Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Förbränningsmaskin - 1. Förgasarmotorer - 2. Hesselmanmotorer - 3. Tändkulemotorer - 4. Dieselmotorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Förbränningsmaskin
338
av flottörtyp, d. v. s. i princip samma typ,
som förekommer vid automobilmotorerua.
Bränsle-luftblandningens inströmning
regleras oftast med en slidanordning i vevhuset,
varigenom varvantalen kunnat avsevärt böjas
(från tidigare omkr. 1,000 varv/min. till 3,000
och i vissa fall över 6,000 varv/min.). Stor
uppmärksamhet ägnas problemet tyst gång,
ehuru mycket stora svårigheter äro förbundna
härmed. Ofta nedföras avgaserna i ett rör,
som mynnar under vattenytan. Smörjolja
tillföres tvåtaktmotorerna genom inblandning i
bränslet. För mindre motorer användes vanl.
en tillsats av 5 % av bensinkvantiteten, för
de större fordras ofta tillsatser av intill 15 %.
För racerändamål använda motorer fordra
ända upp till 30 % olja. Ett dylikt
smörjsystem är enkelt, men då oljan är mycket
dyrare än bensin, bidrar detta i hög grad till
att göra driftkostnaderna i synnerhet för de
större motorerna onödigt höga. Vid
fyrtakt-motorerna däremot tillföres smörjolja från en
behållare med en smörjpump, varför dessa
förutom sin, per hkr räknat, lägre
bensinförbrukning även fordra blott en mycket obetydlig
oljekvantitet. Vid motorer över omkr. 15 hkr
blir därför med nuv. priser driftkostnaden
för en fyrtaktmotor endast omkr. hälften av
den för motsv. tvåtaktmotor.
Cylindervolymen hos utombordsmotorer är
i regel mellan 250 och 500 cm3 och
varvantalet vanl. för standardbruk mellan 2,500 och
3,000 varv/min. Samtliga typer av dessa
motorer äro utförda med vattenkylning.
Om flygmotorer se Flygmotor, suppl.
2. Ilesselmanmotorer. Vid
hesselmanmo-torn, konstruerad av K. J. E. Ilesselman,
införes under insugningsslaget enbart luft i
cylindern. Mot slutet av kompressionsslaget
införes bränslet, motorfotogen eller solarolja,
med en pump och finfördelas i
förbrännings-luften. Antändningen av bränslet sker med
elektrisk gnista i ett tändstift på samma sätt
som vid förgasarmotorerna. För att hindra
bränslet att träffa cylinderväggarna under
insprutningen och därigenom utspäda
smörjoljan, vilket skulle medföra driftstörningar,
förser man kolven med en krage, som skyddar
cylinderväggen, eller också riktas
bränsle-strålen mot den med konkav botten utbildade
kolven. Av dessa orsaker kunna
hesselman-motorer endast byggas med hängande
ventiler. Betr, effekt och bränsleförbrukning
överensstämma de i stort sett med likartade
för-gasarmotorer. Härvid måste dock räknas med
att värmeinnehållet per 1 är högre för de
tyngre bränslena än för bensin.
Ilesselman-motorn har i förhållande till dieselmotorn en
lugnare gång men en något sämre
verkningsgrad, beroende på att
kompressionsförhållan-det motsvarar det för förgasarmotorerna
vanliga.
3. Tändkulemotorer ha under senare år
alltmera utträngts, främst av dieselmotorerna,
men ha dock alltjämt rätt stor användning
Bild 9. Sektion av
hes-selmanmotor.
dels för stationärt bruk, dels som
fiskebåts-motorer. Deras enkla och solida
konstruktion värdesättes här framför låg vikt och hög
verkningsgrad. Man har numera lyckats så
behärska insprutnings-förloppet, att
vattentillsats ej fordras. I
marknaden ha även
kommit några för
smärre båtar avsedda
motortyper med
relativt låg vikt och ett
högre varvantal (1,000
varv/min.) samt med
effekt mellan 5 och
20 hkr, beroende på
cylinderantalet. Dessa
moderna typer ha
utarbetats i Sverige.
Tändkuleinotorer
finnas endast av
två-takttyp. Under
insugningsslaget införes
enbart luft, under det
att bränslet med en pump insprutas vid slutet
av kompressionsslaget mot en okyld del av
kompressionsrumniet, tändkulan, som har hög
temp. Bränslet antändes härigenom och
förbrinner. Cirkulationssmörjning begagnas ej vid
dessa motorer, utan ny olja tillföres till
samtliga smörjställen. Motorerna äro alltid
vatten-kylda. De utrustas oftast med regulator och ha
ett mycket litet varvtalsområde. De moderna
små motorerna förses ofta med elektrisk
startmotor samt med en eller annan anordning för
snabb uppvärmning av tändkulan före
starten. Som bränsle i nyare motorer användes
endast solarolja.
4. Diesel motorer. Tidigare insprutades
bränslet med tillhjälp av tryckluft, numera
insprutas det direkt med en pump. För att
detta skall vara möjligt, fordras ett mycket
högt tryck hos pumpen, 300—600 kg/cm2. men
denna anordning har möjliggjort, att mindre
motorer med högt varvantal kunnat byggas.
Bild 10. Sektion av förbränningsrummet i en modern
dieselmotor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
