inom
kolonierna förlagda trupper. För enhetlig
handläggning av vissa ärenden finnas
»riks-försvarsrådet» samt »militärkommittén». Det
förra, Conseil supérieur de la défense
natio-nale, behandlar frågor, som kräva samverkan
mellan flera statsdep. Ordf, är
konseljpresidenten, i övrigt ingå kabinettets medl. samt
marskalk Pétain. Vidare deltaga såsom
rådgivare vissa högre militärer och civila
ämbetsmän. Militärkommittén, Haut comité
mi-litaire, behandlar frågor om stridskrafternas
organisation, beväpning och användning
samt fördelning av anslagen inom
försvars-budgeten. Ordf, är konseljpresidenten, som
medl. ingå försvarsministrarna och
försvarsgrenarnas högsta militära representanter (vice
ordf, i försvarsgrenarnas råd), marskalk
Pétain samt generalinspektören för det
territoriella luftförsvaret.
A. Arméns omorganisation genomfördes
1927—30. Ledningen är förlagd till
krigs-ministeriet, i vilket ingå bl. a.
generalsekretariatet (Secrétariat général), vilket är högsta
förvaltningsmyndighet, generalstaben (État
major de 1’armée), truppslagens högsta
personal- och förvaltningsmyndigheter (les
direc-tions), truppslagsinspektionerna (les
inspec-tions générales) samt »armérådet». Till det
sistnämnda, Conseil supérieur de la guerre,
hänskjutas ärenden av större räckvidd.
Ordf, är krigsministern, vice ordf,
chefen för generalstaben, som övriga medl. ingå
marskalkarna och f. n. högst 13 generaler.
Såsom rådgivare ingå bl. a. de båda övriga
försvarsgrenarnas högsta militära
representanter. Chefen för generalstaben, le chef de
1’état major général de 1’armée, är samtidigt
generalinspektör för armén och
krigsministerns tekniske rådgivare. Till förfogande har
han generalstaben, vars arbete direkt ledes
av le chef de 1’état major de 1’armée. Chefen
för generalstaben är avsedd såsom högste
befälhavare vid krig. Som chef för fälthärens
generalstab avses en general, vilken i
fredstid står till generalstabschefens förfogande.
Le chef de 1’état major de 1’armée är däremot
avsedd som chef för generalstaben i hemorten.
Arméns fr eds organisation grundar
sig numera på lagar av 1927 och 1928.
Truppförbanden — gemensamt benämnda les forces
permanentes — indelas med hänsyn till
sammansättning samt avsedd användning i
troupes métropolitaines och troupes coloniales.
De förra äro i huvudsak vita truppförband,
förlagda inom det egentliga F. och i
besittningarna vid Medelhavet. De senare
bestå huvudsaki. av färgade trupper, endast
en vit division ingår. De äro i första hand
avsedda för användning i de utomeuropeiska
besittningarna och ha egen inspektion och
förvaltning samt egna befälskårer. En annan
indelningsgrund är förläggning inom eller
utom de egentliga F., varvid trupperna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
