Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Fürst, C. M. - Fürst, Georg - *Fürst, Th. - *Fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Fürst, G.—Fysik
318
Hans sista tryckta arbete behandlade
nordbornas kranieform (i Lunds Univ:s Årsskr.,
Ny följd, avd. 2, bd 31, 1934). — Nekrologer
över F. av C. Hesser i Hygiea, bd 97, 1935,
G. Backman i Anatomischer Anzeiger, bd 81,
s. å. (med bibliogr.), i Ymer s. å. och i
Fysiogr. Sällsk:s Förhandi. s. å., O. Rydbeck
i Hum. Vet.-samf:s i Lund Årsberättelse 1936
m. fl. G. B-n.
Fürst, Georg, tysk marschkompositör
(1870—1936). Var militärkapellmästare i
München. F. komponerade många
militärmarscher, varav »Badonviller (Badenweiler)
Marsch», Hitlers favoritmarsch, blivit mest
bekant. Den skrevs 1914 efter en tysk seger
vid Badonviller i Lothringen. H. G-t.
♦Fürst, T h., dog 1927 19/12.
♦Fysik. Under årtiondet 1926—35 har f.
under ständig, fruktbärande växelverkan
mellan teori och experiment gjort stora
framsteg, särskilt på atomfysikens område. De
grundläggande begreppen ha här av N. B o h r,
W. Heisenberg m. fl. gjorts till
föremål för en kritisk granskning, vilken lett till
ett undanröjande av de paradoxer, som i den
äldre kvantumteorien orsakades av en
okritisk utsträckning av den klassiska f:s genom
experiment på makroskopiska kroppar vunna
begrepp till atomernas värld. Genom
beaktande av den principiella begränsning, som
världens atomistiska struktur medför för
våra iakttagelsemöjligheter och för
möjligheten att över huvud använda mekaniska bilder
av atomära fenomen, kom man till en
visserligen föga åskådlig men följdriktig och
motsägelsefri uppfattning, som matematiskt kan
utformas på flera olika sätt (E. S c h r
ö-d i n g e r, P. A. M. D i r a c m. fl.; se K v a
n-tummekanik, suppl.). En märklig
upptäckt, förutsagd av de nya teorierna (L. d e
B r o g 1 i e), var påvisandet av
interferens-fenomen hos materiella partiklar (C. J. D
a-v i s s o n och L. H. Ger me r). Även R a
m-sauereffekten, det förhållandet, att
ädel-gasatomer praktiskt taget äro
»genomskinliga» för elektroner av en viss, låg
hastighet, är av teoretiskt intresse. G. G a m o w
och E. F e r m i tillämpade teorien på
radioaktiva fenomen. W. Pauli uppställde en
princip, som blev av stor vikt för förståendet
av atomernas byggnad. Egenskapen att äga
»spin», ett mekaniskt impulsmoment, och
därmed även ett magnetiskt moment, vilken
egenskap G. E. Uhlenbeck och S. G o u
d-s m i t h av spektroskopiska skäl tillskrevo
elektronen, befanns denna snart dela med
många atomkärnor (alla med udda och ett par
av dem, som ha jämnt masstal).
Statistiska metoder ha fått stor betydelse
inom kvantumteorien (se K v a n t u m
stati s t i k, suppl.). Viktiga insatser ha här
gjorts av Fermi, Dirac, A. Einstein och
S. N. B o s e. Detta har blivit av stor
betydelse för förståelsen av den elektriska
ledningen i metaller, termoelektricitet, glöd-
elektrisk effekt m. m. — Inom optiken ha
molekylernas linjerika spektra studerats och
systematiserats, varvid bl. a. isotopieffekten
i finstrukturen har varit föremål för intresse.
På denna väg ha de med masspektrograf (se
d. o.) erhållna värdena på atomvikter och
relativ mängd hos isotoperna kunnat
kontrolleras. Hydridernas spektra ha i Sverige
studerats av E. Hulthén och hans
medarbetare (B. Grundström, E. K n a v e,
G. Stenvinkel och E. Svensson). De
krafter, som äro verksamma vid
molekylbildning i gaser, studeras med hjälp av de från
bandspektra erhållna storheterna. Härvid har
molekylens predissociation i samband med
nybildning eller sönderfall studerats av V.
Henri, R. de K ron ig och R. S. M u
1-liken samt i Sverige av R. Rydberg. —
Ramaneffekten (se Raman) har
fördjupat kunskapen om molekylens byggnad
och den infraröda, svårtillgängliga delen av
spektrum. Den har även lett till upptäckten
av två former, i vilka väte kan uppträda,
orto- och paraväte. — J. C. Mac Lennan
har visat, att norrskenets gulgröna linje
härrör från ioniserat syre. J. S. B o w e n och
H. Z a n s t r a ha på liknande sätt förklarat
de gåtfulla s. k. nebuliumlinjerna. — Deu
kosmiska strålningen har med framgång
studerats av bl. a. R. A. M i 11 i k a n, W. K o
1-hörster, E. Regener och A. P i
c-card; den senare steg i ballong upp till
16 km höjd, medan Regener uppsände
obemannade ballonger ända till 28 km (jfr
Ultrastr ålning). — W. B o t h e och H.
Be eker upptäckte 1930 en hård strålning,
som uppstår, när beryllium eller bor
bestrålas med a-strålar. J. Chadwick uppvisade,
att man här funnit de länge sökta
neutronerna jämte en y-strålning. Neutronernas
egenskaper studerades även av paret
Curie-J o 1 i o t, som dessutom upptäckte en ny art
av radioaktivitet, som uppstår, då vissa
lätta ämnen bestrålas med a-strålar. De så
erhållna, konstgjort radioaktiva ämnena
utsända positiva elektroner, positroner
(teoretiskt förutsagda av Dirac), på samma sätt
som vanliga radioaktiva ämnen utsända
negativa elektroner, ^-strålar. Den positiva
elektronen iakttogs även av C. D. Anderson
(se d. o., suppl.) vid studium av den kosmiska
strålningen (jfr Elektron, suppl.).
Neutronerna ha blivit ett viktigt hjälpmedel för
åstadkommande av kärnreaktioner (se
d. o., suppl.). Antalet forskare på detta
område är mycket stort; bland banbrytarna
märkas E. Fermi och L. M e i t n e r. H. C.
U r e y s upptäckt av det tunga vätet,
deute-rium, gav även ett medel att åstadkomma
kärnreaktioner. Deuteriumioner av stor
hastighet ha med framgång använts för
atomsprängning, produktion av neutroner och av
konstgjort radioaktiva ämnen. De
amerikanska forskarna E. O. Lawrence och M.
S. Livingston ha utvecklat en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
