Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Frankrike - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Frankrike (Försvarsväsen)
256
Vogeserna samt vid Hackenberg och omkring
Metz, som med kringliggande område bildar
ett slutvärn för den n. ö. fronten. Vid Longwy
vinnes anslutning till de belgiska
befästningarna i Ardennerna (se Belgien, det fasta
försvaret, suppl.). På gränsen mot Belgien
mellan Longwy och Hirson samt omkring
Maubeuge äro även befästningar, ehuru av
mindre omfattning, under anläggning. De
äldre anläggningarna i linjen Toul—Verdun
och Belfort—Épinal ävensom spärrforten i
Jura längs gränsen mot Schweiz underhållas
alltjämt.
Vid gränsen mot Italien ha
terrängförhållandena icke medgivit ordnandet av ett
sammanhängande eldsystem, utan befästningarna
ha samlats kring de genom passen ledande
förbindelserna. De viktigaste anläggningarna
finnas vid Mentone och närmast n. därom
intill övningsplatsen Peira Cava (spärrande
vägarna utefter Rivieran och över Col di Tenda),
omkring Barcelonnette (Col de Larche) samt i
trakten av Briangon och vid Modane
(spärrande vägarna från Pinerolo och Turin över
Mont Genèvre- och Mont Cenispassen).
Vägen genom lilla S:t Bernhardspasset försvaras
från befästningsverk vid Bourg-S:t-Maurice
och omkring Albertville. I en bakre linje
moderniseras de äldre befästningarna omkring
Nizza—Villefranche, vid Sisteron samt vid
Grenoble. O. E. S.
B. Marinen. Ledningen är förlagd till
marinministeriet. Marinens högsta
myndigheter i övrigt äro bl. a. m a r i n s t a b e n,
direktorierna för flottans
stridande personal, för marininte
n-denturen, för läkartjänsten, för
konstruktionsväsendet, för
sjöartilleriet och för
räkenskapsvä-se n d e t. I marinrådet är
marinministern president, och i övrigt ingå sex
vice-amiraler. Marinministern är ansvarig för
organisationen och skyddet av Frankrikes,
Algeriets, Tunisiens och Marockos kuster.
Dessa indelas i fyra marindistrikt —
Cher-bourgs, Brests, Toulons och Bizertes —,
vartill kommer Marockos kust vid Atlanten som
ett särskilt område.
Flottans fartygsbestånd utgöres (1936) av:
9 slagskepp (186,000 tons deplacement), 1
hangarfartyg (22,000 ton), 18 kryssare
(157,000 ton), 71 jagare (119,000 ton) och 82
u-båtar (77,000 ton) med ett sammanlagt
deplacement av 561,000 ton; härtill komma
min-, bevaknings-, träng- och transportfartyg.
Härutöver äro fartyg av olika slag under
byggnad. 1932 påbörjades byggandet av
moderna slagkryssare genom stapelsättandet av
»Dunkerque», 26,500 ton, bestyckad med 8 33
cm och 16 15 cm kanoner jämte ett 40-tal
mindre pjäser, huvudsaki. avsedda för
luftvärn. 1934 års program innefattar
byggandet av ytterligare 2 dylika fartyg. Vidare
byggas (1936) 6 kryssare om vardera 7,700 ton,
1 minkryssare samt 15 jagare och 7 u-båtar.
Marinbudgeten uppgick 1935 till 3,520 mill.
frcs, därav för nybyggnad 967 mill. frcs.
Marinens personalkadrar omfatta (1936) 58,490
man, därav omkr. 3,800 officerare.
C. Flygvapnet. Ledningen är förlagd till
det 1933 omorganiserade flygministeriet,
Mini-stère de 1’air, i vilket även civila luftfarten
är inordnad. Ministeriet består av ministerns
kabinett, flygvapnets generalstab,
direction du matériel militaire för den
militära flygmaterielens anskaffning och
förnyelse, direction des constructions aériennes för
flygtekniskt forskningsarbete och
flygplantillverkning, service des travaux et
installations för flygplatser och byggnader, direction
du personnel militaire för ärenden ang.
militära flygpersonalen, direction de
1’aéronauti-que civile för det civila flygväsendets
angelägenheter och direction du budget för
budgetära angelägenheter. Enligt lag av okt.
1933 skall flygvapnet bestå av
brigader och halvbrigader. Varje sådan
enhet utgöres av flygande förband —
eskadrar, flottiljer och divisioner — samt
markformationer — flygstationer och flygplatser.
Brigader och halvbrigader äro sammanförda
efter regionala grunder till fyra distrikt i
hemlandet (l:a Metz, 2:a Paris, 3:e Tours och
4:e Lyon), vartill komma skolor, koloniernas
flygstridskrafter, ballongförband och till
marinen avdelade flygförband.
Sammanlagt finnas i egentliga F. 8
flygbrigader om 11 halvbrigader, omfattande
bl. a. 4 bomb-, 6 jakt-, 2 spanings- och jakt-,
10 spaningsflottiljer och 6 ballongbataljoner
samt 1 marin flygflottilj. I Algeriet och
Tunisien finnas 2 flyggrupper, 1 flygeskader och
marinflygförband samt i Marocko 1 flygreg:te.
Flygstridskrafterna i övriga besittningar
utgöras av 1 reg:te och IV/s divisioner.
Sammanlagda antalet flygplan beräknades
1935 till 2,286. Till flygmaterielens förnyelse
ha fr. o. m. 1934 beviljats betydande anslag
(omkr. 1 milliard frcs årl.). Ord. budgeten
uppgick 1935 till omkr. 1,650 mill. frcs.
Personalen uppgår i hemlandet till omkr. 31,000
man, därav omkr. 2,000 officerare, och i
kolonierna till omkr. 2,000 man, därav omkr.
400 officerare. Officerspersonalen är fördelad
på 4 kårer.
Marinens flygväsen har genom 1933
års omorganisation upphört. I operativt
avseende tilldelas marinen vissa m a r in
flygförband, dels kustbaserade, dels baserade på
flottans fartyg. Antalet flygplan i
marinflyg-förbanden uppgick 1935 till 230 och
personalen (inräknad i ovan angivet personantal för
flygvapnet) till omkr. 4,300 man, därav omkr.
260 officerare. ö-g.
D. Det territoriella
luftförsvaret, vilket grundar sig på lag av 9 april 1935,
är dels aktivt, dels passivt, båda under en
gemensam generalinspektör. Det aktiva
luftförsvarets organiserande påvilar
de territoriella militära myndigheterna. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
